Alictin

Alicia låg i sina nya säng hon och Claire varit och köpt dagen innan. Den förra luktade alldeles för mycket av mormors starka parfym eller möjligtvis var det möglig. Det luktade ungefär likadant.

Hur hade allt detta hänt? Hur kunde allt detta hända? Lilla Alicia. Lilla, tråkiga Alicia. Snart skulle hon ut på turné. Tre dagars ledigt, tre dagar till hon fick träffa Justin igen och mötas av hans varma, mysiga kramar och glädjande leende. Alicia blev alltid glad när hon träffade honom, och träffa honom hade hon gjort mycket den senaste tiden. De hade blivit riktigt bra vänner, faktiskt.

Mobilen i Alicias hand vibrerade. Ett sms från Paulina. Det fanns inte ord för hur mycket Alicia saknade henne.

//Hey, how does it going with my girl? <3// Alicia log. Hon kunde nästan se Paulinas busiga blick framför sig.

//Good! Miss you! <3// Kanske var det elakt att inte berätta hela sanningen? Vad Alicia verkligen hade varit med om. Att träffa stjärnor, kändisar, Justin Bieber gjorde man inte varje dag. Eller ja, vanliga människor, som Alicia var innan, gjorde i alla fall inte det. Nu var hon en proffslåtskrivare som snart skulle ut på turné. Justin Biebers turné.

Alicia tryckte på grön lur bredvid när hon knappat in Paulina bland kontakterna. Lika bra att låta henne vet så tidigt som möjligt. Men vad hände då? Jo, självklart hade hon inga pengar kvar på mobilen. Alicia stönade högt. Vart hade alla tagit vägen? Hon tänkte tillbaka. Hm, det kunde ha varit igår då Justin och hon satt och garvade åt youtubeklipp på helt tokiga katter. Jao, det var en bra chansning. Hon behövde inte heller tillägga att de hade lagt över timmen på Alicias svindyra mobilinternet. Smart. Att berätta om denna stor händelsen fick vänta ett tag till alltså. Rackarns också.

 

Dagarna gick snabbare än vad Alicia trott. Att packa, umgås med släkten och spela kort med morfar hade inte lockat Alicias intresse, men på något sätt hade dagarna utan folk under 50 år ändå gått snabbt. Nu satt hon där, på skrivbordet och packade det sista, eller ja, Claire packade och snyftade. De hade redan gått igenom det här, Claires sorgsna humör och hennes oroande beteende, men vad hade det hjälpt? Vad än Alicia sa verkade hennes egna åsikter ha större roll. Den snörvlande trettioåringen vikte de sista kläderna och packade varsamt ner varje pryl i Alicias tredje väska. Alicia var faktiskt förvånad själv över att det bara hade blivit tre, bara...

”Thank you for all your help” Claire tittade upp med förvånande, röda ögon på Alicia och snörvlade till ännu en gång. Sedan log hon och sträckte ut händerna. Alicia reste sig från stolen och skuttade in i extramammans famn. Hon hade faktiskt varit mer mamma till Alicia än vad hennes riktiga mamma någonsin hade varit.

”Any time, darling”

 

Vem stod inte och grät i morfars famn när dagen väl kom? Bussen, turnébussen med Justins huvud på sidan, fick Alicia inte mötas av. Inte ännu. Det skulle väcka för mycket uppmärksamhet. En uppmärksamhet Alicia inte var varken van eller tillfredsställd i. Man kunde fråga sig vilka galna, heltokiga fanns som givit sig upp en söndagsmorgon klockan sex för att möta en kille. Man gjorde verkligen vad som helst nu för tiden för att endast få se sin idol. Det var det man hade internet till. Hur skulle Alicia annars upptäckt Jesse McCartney – hennes stora idol?

 

När alla sakerna var inne i den svarta, stora bilen som en av Scooters arbetare körde, var det dags att ta farväl. Claire kramade Alicia mest av alla.

”I'm going to miss you so much!” Alicia log.

”I'm going to miss you too.” Alicias morfar var den lugnaste av hela den lilla hopsamlade skaran.

”I love you, sweetheart. Be careful!”

”I will, grandpa. Love you too!”

 

23 åringen som körde bilen var smått skum, och stum. Just stum var han så pass som hela vägen. Det gav Alicia tillfället att titta ut genom fönstret, se alla fina träd susa förbi och tänka sig bort. Mycket tänkande skulle hon inte hinna med under turnén, som Scooter hade sett det. Fullpackat schema från frukost till sängdags. Tidiga morgnar, sena kvällar. Dåliga mattider och knappt någon fritid. Hm, intressant. Just intressant var det alltid att få uppleva nya livssituationer.

”We here.” Det var mannen, chauffören, som talade med sin mörka röst, och vilken mörk röst han hade!

Alicia tittade upp, ut genom framrutan och såg bussen som både Justin och alla andra som skulle med på turnén också hade gjort. Lila – såklart, det var Justin vi talade om här –, bilder på Justin och så även hans namn i stor, svart text. Bussen var riktigt snygg faktiskt.

När Alicia gick ur bilen möttes hon genast att ett härligt leende - ett leende hon hade saktat - och en vänskaplig kram.

”I've miss you” viskade Justin i hennes öra och fick hela hon att rysa till. Alicia besvarade kramen som dock inte varade mycket längre. Alla andra ville visst också krama nykomlingen.

 

En timme senare i bussen vart det fortfarande fullt ös. Folk spelade gitarr och andra satt och sjöng med. Det var helt otroligt hur musikaliska dem var.

”So... The songwriter Alicia.” En kille i ungefär Justins ålder slog sig ner bredvid den nickande blondinen. Han hade svart, kortklippt hår och stora, fina, bruna ögon. Han var riktigt snygg faktiskt.

”Can't you play something for us?” De andra runt omkring nickade instämmande.

”I don't know...” Alicia tvekade, tills Justin kom in med sin lugnande röst.

”Come on, Alicia. Show them how good you are!” Alicia log tacksamt åt honom.

”Okey.” Hon fångade upp en gitarr någon sträckt fram till henne.

”This song is called When I held you”

 

”I can't afford this heart

Still I am responsible

If it will fall apart

Believe me, I don't want to go.

 

You won't believe it's true

When I tell you 'bout my feelings

And what you're supposed to do

I'm sorry, but I don't want to go

 

But baby, I tell ya

My heart was freaking out when I held ya

Even in the best of days

Love will be hard and hearts will be faking

 

Baby, you're glistening

I see it in your eyes that you're listening

Do you even understand

I have to let go of your hand

I have to let go of your hand”

 

Alicia valde att avsluta där. När hon tittade upp möttes hon av varma blickar och klappande händer.

”Damn, you're amazing!” skrattade killen bredvid honom. Alicia gav honom ett snett leende. Justin drog in henne i en famn och sade med stolthet i rösten:

”I've learn her everything I know.” Alicia skrattade och alla i rummet fnös. Tydligen var det fler än hon som hade sett Justins egotrippade sida.

 

”Justin, where are you?” Alicia hittade sjuttonåringen framför tv:n. Barnkanalen. Likt ett liten barn hade han uppspärrade ögon som var på högspänn. Allting som hände runt omkring såg inte ut att finns i hans närhet just då.

”Justin?” sa Alicia lugnt, men ack, inget svar. Wow, han var verkligen helt borta. Alicia fnissade, och vips så fick hon reaktion från pojken. Justin tittade först förvånat på henne och... vänta, var det en rodnad Alicia såg på hans kinder? Alicias leende blev större och allt svårare blev det för henne att undgå att skratta.

”What are you doing?” Fnissande satte hon sig ner i skräddarsits i soffan bredvid Justin som följt henne med blicken.

”Hm, nothing.” Han räckte sig fram till fjärrkontrollen och bytte kvickt kanal. Alicia gav honom en sur blick. Justin tittade oskyldigt tillbaka. Han reste sig upp och tog tag i Alicias hand.

”Come.” mumlade han, men Alicia var bestämd. Vart skulle han nu då? Låtsas som att ingenting hänt? Försökte han dölja någonting för henne? Hon trodde att de var vänner... Alicia drog tillbaka sin hand men ställde sig ändå upp. Hon satte armarna i kors över bröstet och tittade på Justin med en allvarlig min.

”Justin, what's your problem?” Justin min som nyss varit förvånad förändrades. Ja, han förstod nog inte Alicias reaktion.

”What's my problem? What's your problem?” fnös han tillbaka. Alicias ögon mörknade. Åh, tänkte han lägga skulden på henne nu också? Alicia fnös till.

”Idiot. You're so childish that it's silly.” Nu blev det Justin tur att fnysa, precis som att han inte hade gjort det tillräckligt.

”And that come from your mounth!” Alicia häpnade.

”What do you mean?” Varför frågade hon änns? Hon ville ändå inte veta svaret.

”You just go here and thinks that you're better then everyone else, but you're just a little bitch.” Om Alicia blev häpen innan, var det ingenting emot vad hon blev sedan. Justin... Hur kunde han säga något sådant? Till henne? Nä, nu ville hon inte vara med mer. Hon tryckte sig förbi Justin så han flyttades några steg åt sidan, som han såklart kommenterade direkt.

”And what was that good for?” Alicia svarade inte, men innan hon lämnade rummet vände hon sig om och tittade på den irriterande pojken som stod kvar vid soffan. Innan hon lämnade rummet och smällde igen dörren fick Justin sin smäll tillbaka.

”You're a fucking dick, Justin.”

 

På morgonen därpå vaknade Alicia halv fyra av huvudvärk. Fuck, vad var det som hade hänt föregående dag? Hon gäspade och sträckte på sig. Halv fyra... Ögonen var pigg och klara, aldrig att hon skulle lyckats att somna om nu. Alicia reste sig upp ur sängen. Blicken for mot fönstret. Svart och mörkt. Usch, hösten var aldrig rolig, i alla fall inte höstmorgnarna.

 

Efter två timmar framför datorn var möjligen Alicia ännu mer uttråkad än innan. På facebook hände ändå ingenting nu vid denna tiden. Vem satt liksom vid datorn klockan sex på morgonen? Alicia blev förvånad när hon såg en grön punkt bakom ett namn. Josh Perez, killen hon pratat med på omegle för ett tag sedan, var online.

”Hey, why are you up?” skickade hon iväg till honom. Svaret kom tidigare än hon hade väntat. Han var inte bara uppe och online, han var uppmärksam också.

”Hey, couldn't sleep :( How about you?”

”It's complicated.”

”Oh, how?”

”Long story...” Alicia suckade, men skrattade åt Joshs svar.

”I got time ;)”

 

När Alicia berättat hela historien hände någonting märkligt. Josh sa att han var tvungen att gå och så loggade han plötsligt ut. Alicia kände sig... sårad, sviken. Här hade hon berättat allting, anledningen till varför hon inte hade en av sina bra dagar, och vad gjorde han då? Hon suckade och slog ihop datorn. Killar alltså...

 

”Alicia!” Alicia ryckte till. Den där rösten kunde hon känna igen överallt. Alicia han inte änns resa sig upp för att öppna dörren, Justin öppnade den själv. Där stod han. Lite mer tillrufsad frisyr, lite mer avklädd, lite mer vacker.

”Jus-” Alicia var förvånad. Hon visste knappt vad hon skulle säga. Hon behövde inte säga någonting - Justin avbröt henne.

”I'm so sorry! You're right, I'm an idiot, and a dick!” Han tog några steg framåt och tryckte in Alicia i sin famn. I Alicias öra hörde hon några snyftningar, det fick henne att också känna tårarna komma slingrande nerför kinderna. Precis som att hon inte gråtit tillräckligt dagen innan.

”It's okey.” mumlade hon och besvarade kramen.

”No, it isn't. I'm so stupid.” Alicia tryckte sig en bit ifrån Justin så att hon kunde se hans ansikte.

”Stop. You're not an idiot, okey?” Hon log.

”It's not you fault that you didn't want to talk to me. I mean, just because I say like everything to you doesn't mean that you want me to know everything in your life.” Okej, att hon hade sagt allting om henne till honom var fel, helt fel, men det behövde inte han veta. Alicia gillade att retas, och det gällde att ta tillfället till ackt.

Justin tittade sorgset på henne.

”But I do what to talk to you about everything. That's thing were just so... embarassing.” Alicia fnissade.

”What was it then?” sa hon och tittade in i hans fina ögon.

”I mean, if you want to say it.” Hon log försiktigt.

”Winnie the pooh. It's make me calm.”

 

Bra, dålig? Kom gärna med feedback :) Haha, lite weird del egentligen :D Men ah, något i alla fall ^^ Btw, låten är Moa Lignells låt. Den är asgrym! (: