Alictin

Musik: http://www.youtube.com/watch?v=F6dZmEs7jUA

Det svarta mörkret hade lagt sig över staden. Justin stod på hotellrummets balkong i endast jeans och t-shirt. Om han nu frös eller inte i den kalla novemberkvällen hade han inte känt efter.

Blicken var riktad mot allt. Allting som hände där nere i den mörka staden såg Justin ovanifrån.

Han såg ett litet barn som sprang runt, i tårar. Kanske letade han efter en borttappad moder.

Han såg ett ungdomsgäng gå in, skrattandes, i en nattklubb. Tjejerna hade överdrivet korta klänningar och killarna såg överdrivet mycket på just det klänningarna inte täckte.

Han såg en sak till. Det lyckliga paret som hand i hand gick och log mot varandra. Justin kunde inte känna sig mer ensam.

 

Justin var alltid omgiven av folk. Vart han än gick fanns det alltid någon där som kände igen honom. I början hade det varit roligt. Han hade fått känna sig älskad, älskad av... alla. Om någon försökte trycka ner honom, behövde han inte längre själv stå upp för sig själv på egen hand. Han hade sina fans.

 

Visst var det fortfarande... hm, roande att alla kände igen honom. Ibland var det mindre roande. Ibland behövde han vara ensam. Den tiden fick han inte ofta. Oftast brukade han utnyttja den till max. Nu var han ensam, men han hade mycket hellre haft Al-... hon vid sin sida.

 

Hon. Justin kunde inte säga eller tänka hennes namn. Alla, typ alla på hela jorden, visste vem hon var. Hon var anledningen till att han satt här, och ja, det visste alla också.

 

Att ha övergått från att stå och sucka, satt han nu och suckade. Han visste inte vad han skulle göra. Han visste knappt vad han skulle tänka. Han kände sig både tom, sårad och besviken. Besviken på sig själv. Hjärtat värkte som aldrig förr. Det kändes värre än när någon slog till honom. Justin lutade sig mot väggen och blundade. Från mobilen genom hörlurar spelades Anywhere else but here. Det var ingen mindre än hon som hade tipsat honom om den låten.

 

I'm staring at the clock,
I'm wondering why I'm still here, yeah.
And my head's about to pop,
I'm thinking that you best stay clear, yeah.

Oh, how did I get stuck in this predicament, I don't know.
I want to throw this repetition out the window.
I'm gettin' tired, of wondering why I'm still here.

And I wish that I could,
Snap my fingers, make myself disappear.
Snap my fingers, get myself out of here.
Snap my fingers, snap my fingers, oh, oh.

 

”Knäppa mina fingrar och få mig att försvinna. Knäppa mina fingrar och få mig själv ut härifrån”. Låten passade så otroligt bra in på Justin. Han ville bara försvinna, i alla fall ett tag. Få åka bort härifrån. Kanske till dåtiden?

 

”I want you to be my girlfriend”. Alicia hade stirrat på honom, ah, Justin visste inte hur länge. För honom hade det känts som år. Åren gick innan Alicia åtminstone stängde munnen.

”Me?” hade hon hest frågat.

”Yes, you” hade Justin tänkt, men han hade inte sagt det. Han hade bara stått där och glott på henne. Han kunde inte prata. Han hade varit så nervös inför frågan. All hans kraft hade gått till den. Tänk om han förstörde allting nu. Tänk om hon aldrig mer ville se honom. Tänk om- Ja, att tänka att hon skulle kyssa honom just i det ögonblicket och sedan nickade ivrigt hade Justin inte änns vågat tänka. Tänk att man kunde vara så lycklig som han hade varit då.

 

Bara ett minne fick honom att rysa över hela kroppen. Hon var så fin... När han tänkte på henne fick han upp en bild i huvudet. Bara en bild av henne gjorde honom helt skakig. Hon var så levande. Hon var så nära. Ljust, gyllene hår som hängde ner över hennes axlar. Ögonen som alltid var lika stora när dem tittade på honom. Så oskyldiga, så vackra. Justin rös bara han tänkte på dem. Tänk vilken effekt hon hon måste ha på honom i verkligheten, när han blev helt ställd av bara tanken.

 

Justin visste inte vad som var bäst med Al- hon. Usch, det var så svårt att inte få tänka det vackraste namnet i hela världen. Var det bästa med henne hennes sätt att säga hans namn, hennes sätt att ta vara på varje dag eller hennes sätt att bara vara? Hon vågade att bara vara sig själv. Justin insåg att det slog allt.

 

Allting kunde inte köpas med pengar. Justin stod nu fats vid sitt nya tycke. Förut hade han inte varit säker. Vänskap kunde köpas och kärlek kunde köpas, ja, kanske dock inte äkta. Vem brydde sig om äkta saker nu för tiden? Kolla bara på alla diamanter som alla gick runt och bar. Hur kunde man se om dem var riktiga eller inte?

 

Den stora punkten till att Justin börjat tycka som han tyckte, var tidsmaskiner. Om det fanns en tidsmaskin han kunde köpa, ja, då skulle han nog kunna bli lycklig igen. Tyvärr finns det inte tidsmaskiner. Tyvärr kunde Justin aldrig bli lycklig igen. Stämde det? Det var ju så han beskrev det.

 

Om han hade varit en vanlig kille skulle detta aldrig ha hänt. Bråkets innebörd skulle de aldrig änns diskuterat. Man kunde frågat sig varför han inte hade berättat någonting. Han frågade sig själv den frågan jämt. Varje minut, varje sekund. Han hade varit så uppe i allting. Det var som att han nyligen landat på Jorden. Han hade landat på Jorden när hon lämnat hans sida. Han hade nästan varit för kär. Han hade tagit henne för givet.

Justin suckade och spände nävarna. Varför hade han varit så dum i huvudet? Varför var han så dum i huvudet?

'Cause I'd rather be anywhere else, anywhere else,
Anywhere else but here.
I'd rather be, anywhere else, anywhere else,
Anywhere else but here.
Could be catching the wind,
I could be seeing the world.
I could be riding with the top down, kissing my girl.
I could be anywhere else, anywhere else,
Anywhere else but here.

 

Kanske skulle han inte änns ha träffat henne om han inte vore känd. Kanske vore det bättre att inte få vara hennes vän, än att inte veta att hon fanns.

 

Justin tog ur sin hand ur fickan. När han öppnade handen var den inte tom. Inuti låg den. Ett halsband i rent, äkta silver. I mitten av bandet vilade ett hjärta, ett tjockt hjärta. Vid hjärtats kanter var det smyckat med ränder. På den högra sidan framifrån låg där en ros med två små blad på. På andra sidan stod det någonting. Om man tittade närmare kunde man se texten, texten Forever.

 

Hon skulle ha fått den. Den var hennes. Justin hade inte hunnit ge den. Kanske vore det bäst. De två hade inte varat för evigt. Eller hur!?

Han stängde handen igen och kramade halsbandet hårdare. Han blundade, tänkte sig tillbaka. Tänk om den lilla prylen i hans hand nu legat runt hennes hals. I så fall skulle det åtminstone funnits ett bevis på att hon en gång var hans.

 

Justin ställde sig upp och hängde på räcket. Med hakan på armarna blickade han ut över staden, denna gången med stängda ögon. Ögonen var trötta. Han var trött. Egentligen borde han sova. Klockan var mycket och kommande dag skulle ha behöva gå upp tidigt, men han kunde inte. Hans huvud var allt för överfylld med tankar. Huvudet skulle typ explodera snart. Justin skulle typ explodera snart.

 

Om det var någon Justin alltid följde, så var det hans drömmar. Det var hans drömmar som tagit honom dit han var i dag. Att följa sina drömmar, att tro på att man kan bli vad man vill, hade varit viktig för honom. Det var viktigt för honom.

 

The sun is coming up, I wanna get out of there.
Well here we go again, I'm back to where I began.
Oh, you can take my checkbook,
Credit cards and keep 'em.
I'd give 'em up for just a little bit of freedom.
And my escape, I'm planning it in my head.

And I wish that I could,
Snap my fingers, make myself disappear.
Snap my fingers, get myself out of here.
Snap my fingers, snap my fingers, oh, oh.

'Cause I'd rather be anywhere else, anywhere else,
Anywhere else but here
I'd rather be, anywhere else, anywhere else,
Anywhere else but here,
I could be sippin' a drink,
I could be gettin' a tan.
I could be hanging on the beach,
With my toes in the sand.
I could be anywhere else, anywhere else,
Anywhere else but here.

 

Texten var gripande, men det hade Justin insett redan första gången han hörde det. Han och hon hade gått en promenad och tillslut stannat vid havskanten. Det hade varit så underbart allting. Hennes läppar mot hans skulle han aldrig glömma. Hon hade inte bara visat honom en fantastisk låt den kvällen. Hon hade också visat honom äkta kärlek.

 

Justin satt och lyssnade på låten. Ja, för vad skulle han göra? Allting kändes ändå meningslöst.

Kanske skulle han ha sprungit efter henne när hon sprungit iväg några timmar tidigare. Justin hade ofta upplevt att han tänkte tillbaka på allting dåligt han hade gjort och sagt till sig själv:

”Om jag får leva om den här dagen, ska jag göra den så här”. Egentligen borde han inte tänka så.

1) Visst, alla ville bli en bättre människa, men alla kunde inte vara den perfekta människan. Justin hade lagt så mycket energi på att bli någonting som han inte var, bli någonting som han inte kunde. Även om alla andra verkade tycka det, så var han inte en särskilt bra person egentligen. Kolla bara på henne. Vilken bra person gjorde någonting sådant mot världens mysigaste tjej?

2) Om han inte hade gjort det där misstaget från början så hade han aldrig upptäckt närhan gjort rätt. Då kanske han skulle satt högre krav på sig själv och försöka upprätta ännu svårare nivåer som han inte alls var kapabel till. Hur skulle det sluta då?

 

Killen med allt för många tankar lutade sig åter fram över räcket. Sin öppna handen sträckte han ut framför sig. På handen låg halsbandet. Ni vet, hennes halsband. Justin spreta med fingrarna. Han var osäker. Skulle han släppa halsbandet? Skulle han släppa dem två?

 

No more but stop, sittin' in traffic.
Wakin' up at 6 in the morning, ain't gonna happen.
No more office, no more line ups.
You can just forget about it, we want freedom.
We want freedom.

And I'd rather be anywhere else, anywhere else,
Anywhere else but here.
I'd rather be anywhere else, anywhere else,
Anywhere else but here.
I'd rather be anywhere else, anywhere else,
Anywhere else but here.
I'd rather be anywhere else, anywhere else,
Anywhere else but here.

I could be catching the wind,
I could be seeing the world.
I could be riding with the top down, kissing my girl
I could be sipping it in,
I could be living it up.
I could be sitting there, oh I'm not giving up.

Could be anywhere else, anywhere else,
Anywhere else but here.
I'd rather be anywhere else, anywhere else,
Anywhere else but here.
Anywhere else but here.
Anywhere else but here.

 

Fingrarna åkte tillbaka och kramade om smycket. Långsamt drog han in handen till kroppen igen. Han ville inte släppa taget. Han var inte redo att släppa taget om varken halsbandet, hon eller vad dem två hade tillsammans. Hon visste det. Han visste det. Han älskade Alicia Nellie Dawson.