Alictin

Alicia hade alltid varit blyg vid nya människor. Faktiskt hade hon inte vågat visa sitt riktiga jag för Justin, men det trodde väl han. Vem visste att hon inte bara var en av dessa tråkiga människor i världen? Alicia förstod inte varför Justin änns tyckte att det var roligt att umgås med en sådan som henne. Alicia skulle inte vilja umgås med en sådan som hon. Liksom, hon sa inte speciellt mycket och hon stack inte ut speciellt mycket. Hon var bara normal. En normal, typiskt, tråkig tonåring, japp. Fast vidare normal kanske hon inte borde kalla sig själv när hon stod i närheten av Justin Bieber, för det gjorde inte alla vanliga tonåringar.

Ibland kunde det vara jobbigt att vara den där tjejen, den blyga och den bortglömda. Ibland var det bara skönt att slippa synas.

 

Natten hade gått fort, för fort. Som alla andra nätter när man var trött och utsliten gick nätterna alldeles för fort. Man kände sig nästan ännu mer trött efter sömnen.

Klockan åtta möttes de nere i lobbyn, taggade inför frukosten. Justin stod med ryggen vänd när Alicia gick ner. Förresten fram och krama henne var Alfredo, ni vet, den speciella danskillen. Alltid lika glad, alltid lika positiv. Han slutade aldrig att överraska en skrattande Alicia som genast besvarade kramen. När Justin väl vände sig om och såg Alicia sken han upp och var inte sen med att gå fram till henne och ge henne en kram.

”Good morning, beautiful” viskade han i hennes öra. Hans ord fick Alicia att le, hans beröring fick Alicia att rysa till.

”Good morning” mumlade hon tillbaka och gäspade. Justin skrattade.

”Ready for a hard day?” Alicia tittade på honom en stund, fundera ut något smart att svara. Om Alicia hade varit Alicia visste hon precis vad hon skulle ha sagt. Troligen hade hon ställt sig upp i givakt och sagt: ”Always ready!” Men nu var hon tråkiga Alicia, och då blev även svaret tråkigt.

”I'm ready” svarade hon enkelt och log. Justin besvarade leendet innan han som alla andra följde strömmen in i matsalen.

 

Scooter berättade om hur dagens schema såg ut. Efter frukosten skulle de tillbaka till arenan för ett genrep, se så att alla danser satt och se till att allt annat var på plats. Justins kompisar skulle inte komma förrän till eftermiddagen. Hur länge de skulle stannade hade Alicia ingen aning om. De borde väl egentligen gå i skolan. Alicia hade med sig arbete och arbetsschema från sin förra skola då hon valt att fortsätta sina studier i deras takt. Hon hade blivit erbjuden att plugga vid samma tillfällen som Justin, men vilken utbildning skulle hon få då? Antagligen plugga de svåraste ämnena – som matte och språk – endast någon gång i veckan. Alicia skulle aldrig komma ihåg hur man räknade ut den procentuella förändringen eller hur man sa ”hur mycket kostar klänningen?” på franska.

Lagom till att frukosten var uppäten och alla begav sig tillbaka till rummet ringde Alicias mobil. Prylen visa namnet Paulina på skärmen. Alicia sken upp.

”Hey, beauty” sa hon i en glad ton.

”Hey, sexy” svarade genast Paulina. Att få höra Paulinas röst gjort bara Alicia ännu gladare.

”I miss you!”

”I miss you too, so freaking much! It's so quiet without you...” Alicia skrattade. Hon förstod att det inte var sant. Visst, Alicias vänner hade sätt hennes riktiga jag. Men det betydde inte att Alicia var den som gjorde mest väsen av sig. Paulina var faktiskt ganska högt upp på den punkten hon själv.

”So, what's up?” Alicia var nyfiken. Vad gjorde dem där hemma?

”Hm, nothing right now because it's 10 o'clock.” Paulina lät lite ironisk i rösten. Alicia skrattade åt hennes svar. Jao, Paulina och morgnar hade aldrig varit något bra samarbete. Paulina gäspade och Alicia skrattade.

”Stupid morning.” De pratade vidare om allt och inget. Lagom till när Paulina frågade vad Alicia skulle hitta på under dagen, stormade Justin in i rummet. Eller ah, stormade och stormade... Han mer knackade försiktigt på dörren och kikade in i rummet.

”Sorry for disrupt you, but I need to talk to you, sweetie.”

 

Väl i arenan var Alicia lika berörd av storleken som dagen innan. Som sagt, hon fattade inte hur Justin vågade sig upp på scenen. Alicia skulle aldrig våga uppträda inför så många människor. Hon fick fjärilar i magen av att bara tala inför 20 personer.

”Nervous?” frågade Justin som stod bredvid Alicia. Han log mot henne. Alicia nickade och log svagt tillbaka. Antagligen såg hon helt knäpp ut, men Justin såg inte ut att störas. Han log lika fint och varmt som vanligt. Justin fångade upp hennes hand och kramade den försiktigt.

”You will do fine.” Alicia kände sig plötsligt stel. Hon som tidigare tyckt att den bästa känslan i hela världen var att få krama Justin. Det visade sig inte ha något att sätta emot när hon fick röra vid honom, vid hans hand. Den känslan slog nämligen allting annat med hästlängder.

Alicias blick gled ner mot deras sammansatta händer.

”Sorry” mumlade Justin och släppte hennes hand. Alicia vågade inte säga emot, även om hon gärna hade hållit hans hand några sekunder till.

 

Medan Justin försvann iväg för att förbereda sig och värma upp, fick Alicia hänga med Scooter, precis som föregående dag. Hon hade redan sätt arenan men blev ändå lika förvånad av varje nytt rum som dök upp. Scooter skrattade vänligt åt henne och sa att han tyckte att hon var söt. Han började att berätta om hur det var första gången han var i en stor arena. Det fick Alicia att må lite bättre. Uppenbarligen var det inte bara Alicia som varit förvirrad i dessa stora lokaler. Hon blev nervös bara över att se platserna där publiken skulle sitta och stå, och då var det ändå tomt.

”I would like faint if I was Justin tonight” sa Alicia där hon stod och tittade ut över arenan med stora ögon. Personerna runt omkring henne skrattade, de skrattade med henne. Scooter skrattade mest.

”You are the genius behind the scene” sa han och blinkade. Alicia smilade glatt. Geni...

 

När det var dags för lunch fick Alicia träffa Justin igen. Han såg glad men också trött ut. Direkt när han så henne gick han fram till henne och gav henne en av sina underbara kramar.

”I've missed you” viskade han i hennes öra. Alicia rös till. Runt omkring hörde busvisslingar men ingen av dem brydde sig. De var inne i sin egen värld, eller sin egen bubbla och omvärlden levde utanför. Där inne kunde Alicia tänka sig att stanna förevigt. Det var inte förrän Justins värme försvann som hon återvände men lite mer energi och glädje än innan. Båda två log lyckligt mot varandra.

Mitt under den tysta matstunden smög Justin iväg. Ingen tittade direkt på honom förutom Alicia. Alicia gav en smått förvirrad blick till närmaste person – Alfredo. Han log lugnande.

”Girl trouble on the phone” Det gjorde inte direkt Alicia mindre förvirrad. Alla fortsatte att äta under tystnad, eller ja, alla som satt vid deras bort. Tjejtrubbel? Kunde det vara Selena då? Alicia hade nästan glömt bort henne, kanske för att hon var så förblindad av Justins närhet. Han kunde ta andan ur henne gång på gång. Hur kunde hon vara så dum att hon glömt Selena? Hans Selena. Hans flickvän. Hon hade inget chans mot Selena, vad tänkte hon med? Ändå kunde inte hennes tankar och sanningen hindra henne ifrån att drömma och hoppas om att snart få röra vid Justins hand igen.

 

Den tomma platsen bredvid Alicia lyste fortfarande frånvaro. Han hade varit borta i trettio minuter nu, hur lång tid kunde samtalet ta?

”Alicia, can you please fetch Justin!?” Scooter var den som fått Alicia att titta upp från tallriken och lämna sina tankar. Hon ryckte tyst på axlarna.

”Sure.”

 

Hon stod och betraktade Justin på håll. Hon såg honom men han såg inte henne. Han satt fortfarande i samtal, i samtal med henne. Alicia kunde höra att han mest mumlade. Det var inte förrän han upptäckte Alicia som han rycktes ur sin egen värld, och log. Han såg någorlunda gladare ut än innan i alla fall.

”I need to go now. Mm. Mm. Mm. Mm. Yes, I love you too. Bye!” Alicia ryckte till när han sa de tre orden. Jag älskar dig. Hon försökte dölja sin reaktion så bra som det gick. Han la ner mobilen i fickan innan han gick fram till Alicia med ett stort leende.

”Hey.” sa han mjukt, tänkte precis krama henne men Alicia backade undan. Han blev nog lika förvånad som hon själv. Alicia visste knappt själv varför hon hade gjort så. Hon kände sig bara som Justins älskarinna, den som ingen fick veta om, den som alltid kom i andra hand. Alicia kände sig ledsen.

”Scooter want you to come” sa hon innan hon vände på klacken och gick tillbaka. Hon hade ingen lust att prata mer med Justin just då. Hon behövde komma på en bra förklaring till sitt uppträdande, för hon kunde ju inte direkt säga att hon var avundsjuk. Nej, aldrig. Alicia(efternamn) blev inte avundsjuk, och om hon nu blev det, skulle hon inte ge någon annan det nöjet att få reda på det.

Eftermiddagen spenderades mest framför bladet, blocket, med pennan i handen. Scooter satt och diskuterade med Alicia om låtar. Hur han gillade och hur han ville ha dem. Alicia antecknade. Det märktes att Scooter både gillade att prata med Alicia och prata musik. Hans ögon liksom... lyste. Den blev avbrutna av Alicias mobil. Scooter såg inte särskilt nöjd ut när Alicia reste sig upp för att gå ut och ta samtalet, men han kunde egentligen inget säga. Under den senaste halvtimmen hade han själv besvarat tre samtal.

”Alicia” mumlade hon och lutade sig mot väggen.

”Hey, Alicia, it's Claire.” Alicia sken upp.

”Hey, Claire. It's awesome here!” Hon kunde nästan se hur Claire slappnade av och började att le.

”That's good to hear. We miss you back home.” Alicia log och insåg nog först då hur mycket hon saknade dem.

 

Efter samtalet, då Alicia vänt på sig för att gå in i rummet igen, blev hon stoppade. Den som stoppade henne var inte vem som helst. Kändisen.

”Have I done something wrong?” Justin tittade på henne med blanka, stora ögon. Han såg verkligen ledsen ut. Alicia skakade på huvudet och försökte trycka sig förbi Justin, utan framgång.

”What is it then? Why doesn't you talk to me?”Alicia tittade upp på Justin, tvekade. Ja, för vad skulle hon svara? Att hon var avundsjuk? Att hon ville vara Selena? Skulle inte tro det.

Därför log hon och skakade på huvudet igen.

”Nothing, you hasn't done nothing.” Justin verkade nöjd över sitt svar, för snart fick även han ett leende över läpparna.

”Good, so give me a hug then.” Han höll upp armarna och Alicia klev in i hans varma farm för säkerligen femte gången för dagen. Det var alltid lika mysigt.

 

När de var på väg hem, eller ja, tillbaka till hotellet, var Justin helt lugn. Alicia blev förvånad över hans lugnhet. Hon själv var nervös, och stel som en pinne. Det hjälpte inte hur många gånger Justin sa till henne att slappna av, hon var fortfarande lika stel. Allting som hjälpte var när han kramade henne, då blev hon helt mjuk i hela kroppen. Justin verkade gilla det, såg Alicia i ögonvrån. Hon fick sitta inlindad i hans famn resten av resan.

 

Desto uppspeltare och gladare var Justin ju närmade det närmare sig ankomsten för hans bästa vännen, och Alicia förstod honom. Hon saknade själv sina bästa vänner minst lika mycket som han saknade sina. Alicia mindes inte senaste hon varit ifrån sina vänner mer än några dagar. Nu har det gått veckor. Det var plågsamt.

 

Justin hade tvingat med Alicia. Egentligen hade hon velat stanna kvar på hotellet, dels på grund av trötthet, dels på grund av blygghet. Det skulle säkert bara bli.. konstigt och stelt. Mer stelhet behövde inte Alicia just nu. Det var tillräckligt som det var.

Alicia satt och tittade ut genom fönstret hela vägen till flygplatsen. Hon kunde allt känna Justins blickar i ryggen.

”Justin!” Alla hade aldrig sätt så glada killar. Hon hade aldrig sätt en sådan glad Justin. De kramade om varandra och pratade effektivt med i varandras munnar. Om Alicia inte varit så skygg skulle hon säkert ha lett som en idiot.

”Guys, this is Alicia.” Alicia log tvekande och tittade upp på killarna. Båda hade en slags blondbrun blandning till hår och bruna ögon.

”Hey, I'm Ryan” sa den längsta killen och sträckte fram handen. Alicia tog långsamt emot den.

”Alicia.” Hon hälsade på den andra killen som alltså hette Chaz. Chaz... vilket lustigt namn.

 

Killarna hade minst lika mycket att prata om på vägen hem. Alicia satt mest tyst och tittade ut genom fönstret, såg alla mörka gator(som i och för sig var upplysta av gatulamporna) rulla förbi en efter en. Hon kunde känna även då att Justin tittade på henne, som var lite irriterande. Han kunde koncentrera sig på sitt så höll hon sig till sig själv. När de steg ur bilen mötte hon hans blick. Han kollade oroligt på henne. Alicia suckade och lät blicken sväva vidare. Justins blickar tänkte hon ignorera.

 

Alicia gick raka vägen in till rummet. Det var inte förrän vid kvällsmaten hon träffade killarna igen. Eller ah, de två killarna och idioten som tittade på henne med förvirrade ögon.

”Can you stop starring at me all the time?” Japp, Alicia fick nog, och när hon fick nog tog ett hårdare humör över. Justin slog ner blicken och mumlade förlåt. Alicia gick suckande därifrån. Han förstod inte.

Det dröjde inte många sekunder förrän någon kom springandes efter henne. Personen var den som Alicia minst anat. Ryan.

”What's your problem? Can't you see that Justin cares about you and want to know want's wrong? And you just jells at him!” Precis som att Alicia inte hade nog med sina egna tankar, så skulle Ryan komma och läxa upp henne. Hon fnös. Hon orkade inte diskutera detta med honom. Han kunde sköta sitt eget så skötte hon sitt. Därför tryckte hon sig förbi honom, och då råkade han även tryckas in emot väggen. Trycket mot väggen var han inte sen med att kommentera.

”What the fuck was that good for, bitch?”

 

Kom gärna med feedback :) Detta är bara första dramat mellan Ryan och Alicia ;D