A Little Thing Called Love

---

Dagen efter i skolan berättade jag allting för Serena. Det hade inte hänt så mycket efter att han hade sagt att han gillade mig. Vi hade kollat på varandra under tystnad, sedan hade min mobil ringt. Han hade skjutsas hem mig. Jag var tvungen att snabba mig in eftersom att klockan varit så mycket, så vi hann inte snacka mycket mer. Kanske bäst det, så han inte fick reda på hur jag kände...

Serena fick dock ingenting veta om vad han hade sagt till mig. Då skulle hon bara tvinga mig att typ vara med honom... Det var inte det jag ville göra. Det var inte det jag ville fokusera på. Serena kanske borde förstå det. Dock visste jag att hon till en början skulle tänka på någonting helt annat...

 

Justin ringde i alla fall på lunchrasten, då en av AM medlemmarna pratade om den viktigaste saken någonsin - skolbalen. Jag brydde mig inte om att lyssna, för jag tänkte ändå inte gå. 

Jag tog upp den vibrerande mobilen ut min ficka. Denna gång tittade jag vem det var innan jag svarade. 

- Vem är det? Frågade Serena som satt på platsen bredvid mig och petade på några pastabitar med gaffeln. 

Jag tänkte precis svara, men hon avbröt mig.

- Aha, jag vet! Hon flinade och ryckte åt sin min mobil.

- Serena! Lägga av. Jag spände ögonen i henne.

- Ge tillbaka den, Fräste jag. Hon skrattade bara åt mig. AM gav oss undrande blickar, förstod inte vad vi höll på med. 

- Trihana, Svarade Serena med en ljus röst.

- Hörru, jag låter inte alls så! Fnös jag förnämt och fortsatte att försöka få tag på mobilen Serena hade tagit ifrån mig.

Serena la handen för mobil, så att Justin inte skulle höra vad hon sa. 

- Fan. Han fattade att det inte var jag.

Jag kollade surt på henne. 

- Bäst för dig det.

Jag räckte ut tungan åt henne. 

- Vill du ha tillbaka mobilen, eller? Annars kan jag alltid berätta för honom hur otroligt kär du är i honom...

- Serena! Utbrast jag förtvivlat. 

- Lägg ner!

Serena skrattade åt mig. Hon kastade tillbaka min mobil till mig.

- Här. Hon sprang genast iväg. Jag kastade en sur blick efter henne innan jag svarade i telefonen.

- Hallå. Jag hörde inte förrän efteråt att jag fortfarande lät sur.

- Är det rätt Trihana denna gången? Jag visste att han retades med mig. 

- Mm.

Han skrattade.

- Okej, vad bra.

Jag kunde se framför mig hans leende... Det finaste leendet i hela världen. Plötsligt kom jag på att Amanada och Mathilda satt framför mig, mer eller mindre stirrade på mig. Jag ursäktade mig snabbt och småsprang sedan iväg mot matsalens utgång. Förhoppningsvis kunde jag finna en plats där jag fick bli ostörd.

- Så, vad vill du? Mumlade jag. 

- Se om du vill hitta på någonting idag.

- Idag? Upprepade jag.

- Japp. 

- Varför? Jag nästan skrattade ur mig orden.

- Men det vet du nog redan... Justin lät plötsligt osäker. Jag kom att tänka på det han hade sagt till mig dagen innan. Det var nog det han menade. 

- Okej, visst.

- Grymt! Justin lät genast mycket gladare. 

- Vad ska vi göra då?

- Jag vet inte, jag hittar på någonting roligt. 

Jag nickade trots att han inte kunde se. Ibland gjorde man bara vissa kroppsrörelse automatiskt.

- När slutar du?

- Fyra. Jag tittade på klockan. Fyra timmar kvar...

- Fyra? Upprepade Justin, säkert bara för att säkert veta att han hade hört rätt.

- Japp.

- Wow, tur att inte jag går i skolan. Han skrattade.

- Åtta till fyra är ju typ en evighet.

Kanske, kanske inte. Jag var ganska van. I början var det säkert jobbigt för mig också.

- Vill du att jag ska hämta dig efter skolan?

- Visst det blir bra.

Justin hann inte svara, för jag valde att fortsätta. 

- Men-

- Men, Upprepade Justin, avbröt mig också.

- Åh, tyst med dig! Utbrast jag. Justin skrattade bara.

- Men då måste du ta med dig glass. Två kulor, Sa jag snabbt, så att han inte skulle hinna att avbryta mig.

- Jaha. Han skrattade.

- Visst, prinsessan. Vilken smak?

- Det vet du nog, Härmade jag och skrattade. Jag förstod att Justin blev generad. Jag liksom hånade honom för att han hade berättat att han gillade mig.

Efter att vi hade bestämt allt sa vi hej då och så sprang jag tillbaka till Serena och de andra. 

 

Nästa lektion som stod på schemat var något tråkigt NO-ämne. Jag hann inte läsa igenom schemat för att vi hade inte så mycket tid. Amanda, som läste en kurs högre än vi andra, gick till sitt klassrum och vi andra tre småsprang till klassrummet. När klassrummet öppnades satte vi oss längst bak. Jag la ner mina böcker på bordet och suckade. Läraren började prata om någonting tråkigt jag inte orkade lyssna på. Jag gav klockan en blick innan jag sjönk ihop på min plats. Fyra timmar kvar...