Alictin

Resten av dagen var allting som vanligt, förutom att både Alicia och Justin var överdrivet trötta. Efter middagen – som till på köpet varit så god att troligen båda tagit för mycket – låg de i soffan och jämrade sig.

”I hate food.” Alicia mumlade instämmande. Hon var helt stum. De låg där säkert i fem minuter innan Justin igen bröt tystnaden.

”We can't lay here all day.” Alicia tittade upp, in i hans mörka ögon.

”I can” svarade hon och log. Justin skrattade svagt.

”'Come.” sa han och drog upp en Alicia som inte riktigt gillade situationen. Magen vände sig och råmade till. Alicia grymtade och Justin bara skrattade.

”We can go and play videogames.”

Okej, helt ärligt var inte Alicia särskilt förtjust i tv-spel. Hon hade nog heller aldrig spelat det, kanske nån gång... Justin verkade tycka att det var roligare. Hans blick in i tv:n var verkligen fokuserad. När han vunnit, eller förlorat, vad visste Alicia? Hon hade bara tittat på Justin, pinsamt nog. Hon antog att han vann eftersom han sträckte händerna i luften och utbrast:

”YES!” Sedan vände han sig mot Alicia.

”Do you want to try?” Alicia tittade tveksamt tillbaka.

”But I don't know how to do... it.”

”I can help you ” sa Justin och blinkade med ena ögat. Alicia skrattade och flyttade sig närmare Justin för att nå kontrollen.

”Okey, teach me.” Justin satte sig bakom Alicia och la sin hand över hennes. Han förklarade vilka färger man använde vid vilket tillfälle. Alicia lyssnade knappt. Hon var helt förblindad av Justin närhet, hans doft och hur han rörde vid henne. Hans beröring fick hennes hjärta att vibrera snabbare.

Han la sitt huvud över hennes axel. Alicias som trott att hennes hjärta redan han ruskats om, fick vittna ännu en impuls. Hans närhet gjorde henne nevös. Händerna klibbade och ansiktet fick en mörkare nyans.

”And... start!” Alicia ryckte till, återvände till världen, föll ner på jorden igen. Hon tittade in i tv:n. Ärligt, hon förstod ingenting. Hon pep till när hon nästan körde av vägen och flög in i läktaren. Medan hon tittade bort räddade Justin hennes läge samtidigt som han skrattade åt hennes reaktion. Alicia kikade fram någon sekund efter och tittade bak mot Justin.

'”Did we dead?” Justin skrattade och flinade.

”No.” Plötsligt ändrades någonting i hans blick. Han vred Alicia så att hon satt ansikte mot ansikte med henne. Han smekte hennes kind med sina fingertoppar, lutade sig framåt och-

”Justin, Alicia!” Båda ryckte till och flyttade sig, säkert lika generade båda två, ifrån varandra. Både Justin och Alicia kände igen rösten. Patti, Justins mamma.

”What are you guys doing?” sa hon, med skrattonen i rösten, när hon stod där i dörröppningen.

”Nothing” mumlade Justin som satt och tittade in i väggen.

”Do you want to come with me to the city?” Alicia var genast snabbt uppe på fötterna och framme vid Patties sida.

”Sure!”

 

Första affären Pattie ville in i var en klädaffär. Alicia och Justin hängde efter i tystnad. De hade knappt sagt ett ord till varandra sedan händelsen på förmiddagen. Båda kanske fortfarande var lika generade. Alicia följde Patties fotspår och var egentligen inne i sin egna värld. När Pattie frågade om till exempel den randiga tröjan var fin som hon höll i, nickade Alicia för enkelhetens skull, kanske hade hon inte änns hört frågan. Hennes egna tankar förde henne till egna äventyr. Varför hade Justin gjort så? Gillade han henne? Frågan var också, gillade han henne lika mycket som hon gillade honom? Men det fanns fortfarande ett problem. Selena. Alicia bet sig i läppen och ryckte till även hur nära Justin plötsligt stod och granskade henne. Han log. Leendet dog ut en smula när Alicia tog ett steg ifrån honom. Hon hade ingen chans mot någon som Selena. Selena med sitt svarta, långa, vackra, hår – och samma med ögonfransarna. Hon var vacker, naturligt söt, fin och underbar typ. Alicia var bara söt i allas ögon. Söt, söt, söt. Varför kunde hon inte också få ses som vacker? Jo, för att hon inte hade svart hår. Hon hade tråkigt, ljust hår som såg ut som vilken annans som helst.

”Alicia.” Alicia tittade upp på Justin som tilltalat henne.

”Yes” mumlade hon tillbaka.

”You... I was just-” Längre kom han inte. Pattie kom ut från provhytten med sina ypercoola läderjeans. Justin såg ut som att han skulle skämmas ihjäl. När han gick fram till sin mamma och försökte att förklara att hon inte fick köpa dem, kunde inte Alicia låta bli att fnissa. Mammor nu för tiden. Mammor... Genast sjönk hennes mungipor ner, detta märkte dock Justin som tyvärr vänt sin blick mot henne.

”Ba-... Alicia, what's wrong?” Alicia ignorerade det faktum att Justin tänkt kalla henne babe - lite smickrande faktiskt – och bara vände bort huvudet.

”Nothing.”

(Strunta i bakgrunden, fokusera på ansiktsuttrycket)

 

Någonting var fel, Justin kunde se det. Alicia kunde inte dölja sin ledsamhet. Hon kunde inte dölja någonting för honom. Faktumet var att hon var riktigt usel på både lögner och dolda sanningar, hade Justin märkt. Dock kanske han också skulle få lära sig att hon hade en envishet som var större.

Medan Justins mamma vände muttrande in i hytten igen gick Justin fram till Alicia, tänkte först dra in henne i en kram med tvekade med tanke på om det skulle förvärra läget.

”Alicia.” Flickan tittade upp på honom. Ni vet, hon med de underbaraste, blåa ögonen i hela världen. Fan vad vacker hon vad. Han skulle kunna kyssa henne här och nu - han var så tagen av stunden – men lyckades att behärska sig, tack och lov.

”You know that you can talk with me about everything.” Justin spände ögonen i henne, försiktigt. Han ville inte skrämma iväg henne.

Alicia nickade långsamt, osäker. Justin suckade inombords. Hon litade inte på honom tillräckligt. Ännu. En dag skulle han allt få ur henne det, vad det nu än var. De kunde gå i hennes takt, om hon så ville. Justin hade inte brådska, han skulle ingenstans.

”Do you want a hug?” Alicia tittade tveksamt på honom. Justin sträckte ut med armarna och fångade upp en fnissande Alicia.

”Thanks, Justin” viskade hon i hans öra och gjorde så att han fick gåshud i nacken – behagligaste känslan någonsin. Justin ville inte släppa henne, men precis som alla kramar tog den någon gång slut. Alicia drog sig bakåt och log mot Justin, en Justin som precis tänkte öppna munnen, men blev avbruten av att sin mamma kom ur provhytten. Denna gången var det värre än förra. Justin stönade och Alicia skratta.

”Is it so bad?” frågade Pattie och såg lite ledsen ut.

”No. I think that you look beautiful” svarade Alicia och log. Justin log snett tillbaka mot henne, men skakade bara på huvudet åt sin mamma.

”I can't do this anymore” sa han i dramatiskt ton samt gest och fick både hans mamma och Alicia(han hade gärna föredragit att säga hans Alicia) att skratta.

”Come, Al. We can go shopping on our own.” Och så drog Justin iväg med en Alicia. Det bästa förutom hennes kramar – då man till på köpet fick känna hennes mjuka doft – var att få röra vid hennes hand.

 

Hon drog inte tillbaka sin hand förrän de hade lämnat butiken, och Justin var faktiskt förvånad över det faktum. Kanske gillade Alicia honom lika mycket som han tyckte om henne? Eller åtminstone åt mer än vän hållet.

”Where do you want to go?” frågade Justin vänligt. Alicia tittade på honom och ryckte på axlarna.

”Where do you want to go?” frågade tillbaka i en retsam ton. Justin skrattade.

”I asked first!” gnällde han och gav med sig en barnslig min. Justin hade alltid haft lätt för sig att uttrycka sig – att våga uttrycka sig. Detta accepterades dock inte av alla. Justin hoppades att Alicia inte hade någonting emot hans smått barnslighet. Kanske tyckte hon att det var roande?

Alicia mumlade, hon såg fundersam ut. Plötsligt stannade hon till och pekade mot en affär.

”I want to go in there!” Justin vände blicken mot det hållet och läste skylten som hängde ovanför den fina, stora öppningen. Forever 21.

Alicia verkade inte ha problem med att finna någonting hon gillade, och Justin hade inget problem med att se henne gå runt med stora, möjligen ännu vackrare än vanligtvis, ögon och leta upp plagg efter plagg. Efter det bar det av till omklädningsrummet. Justin hade varit noga med att täcka sig själv väl innan de bar sig av ut på staden. Folk kunde verkligen bli heltokiga nu för tiden. Särskilda själ till sin lilla förklädnad var såklart också att han inte hade Kenny – sin livvakt – med sig. Kenny kunde han lita på skyddade Justins liv, även om så hans eget skulle stå på spel. Dock blev det svårare för livvakten att skydda stjärnan om han inte änns var där.

Plötsligt pep det till i Justins mobil. Han var snabb med att klicka fram smset. Han stelnade till när han såg vem det var ifrån. Selena. //Kan du ringa mig? <3// Justin tittade snabbt upp och tittade sig omkring. Efter att ha kontrollerat att ingen tittade på honom, drog han av solglasögonen och tittade bort mot omklädningsrummet. Alicia skulle väl inte märka om han försvann några minuter?

Justin lämnade butiken med solglasögonen på.

 

Först och främst kunde han ta tillbaka det där med minuter. Selena var pratsugnare än vanligtvis. Justin hade satt sig på en bänk några meter utanför Forever 21, hela tiden med blicken åt butikens håll.

”So... what are you doing?” frågade Selena på ett väldigt tjejigt vis – fnittrande. Fnittrandet hade uppkommit efter Justin hade sagt några smickrande ord. Han och hans charm. Pojken njöt dock av ögonblicken och hade inte alls något dåligt samvete över det som hade hänt med Alicia tidigare på dagen. Inte alls, och det kanske inte var någonting bra? Justin tyckte dock bara att det saknades en sak i den stunden, att ha henne där framför honom. Det var faktiskt ett av dem få tillfällena på länge som Justin saknade Selena.

”I'm talking to the sweetest girl in the world.” Där kom fnittrandet igen och Justin log. Han visste alltid hur han skulle få sin flickvän att slappna av. Såhär fnittrig och tjejig var egentligen inte hon. Hon var... hård och självstark, ja, så kunde man beskriva henne. När hon öppnade sig var det som att han vann. Han hade vunnit, och Justin älskade att vinna.

 

När Justin kom tillbaka till affären mötte han Alicia vid kassan, men hon var inte ensam. Justins mamma hade också hittat in. Hon och Alicia stod och pratade om någonting, någonting Justin inte hann finna information om. När hon var några steg ifrån dem, klädd i jeans, munkjacka som täcktes av skinnjackan, solglasögon för ögonen denna molniga dag och håret gömt under en på tok för överbetalt mössa, vände båda sig om och log mot honom. Justin besvarade Alicias större leende lite extra.

 

Väl tillbaka i bussen var alla utmattade. Utmattade om så inte av dagens promenader, om så av maten. Kinamat var det bästa som fanns, och det var det tydligen inte bara Justin som tyckte. Både Alicia och Justin slängde sig i soffan. Justin drog åt sig fjärrkontrollen och bläddrade mellan de få kanalerna tv:n lyckades få in.

 

När klockan börjat närma sig sju var det dags att åka iväg, igen. Precis som om inte båda var lika trötta ut. Justin hade försökt att få Alicia att stanna kvar i bussen, men hon hade tvärvägrat. Så trött som hon såg ut hade det nog inte gjort henne någonting om hon fick vila några extra timmar.

 

Väl inne i arenan började Justin att göra sig iordninggjord. Det bästa med genrep var att man slapp både smink och tajta kläder. Det blev inte direkt sämre av att Alicia var med. Hon skulle hjälpa Scooter med någonting, kunde Justin höra innan det var dags för honom att gå upp på scen och göra det han var där för att göra.

 

”I can't believe that your dare to stand on that scene!” var det första Alicia sa när de satte sig i bilen på väg tillbaka till bussarna. Justin skrattade.

”It's not that scary” svarade han och blinkade. Alicia nickade bara.

”Yes, it is.” Justin suckade och skakade på huvudet. Han förstod att han aldrig kunde vinna över Alicias envishet. Smart drag, annars hade de fått sitta där hela natten.

 

Nästa direkt när de kom tillbaka till bussarna åkte de väg till hotellet för att sova. Klockan var på tok för mycket med tanke på att de skulle upp tidigt kommande dag. Justin valde att bära Alicias väskor. Hur mycket hon än hade sagt emot hade det inte hjälpt. Hans egna hade som vanligt Kenny fullt koll på. Medan alla andra gick in till sina rum, följde Justin med Alicia till sitt. Hon tackade honom när han satt ner väskorna i hennes rum, rummet som hon också givit en stor blick åt.

”Wow.” Alicia var häpnad och Justin log åt synen. Justin log när hon tittade sig omkring med ögon som ett litet barn hade vid julafton. Justin log när hon sträckte ut sig i sängen med ett perfekt leende över läpparna. Justin log över att se henne så glad.

 

”Good night.” De hade flyttat sig till dörröppningen. Alicia stod fortfarande inne i rummet medan Justin stod utanför.

”Good night.” svarade Alicia, log sitt fina leende. Justin letade sig runt hennes mjuka hud och kramade flickan ömt. Kramen var lika fin och fantastisk som vanligt. Efter kramade, precis innan Alicia skulle vända sig och gå in i sovrummet, stoppade Justin henne.

”Tomorrow comes my best friends.” Alicia såg först förvirrad ut. Precis som att hon inte visste vad hon skulle svara.

”Okey?” sa hon tillslut. Justin skrattade.

”Okey.” Han kysste hennes panna ömt, vände sig om och började gå mot sitt så kallade rum.

 

Kom gärna med feedback :) Bilderna blev lite failade men det får ni stå ut med (;

Alicia låg i sina nya säng hon och Claire varit och köpt dagen innan. Den förra luktade alldeles för mycket av mormors starka parfym eller möjligtvis var det möglig. Det luktade ungefär likadant.

Hur hade allt detta hänt? Hur kunde allt detta hända? Lilla Alicia. Lilla, tråkiga Alicia. Snart skulle hon ut på turné. Tre dagars ledigt, tre dagar till hon fick träffa Justin igen och mötas av hans varma, mysiga kramar och glädjande leende. Alicia blev alltid glad när hon träffade honom, och träffa honom hade hon gjort mycket den senaste tiden. De hade blivit riktigt bra vänner, faktiskt.

Mobilen i Alicias hand vibrerade. Ett sms från Paulina. Det fanns inte ord för hur mycket Alicia saknade henne.

//Hey, how does it going with my girl? <3// Alicia log. Hon kunde nästan se Paulinas busiga blick framför sig.

//Good! Miss you! <3// Kanske var det elakt att inte berätta hela sanningen? Vad Alicia verkligen hade varit med om. Att träffa stjärnor, kändisar, Justin Bieber gjorde man inte varje dag. Eller ja, vanliga människor, som Alicia var innan, gjorde i alla fall inte det. Nu var hon en proffslåtskrivare som snart skulle ut på turné. Justin Biebers turné.

Alicia tryckte på grön lur bredvid när hon knappat in Paulina bland kontakterna. Lika bra att låta henne vet så tidigt som möjligt. Men vad hände då? Jo, självklart hade hon inga pengar kvar på mobilen. Alicia stönade högt. Vart hade alla tagit vägen? Hon tänkte tillbaka. Hm, det kunde ha varit igår då Justin och hon satt och garvade åt youtubeklipp på helt tokiga katter. Jao, det var en bra chansning. Hon behövde inte heller tillägga att de hade lagt över timmen på Alicias svindyra mobilinternet. Smart. Att berätta om denna stor händelsen fick vänta ett tag till alltså. Rackarns också.

 

Dagarna gick snabbare än vad Alicia trott. Att packa, umgås med släkten och spela kort med morfar hade inte lockat Alicias intresse, men på något sätt hade dagarna utan folk under 50 år ändå gått snabbt. Nu satt hon där, på skrivbordet och packade det sista, eller ja, Claire packade och snyftade. De hade redan gått igenom det här, Claires sorgsna humör och hennes oroande beteende, men vad hade det hjälpt? Vad än Alicia sa verkade hennes egna åsikter ha större roll. Den snörvlande trettioåringen vikte de sista kläderna och packade varsamt ner varje pryl i Alicias tredje väska. Alicia var faktiskt förvånad själv över att det bara hade blivit tre, bara...

”Thank you for all your help” Claire tittade upp med förvånande, röda ögon på Alicia och snörvlade till ännu en gång. Sedan log hon och sträckte ut händerna. Alicia reste sig från stolen och skuttade in i extramammans famn. Hon hade faktiskt varit mer mamma till Alicia än vad hennes riktiga mamma någonsin hade varit.

”Any time, darling”

 

Vem stod inte och grät i morfars famn när dagen väl kom? Bussen, turnébussen med Justins huvud på sidan, fick Alicia inte mötas av. Inte ännu. Det skulle väcka för mycket uppmärksamhet. En uppmärksamhet Alicia inte var varken van eller tillfredsställd i. Man kunde fråga sig vilka galna, heltokiga fanns som givit sig upp en söndagsmorgon klockan sex för att möta en kille. Man gjorde verkligen vad som helst nu för tiden för att endast få se sin idol. Det var det man hade internet till. Hur skulle Alicia annars upptäckt Jesse McCartney – hennes stora idol?

 

När alla sakerna var inne i den svarta, stora bilen som en av Scooters arbetare körde, var det dags att ta farväl. Claire kramade Alicia mest av alla.

”I'm going to miss you so much!” Alicia log.

”I'm going to miss you too.” Alicias morfar var den lugnaste av hela den lilla hopsamlade skaran.

”I love you, sweetheart. Be careful!”

”I will, grandpa. Love you too!”

 

23 åringen som körde bilen var smått skum, och stum. Just stum var han så pass som hela vägen. Det gav Alicia tillfället att titta ut genom fönstret, se alla fina träd susa förbi och tänka sig bort. Mycket tänkande skulle hon inte hinna med under turnén, som Scooter hade sett det. Fullpackat schema från frukost till sängdags. Tidiga morgnar, sena kvällar. Dåliga mattider och knappt någon fritid. Hm, intressant. Just intressant var det alltid att få uppleva nya livssituationer.

”We here.” Det var mannen, chauffören, som talade med sin mörka röst, och vilken mörk röst han hade!

Alicia tittade upp, ut genom framrutan och såg bussen som både Justin och alla andra som skulle med på turnén också hade gjort. Lila – såklart, det var Justin vi talade om här –, bilder på Justin och så även hans namn i stor, svart text. Bussen var riktigt snygg faktiskt.

När Alicia gick ur bilen möttes hon genast att ett härligt leende - ett leende hon hade saktat - och en vänskaplig kram.

”I've miss you” viskade Justin i hennes öra och fick hela hon att rysa till. Alicia besvarade kramen som dock inte varade mycket längre. Alla andra ville visst också krama nykomlingen.

 

En timme senare i bussen vart det fortfarande fullt ös. Folk spelade gitarr och andra satt och sjöng med. Det var helt otroligt hur musikaliska dem var.

”So... The songwriter Alicia.” En kille i ungefär Justins ålder slog sig ner bredvid den nickande blondinen. Han hade svart, kortklippt hår och stora, fina, bruna ögon. Han var riktigt snygg faktiskt.

”Can't you play something for us?” De andra runt omkring nickade instämmande.

”I don't know...” Alicia tvekade, tills Justin kom in med sin lugnande röst.

”Come on, Alicia. Show them how good you are!” Alicia log tacksamt åt honom.

”Okey.” Hon fångade upp en gitarr någon sträckt fram till henne.

”This song is called When I held you”

 

”I can't afford this heart

Still I am responsible

If it will fall apart

Believe me, I don't want to go.

 

You won't believe it's true

When I tell you 'bout my feelings

And what you're supposed to do

I'm sorry, but I don't want to go

 

But baby, I tell ya

My heart was freaking out when I held ya

Even in the best of days

Love will be hard and hearts will be faking

 

Baby, you're glistening

I see it in your eyes that you're listening

Do you even understand

I have to let go of your hand

I have to let go of your hand”

 

Alicia valde att avsluta där. När hon tittade upp möttes hon av varma blickar och klappande händer.

”Damn, you're amazing!” skrattade killen bredvid honom. Alicia gav honom ett snett leende. Justin drog in henne i en famn och sade med stolthet i rösten:

”I've learn her everything I know.” Alicia skrattade och alla i rummet fnös. Tydligen var det fler än hon som hade sett Justins egotrippade sida.

 

”Justin, where are you?” Alicia hittade sjuttonåringen framför tv:n. Barnkanalen. Likt ett liten barn hade han uppspärrade ögon som var på högspänn. Allting som hände runt omkring såg inte ut att finns i hans närhet just då.

”Justin?” sa Alicia lugnt, men ack, inget svar. Wow, han var verkligen helt borta. Alicia fnissade, och vips så fick hon reaktion från pojken. Justin tittade först förvånat på henne och... vänta, var det en rodnad Alicia såg på hans kinder? Alicias leende blev större och allt svårare blev det för henne att undgå att skratta.

”What are you doing?” Fnissande satte hon sig ner i skräddarsits i soffan bredvid Justin som följt henne med blicken.

”Hm, nothing.” Han räckte sig fram till fjärrkontrollen och bytte kvickt kanal. Alicia gav honom en sur blick. Justin tittade oskyldigt tillbaka. Han reste sig upp och tog tag i Alicias hand.

”Come.” mumlade han, men Alicia var bestämd. Vart skulle han nu då? Låtsas som att ingenting hänt? Försökte han dölja någonting för henne? Hon trodde att de var vänner... Alicia drog tillbaka sin hand men ställde sig ändå upp. Hon satte armarna i kors över bröstet och tittade på Justin med en allvarlig min.

”Justin, what's your problem?” Justin min som nyss varit förvånad förändrades. Ja, han förstod nog inte Alicias reaktion.

”What's my problem? What's your problem?” fnös han tillbaka. Alicias ögon mörknade. Åh, tänkte han lägga skulden på henne nu också? Alicia fnös till.

”Idiot. You're so childish that it's silly.” Nu blev det Justin tur att fnysa, precis som att han inte hade gjort det tillräckligt.

”And that come from your mounth!” Alicia häpnade.

”What do you mean?” Varför frågade hon änns? Hon ville ändå inte veta svaret.

”You just go here and thinks that you're better then everyone else, but you're just a little bitch.” Om Alicia blev häpen innan, var det ingenting emot vad hon blev sedan. Justin... Hur kunde han säga något sådant? Till henne? Nä, nu ville hon inte vara med mer. Hon tryckte sig förbi Justin så han flyttades några steg åt sidan, som han såklart kommenterade direkt.

”And what was that good for?” Alicia svarade inte, men innan hon lämnade rummet vände hon sig om och tittade på den irriterande pojken som stod kvar vid soffan. Innan hon lämnade rummet och smällde igen dörren fick Justin sin smäll tillbaka.

”You're a fucking dick, Justin.”

 

På morgonen därpå vaknade Alicia halv fyra av huvudvärk. Fuck, vad var det som hade hänt föregående dag? Hon gäspade och sträckte på sig. Halv fyra... Ögonen var pigg och klara, aldrig att hon skulle lyckats att somna om nu. Alicia reste sig upp ur sängen. Blicken for mot fönstret. Svart och mörkt. Usch, hösten var aldrig rolig, i alla fall inte höstmorgnarna.

 

Efter två timmar framför datorn var möjligen Alicia ännu mer uttråkad än innan. På facebook hände ändå ingenting nu vid denna tiden. Vem satt liksom vid datorn klockan sex på morgonen? Alicia blev förvånad när hon såg en grön punkt bakom ett namn. Josh Perez, killen hon pratat med på omegle för ett tag sedan, var online.

”Hey, why are you up?” skickade hon iväg till honom. Svaret kom tidigare än hon hade väntat. Han var inte bara uppe och online, han var uppmärksam också.

”Hey, couldn't sleep :( How about you?”

”It's complicated.”

”Oh, how?”

”Long story...” Alicia suckade, men skrattade åt Joshs svar.

”I got time ;)”

 

När Alicia berättat hela historien hände någonting märkligt. Josh sa att han var tvungen att gå och så loggade han plötsligt ut. Alicia kände sig... sårad, sviken. Här hade hon berättat allting, anledningen till varför hon inte hade en av sina bra dagar, och vad gjorde han då? Hon suckade och slog ihop datorn. Killar alltså...

 

”Alicia!” Alicia ryckte till. Den där rösten kunde hon känna igen överallt. Alicia han inte änns resa sig upp för att öppna dörren, Justin öppnade den själv. Där stod han. Lite mer tillrufsad frisyr, lite mer avklädd, lite mer vacker.

”Jus-” Alicia var förvånad. Hon visste knappt vad hon skulle säga. Hon behövde inte säga någonting - Justin avbröt henne.

”I'm so sorry! You're right, I'm an idiot, and a dick!” Han tog några steg framåt och tryckte in Alicia i sin famn. I Alicias öra hörde hon några snyftningar, det fick henne att också känna tårarna komma slingrande nerför kinderna. Precis som att hon inte gråtit tillräckligt dagen innan.

”It's okey.” mumlade hon och besvarade kramen.

”No, it isn't. I'm so stupid.” Alicia tryckte sig en bit ifrån Justin så att hon kunde se hans ansikte.

”Stop. You're not an idiot, okey?” Hon log.

”It's not you fault that you didn't want to talk to me. I mean, just because I say like everything to you doesn't mean that you want me to know everything in your life.” Okej, att hon hade sagt allting om henne till honom var fel, helt fel, men det behövde inte han veta. Alicia gillade att retas, och det gällde att ta tillfället till ackt.

Justin tittade sorgset på henne.

”But I do what to talk to you about everything. That's thing were just so... embarassing.” Alicia fnissade.

”What was it then?” sa hon och tittade in i hans fina ögon.

”I mean, if you want to say it.” Hon log försiktigt.

”Winnie the pooh. It's make me calm.”

 

Bra, dålig? Kom gärna med feedback :) Haha, lite weird del egentligen :D Men ah, något i alla fall ^^ Btw, låten är Moa Lignells låt. Den är asgrym! (:

 

Justin tittade ner på sitt blanka blad. Tomt. Inte en mening, inte ett ord. Ingenting. Vad kunde det bero på? Varför gick det inte att få ner orden, meningarna, låten på papper? Tankarna som snurrade runt i pojkens huvud var fler än någonsin. Han hade idéer, planer och en röd tråd genom allt. Han hade sin nästa hittlåt. Men så långt som att få ner låten i hans block hade han inte lyckats att komma.

Varför denna tvekan? Jo, det fanns även en annan tanke. En tanke som skiljde sig från alla andra. Alicia. Hon och hennes speciella personlighet hade väckt Justins uppmärksamhet. Hon var obeskrivlig. Även om han bara hade träffat henne för några få dagar sedan, kände han att han visste allt om henne. Troligen var det inte sant. För även om hon inte märkte det, försökte att dölja det, hade han förstått att det var någonting hon dolde för honom. Det spelade inte Justin någon större roll. Det var inte precis så att han öppnat hela sitt hjärta för henne heller.

 

”Hur går det?” Justin ryckte till och vände på sig. I dörröppningen stod en stressad Scooter. Säg någon gång han inte var stressad. Samtidigt så han... nyfiken ut. Justin gav sin tomma blad en snabbt blick, innan han svarade:

”Bra” Lägg till ett leende, Scooter gick på det och lämnade honom i fred.

”Jag låter er vara.” Precis som Justin förutspått. Er? Scooter tog väldigt hårt på sina låtar. Låtarna och artisterna skulle vare ett. Pff, precis som att Justin hade någonting att göra med sina andra låtar. Visst, några hade han fått varit med, skrivit och fantiserat vidare på, men de låtarna var få. Väldigt få. När Justin satt i sitt rum, som han nästan bara gjorde då han skrev eller spelade, då blev det plötsligt viktigt att artisten skulle vara ett med sin låt igen.

 

Justin satt där säkert i en halvtimme till innan han försiktigt sänkte pennan och skrev det första ordet. Frihet. Ordet suddades genast bort. En suck lämnade pojkens mungipor. Skulle han våga att pröva det igen? Skulle han ta chansen, skriva det han egentligen tyckte? För det fanns faktiskt saker han tänkte och tyckte som inte handlade om tjejer. Skulle Scooter gilla det? Skulle han tycka att det var okej? Skulle han änns få se det? Nej. Justin skakade på huvudet och lutade sig bakåt i stolen. Det var inte han. Detta var inte så han skulle vara. Han skulle älska det han gjorde. Han skulle inte vilja rymma ifrån det. Ändå blev det bara mer och mer lockande att skriva ner orden. Handen var med på vinkeln när Justin prövade igen. Frihet. Och så tog han steget längre. Vips, så fanns den där. Låten. Låten på pappret. Justin tryckte pappret hårt mot sitt bröst. Denna skulle ingen få se. Aldrig. Detta var han. Hans själv, hans tankar. Han. Ännu var han inte redo att dela med sig av dem till någon annan.

 

Dagen rullade på. Lika långsam som alla andra. Okej, Justins dagar brukade vara väldigt fullpackade. Stressiga dagar ville man helst bara tillbringa i sängen, kanske chilla med kompisarna eller ligga och titta på någon film. När man sedan väl var ledig, ja, då uppskattades det inte på samma sätt.

 

Tillslut hamnade pojken framför datorn. När allting annat var ointressant brukade det oftast att bli så. Logga in på twitter, facebook och msn. Inga intressanta personer inne. Justin suckade och kikade runt på facebook där han hade namnet Josh Perez. Han kunde inte direkt använda sitt riktiga namn. Det misstaget gjorde han bara en gång. Vem visste, någon kanske hade skrivit någonting intressant? Han gillade några statusar av vänner han antingen nyss blivit vän med eller också som frågat honom. Plötsligt kom han att tänka på den där tjejen han snackade med på omegle häromdagen. Hon hade också besvarat hans förfrågan. Hon kanske var online? Det var faktiskt roligt att snacka med henne sist. Hon verkade vara väldigt allmänbildad och öppen. Men vad vad det hon hette nu igen? A... Amanda? Amanda var det väl? Men nej, Amanda var det inte. När Justin sökte på Amanda i vänlistan visades ingen kontakt. Men vad hette hon om inte Amanda? Justin var stensäker... Justin bestämde sig för att titta igenom de vännerna han nu hade. De var ändå bara tjugo stycken...

”Yeah, popular boy...” mumlade han för sig själv. Den enda på A var en som hette Alicia. Justin stelnade till. Men Alicia... Men henne hade han väl inte frågat att bli vän med... ännu? När han klickade på namnet och kom till hennes sida kände han genast igenom profilbilden. Alicia. Alicia var Amanda.

 

Nästa dag var det dags att gå in i studion igen, och vem stötte han på där om inte Alicia? Tyvärr hade det gått många timmar alla redan under dagen innan fick fick träffa henne. Alldeles för många timmar. Han möttes av en hyfsat glad Alicia. Hon log i alla fall ganska stort åt Justin. Justin log lika stort tillbaka.

”Shall we have lunch together?” Efter en lång och varm kram var det Justin som kom med förslaget. Alicia nickade och drog upp sin mobil. Justin kunde se i ögonvrån – även om han visste att han inte borde tjuvkika blev han bara tvungen att göra det ändå – att sms:s mottagare var Scooter. Han log mot Alicia när hon tittade upp på honom igen.

 

”Can't you tell something about you that nobody else knows?” Frågan slank bara ur Justins mun. Alicia tittade förvånat upp från sin pastafyllda tallrik. Justin nästan skämdes lite åt sin påtryckande fråga. Liksom... De kände faktiskt inte varandra så bra. Generingen vägrade han att visa. Någonting annat han däremot ville visa var att han inte menade att gå på så hårt... typ.

”I mean, if that's okey...” Han la på ett leende, ett leende som Alicia besvarade.

”Eh...” Alicia kliade sig besvärat i hårbotten och skrattade sedan nervöst.

”What should I say?” Justin förstod att det inte var det lättaste att bara komma på någonting sådär, men ironiskt nog ryckte han på axlarna.

”Just... something.” Så log han uppmuntrande mot henne, kanske skulle det hjälpa.

”Okey... Hm... You didn't know that the first time I heard a song from you was last week?” Justin skakade på huvudet.

”No, I didn't, but you friends did know, right!?” Alicia suckade och nickade. Han hade rätt. Justin log stolt. Han gillade att ha rätt. Vem gillade inte det?

”Hm... When I was a kid I'd like to play pirate with my dad...” Justin brast ut i skratt.

”Seriously?” Alicia nickade intensivt och skrattade även hon. Den spända spänningen var över. Kamraterna gick in i en härlig diskussion om pirater och dess äventyr. Eller ja, piraten Alicia och hennes äventyrliga piratliv.

 

Deras trevliga middag avbröts hastig av Justins mobil. En ekande, Oldsmobile-ringsignal löd ur mobilen. Popidolen drog upp sin splitternya, glansiga Iphone – senaste modellen. Justin såg på Alicia att hon inte bar förvånad. Hon såg mest nyfiken ut, väntade på vad Justin skulle säga personen och förväntad över vem det kunde vara. Justin var inte bäst på att läsa människor, men däremot träffade han så otroligt mycket folk dag ut och dag in att han hade någorlunda koll på åtminstone blickar. Alicia var rätt lätt att genomskåda, faktiskt.

”Hey, babe.” Alicia höjde ett ögonbryn framför honom. Ha, nu fick hon allt sig en funderare. Hon återgick till sitt ätande av den glassliknande efterrätten. Det gav Justin plats att prata lite mer... hm, fritt.

”Hey, Justin.” Den faktiskt inte så flickiga tjejrösten Justin var van vid att höra fick han nu höra. Selena brukade låta mer ljus när hon sa hans namn. Nu lät hon... hård.

”Has it happened something?” frågade Justin försiktigt. Bara för säkerhetsskull.

”No.” svarade Selena och skrattade.

”What should that be?”

”I don't know.” Justin log åt Selenas varma skratt. Han saknade henne. Han kunde nästa se framför sig det vackra leendet. En stund till fick Justin tillfälle att höra flickvännens röst innan hon blev tvungen att gå, och kanske var det bra. Det var antagligen inte särskilt roligt för Alicia att sitta och titta på honom när han pratade i telefon... Även om hon så hade sin älskade efterrätt mitt framför näsan, halvvägs uppäten. Hon hade noga beskrivit hur viktigt det var med efterrätter, och hur nyttigt det var också! Justin log av bara tanken.

”What are you smiling at?” frågade Alicia och flinade. Justin skakade på huvudet och flinade han med.

”Nothing. Shall we leave?”

 

På kvällen satt han där igen, med sitt block, sin penna och sitt blad. Inte ett enda ord på en timme, det måste vara något slags nytt rekord, va? Justin hade varit så inne i sina tankar. Det började alltid med någonting lätt, till exempel om vad låten skulle handla om. Justin var inte så bra på att planera låtar. Vissa låtskrivare brukade göra på insikter, skriva det som bara ploppar upp i huvudet. Justin tyckte att planering var ett bättre sätt för att få låten mer proffsig. Och så fick man en röd tråd genom allting. En början, ett mitten och ett slut. Efter tankarna om låtens innebär letade den sig vidare om det han funderade över. Sedan hade det spårat ur. Det var väl först nu, timmen efter, som han märkt att han hade suttit och dagdrömt. Eller skulle man säga kvällsdrömt? Klockan på Iphonen visade nämligen tio. Han borde fixa till sig för att gå och lägga sig, men hjärnan ville liksom inte samarbeta. Han var uttråkad. Att gå och lägga sig och ha ännu mer tråkigt fanns inte i planerna. Faktiskt var han inte trött, intalade Justin säg själv.

Så vad skulle han göra? Blicken for igenom rummet, sökte över skåp, garderob och sängen, till och med under sängen. Men ack, inga roligheter. Tillslut fann blicken datorn och genast var den fast. Den bärbara, kolsvarta datorskärmen sattes igång på ett kick. Justin hade säkert inte använt datorn på en månad – ja, stor mening att köpa den. Han hade knappt givit en blick åt den tekniska prylen på sistone.

 

Vad hade han hållit hus egentligen? Ja, det var inte bara Justin som ställde sig den frågan. Hans underbara fans - eller Beliebers – hade ställt honom frågan på Twitter.

”Where are you?” Justin undrade också. Han hade inte uppdaterat sin Twitter på hela dagen... wow. Det var nog också något slags nytt rekord. Idag skrevs många rekord. Justin la snabbt in en ny twitter. Där stod det att han hade haft fullt upp och att morgondagen skulle bli likadan, och som vanligt la han in sitt smörande #LoveMyFans.

 

Twitter loggade han ut ifrån. Hm, vad skulle han göra? Tveksamt klickade han upp facebook och tryckte in användarnamn och lösenord. Datorn jobbade snabbare än de flesta datorer, ändå tyckte Justin att väntetiden kändes som tusen år. Genast checkade han vilka som var inne. Yes, hon var en av dem.

”Hey.” skrev han snabbt och log för sig själv.

”Hey.” svarade hon efter någon minut. En minut för länge.

”What's up?”

”Hm, nothing :) You?”

”Nothing, quite tired.”

”Okey. Why?” Ja, varför? Justin bet sig i läppen. Han kunde inte säga sanningen, skulle han ljuga? Svar nej. Han behövde bara slingra sig runt sanningen men ändå vara där och peta.

”Nothing special :) Long and hard day.”

”Yeah, same here.” Japp, det visste Justin. Han tänkte precis börja skriva någonting kan knappt själv visste vad han skulle skriva, då han märkte Alicias senaste meddelande.

”Think I'm going to bed now (: Good night!” Justin log och knappade in ett kvickt godnatt som svar. Någon sekund senare loggade hon ut.

 

Medan Justin degade sig igenom några tråkiga och andra ännu mer tråkiga bloggar, tickade klockan iväg till tolv. Shit, han behövde verkligen sova. Dock var han inte trött, konstigt nog. Justin hade en jobbig tedens att få en svacka – en överdriven trötthet – vid ungefär sju till nio tiden. Då var det såklart allt för tidigt att gå och lägga sig. Antingen tränade han fortfarande eller också hittade han på någonting annat ytterst nödvändigt. När man väl kom hem, fixat iordninggjort sig och ätit, ja, vad hände då om inte att tröttheten var försvunnen? Bortglömd och oskyldigt försvunnen. Men ofta brukade det vara så att när Justin väl la sig tog ändå sömnen över. Och vad hände i denna situation om inte just att sömnen tog över trots att Justin inte kände någon tröttkänsla?

 

Här har ni kapitel 6 :) Vet att den egentligen vara ganska tråkig. Dramatik kommer. Den som väntar på någonting gott väntar aldrig för länge, right!? ;)

”What good you are!” Alicia log, lyckades faktiskt att behärska leendet. Hon log desto större på insidan. Några dagar hade gått sedan den där händelsen i parken. Den där händelsen Alicia fortfarande inte riktigt trodde på. Hon frågade sig fortfarande varje morgon om den var sann. Lika förvånad hade nog Claire blivit. Om inte mer.

”I like your shirt.”

Alicia tackade. Justin var verkligen gullig, han. Mycket trevligare än vad hon hade trott. En världskändis som han som trots all berömmelse ändå ha båda fötterna på jorden, det var någonting speciellt det.

 

När vännerna nådde salen, den proppfulla salen, dröjde det inte länge förrän presentationen började. Medan Alicia satt och klottrade av ord och meningar av det Scooter sa där uppe på scenen, satt Justin och mest tittade på henne. Han studerade hennes reaktioner. Hennes sätt att skriva och ta till sig information. Hur roligt kunde det vara? Tydligen mycket roligare bara för att det var just Alicia. Alicia vad huvudpersonen.

 

Alicia insåg inte på riktigt hur tråkig redovisningen egentligen var förrän Justin föreslog att de skulle smita iväg. Wow, någon som tyckte som henne. Alicia kanske bara höll sina funderingar inom sig för att hon inte ville känna så. Men helt plötsligt, nu när Justin också kände så, kändes det inte fel längre. Nu blev det plötsligt okej.

”Come.” Justin drog till sig Alicias hand och ledde henne ut ur byggnaden på möjligast stilfulla vis. Pff, de snarare kröp på golvet för att komma undan allas blickar. Ingen av dem hade varit särskilt deltagande under diskussionerna, så skulle de verkligen märka om de försvann i några timmar?

 

Ute i den friska, klara luften var de fria, och det första Justin gjorde var att skratta.

”I haven't done this before.” sa han och tittade på Alicia med en blick som var svår att beskriva. Den var så allvarlig medan han var så... glad. Det blev svårt att ta honom på allvar.

Varför sa han änns så? Var det som för en ursäkt? Var det för att Alicia skulle förstå att det faktiskt inte var han? Eller det kanske det var just det som det var. Detta kanske var han, men han kanske inte ville veta av det. Eller också visste han inte heller att detta var han. Justin Bieber skulle inte få komma med konstiga, vilda idéer. Justin Bieber skulle bara vara normal. Han fick inte vara annorlunda. Kanske var det av egen rädsla han försökte skydda sig själv genom det ursäkter? Den ursäkter som Alicia genast sett igenom.

 

”What should we do?” frågade Alicia med en del nyfikenhet i rösten. Hela världen låg i deras händer. Svårt val?

Justin tittade busigt på henne med glittrande ögon. Ögonen Alicia blivit med och mer fascinerad av för var gång hon såg dem. De var så speciella. Olika alla andra.

Och vad tror ni att Justin svar blev?

”Come.”

 

På en grusgång mellan det mjuka, gröna gräset promenerade dem. Ibland i skratt, ibland under en allvarligare konversation och allt och inget. Alicia hade inte haft några problem hem att öppna sig, som hon kunde känna när hon mötte nya människor. Justin var väldigt lätt att prata med, och att han verkade intresserad av det hon sa gjorde bara saken lättare. Popstjärnan var mycket öppnare än vad Alicia trott förut. Hon hade inte vågat att berätta om sina föräldrar, rädd för att han skulle känna sympati. Varför var det så farligt, egentligen? Kanske hade Alicia börjat att tröttna på folks(släktens) försök att trösta. Förstod dem inte att det inte funkade så? Hur dem än gjorde skulle det inte bli bra. Det blev fan aldrig bra. Så nu när Alicia fick framgång – en oförväntad framgång – gällde det att leva sig in i det situationen och glömma bort bekymmerna hemma. Om det var någon gång Alicia fick chansen att slippa att tänka dem sorgliga tankarna, så ville hon ta den.

”How are you?” Alicia ryckte till. Justin tittade på henne med stora, smått förvånade ögon. Flickan klistrade på ett fajk leende, som för att visa att tankar hon tänkt aldrig hade funnits.

”Good.” Efter att Justin log mot henne, blev hennes leende äkta. Hans leende liksom smittade av sig.

 

Tystnaden var skön. Tystnade var fridfull. Alicia behövde inte tänka. Hon var fullt upptagen med att fundera över hur det kom sig att hon var där. Gick hon verkligen där? Bredvid världens mest omtalade tonåring? Overkligt. O.V.E.R.K.L.I.G.T. Justin nynnade någon melodi. En melodi inte Alicia rört vid tidigare. Kanske någon av hans låtar? Eller hans nya låtar? Visst hade hon väl hört någon av killens låtar, men hon var ingen snubbe som hängde framför youtubeklippen och längtade varje dag efter fler. Faktiskt så var hon inte så mycket för det här med datorer. Hon tyckte mer om att vara ute och springa i naturer, andas in den härliga luften och doften och uppleva nya saker, istället för att hänga framför en skärm. En tråkig, svart skärm. Men visst hade den sina fördelar. Vad vore till exempel Justin utan sitt första klipp? Antagligen bara en vanlig tonåring.

 

Alicia vaknade ur sitt tänkande av små, kalla stänk. Sammansatta droppar av vatten. Ungefär mängden som en näve rymde efter några sekunders droppande. Alicia ryckte till, tittade upp och mötte Justins busiga ögon. Han tittade genast bort och visslade oskyldigt. Hm... väldigt oskyldig. Lite för oskyldig. Inte blev det bättre(för hans del) att Alicia inte förnekade sig ha sätt den lilla vattenmassan som fanns kvar på hans hand, droppades.

”Ey!” utbrast Alicia. Justin mötte hennes blick med ett flinande leende. Den lilla... Alicia stoppade ner näven i fontänen och skvätte upp lite på Justin. Dock blev det lite för mycket, och detta reagerade såklart Justin genast på. Han morrade till. Ett ganska gulligt morr, faktiskt. Alicias ben började att röra på sig. Kanske var det en reaktion på Justin närmande steg, att hon automatiskt ryggade undan.

”No, stop!” gnällde Justin och tittade surt på flickan. Hans steg började därför att öka.

”I want revenge.” Alicia vände sig om och började att springa, i skratt. Justins begärande om att hon skulle stanna hjälpte inte. Det var snarare hennes allt för dåliga kondition som fick pulsen att rusa iväg, som också fick henne att stanna för att kunna andas ut.

”You... preatty.... fast...” sa Justin samtidig som han andades i ungefär samma takt som Alicia. Alicia nickade bara, kände sig fortfarande inte tillräckligt stark för att orka att prata.

”But hey, this is my revenge” Justin flinade och kastades sig över en chockad Alicia.

”No!” knep hon samtidigt som hans fingrar letade sig runt hennes midja och hon började att skratta. Ett typiskt, ganska fullt(enligt henne) flickskratt.

”Please stop!” fnissade hon och vred sig om i Justins famn. Justin skakade bestämt på huvudet och visst skrattade han med. En hel del.

 

När de kom tillbaka, fullt oskyldiga båda två, var det Justin som blev utskälld. Det var Justin som fick stå snällt stilla och titta på Scooter och hans mamma som inte varit fullt lika belåtna som Alicia efter deras egna promenad som ingen sagt till någon om. Justins mamma – Pattie, som Alicia hade lärt sig – hade varit oroligast, kunde Alicia höra henne säga från där hon stod och... betraktade samtalet på avstånd. Feg som hon var. Om hon skämdes var en underdrift.

 

Vad hade hon tänkt med egentligen? Dra ut världens största tonårsidol för tillfället. Ensam tillsammans med henne. Klart att de vuxna blev arga, men varför då inte på henne? Justin lät inte Alicia ta skulden. Alicia ville ta skulden. Hon ville ta steget fram och säga att det var hennes fel. Men hon var för feg.

 

Dagen rullade vidare, precis som alla andra dagar. Scooter hade lovat Alicia att få komma hem och packa inför resan. Resan ja, det skulle bli grym. En månad med på en turné. Omgiven av musik och talangfulla människor. Omgiven av allt Alicia bara tidigare kunde drömma om. Hur kunde detta hända? Hur kunde hon få denna chansen? Alicia trodde på att saker hände, att bra saker hände, efter dåliga, sorgliga ögonblick. Efter regn kommer solsken. Alicia hade sin egen uppfattning hård knuten i hennes hand. Ingen hade hittills öppnat den. Ingen hade hittills visat sin egen, likadana synvinkel. Kunde detta var ett sådant tillfälle i livet då uppfattningen stämde in? Alicia hade mötts av tillfällen i livet då det faktiskt såg ut att klarna upp efter ett nederslag, men då mindre sådana grejer. Inte som den här. Inte som när en av världens största manager traskade förbi när hon satt om larvade sig med gitarren i knät och nynnade fram en liten sång som bara kom ut sådär. Hennes tankar, hennes funderingar. Alicia liksom. Och att han tyckte att den var bra - jättebra till och med – wow...

 

Alicia blev hämtad av Claire. En förväntad, glädjespringande Claire. Hon var nog glad för Alicias skull. Glad att Alicia inte deppad ihop och låg gråtandes inne på rummet hela dagen. Alicia tänkte inte låta sig bli krossad. Hennes liv skulle inte få förstöras bara för att en stor del som varit hennes liv förstörts. Hon skulle inte låta sig bli förstörd, nerdragen till marken av tankar och en möjlig deprimering. Hon hade redan varit där en gång och vägrade nu att återvända. Om man tänkte positivt kunde bra saker hända, brukade Alicias mamma säga, när hennes dotter låg i sin lilla barnsäng med lakan klädda till prinsessor eller något glittrigt i rosa, och hon själv stod i dörröppningen. Antingen var hon stressad iväg till något möte eller också hade hon nyss kommit hem från jobbet. Detta var bara ett av dem få tillfällena hon faktiskt han säga några ord till sin då femåriga dotter som redan låg till sängs efter favoritprogrammet på barnkanalens slut, innan Alicia somnat. Kanske var det fel att sörja över personer man inte kände. Hon kände till och med Claire ,som hon knappt träffade en gång per halvår, bättre än sina egna föräldrar. Egentligen var dem inte mer än personer för Alicia. En fader och en mor. De skulle ha kunnat lärt henne så mycket om sitt eget liv, om hur hon skulle bära sig åt med sitt. Istället valde dem jobbet. Eller skulle Alicia vara egenkär? Bli glad av någon anledning? Finna just det positiva. Pengar skulle hon aldrig mer ha problem med. Inte för att hon direkt haft det hittills heller. Alicia rös till och skakade av sig tanken. Nej, det funkade inte så. Det gick inte att vara tänka så i detta läget.

 

Efter en kvällsmacka och duschande samtidigt som möjliga tusen till tankar och frågor vilade i Alicias hjärna, väntade den efterlängtade sömnen. Det skulle bli skönt att bara få lämna tankarna. Lägga undan dem för att sedan återta dem imorgon. För imorgon var en ny, spännande dag.