Alictin

”What good you are!” Alicia log, lyckades faktiskt att behärska leendet. Hon log desto större på insidan. Några dagar hade gått sedan den där händelsen i parken. Den där händelsen Alicia fortfarande inte riktigt trodde på. Hon frågade sig fortfarande varje morgon om den var sann. Lika förvånad hade nog Claire blivit. Om inte mer.

”I like your shirt.”

Alicia tackade. Justin var verkligen gullig, han. Mycket trevligare än vad hon hade trott. En världskändis som han som trots all berömmelse ändå ha båda fötterna på jorden, det var någonting speciellt det.

 

När vännerna nådde salen, den proppfulla salen, dröjde det inte länge förrän presentationen började. Medan Alicia satt och klottrade av ord och meningar av det Scooter sa där uppe på scenen, satt Justin och mest tittade på henne. Han studerade hennes reaktioner. Hennes sätt att skriva och ta till sig information. Hur roligt kunde det vara? Tydligen mycket roligare bara för att det var just Alicia. Alicia vad huvudpersonen.

 

Alicia insåg inte på riktigt hur tråkig redovisningen egentligen var förrän Justin föreslog att de skulle smita iväg. Wow, någon som tyckte som henne. Alicia kanske bara höll sina funderingar inom sig för att hon inte ville känna så. Men helt plötsligt, nu när Justin också kände så, kändes det inte fel längre. Nu blev det plötsligt okej.

”Come.” Justin drog till sig Alicias hand och ledde henne ut ur byggnaden på möjligast stilfulla vis. Pff, de snarare kröp på golvet för att komma undan allas blickar. Ingen av dem hade varit särskilt deltagande under diskussionerna, så skulle de verkligen märka om de försvann i några timmar?

 

Ute i den friska, klara luften var de fria, och det första Justin gjorde var att skratta.

”I haven't done this before.” sa han och tittade på Alicia med en blick som var svår att beskriva. Den var så allvarlig medan han var så... glad. Det blev svårt att ta honom på allvar.

Varför sa han änns så? Var det som för en ursäkt? Var det för att Alicia skulle förstå att det faktiskt inte var han? Eller det kanske det var just det som det var. Detta kanske var han, men han kanske inte ville veta av det. Eller också visste han inte heller att detta var han. Justin Bieber skulle inte få komma med konstiga, vilda idéer. Justin Bieber skulle bara vara normal. Han fick inte vara annorlunda. Kanske var det av egen rädsla han försökte skydda sig själv genom det ursäkter? Den ursäkter som Alicia genast sett igenom.

 

”What should we do?” frågade Alicia med en del nyfikenhet i rösten. Hela världen låg i deras händer. Svårt val?

Justin tittade busigt på henne med glittrande ögon. Ögonen Alicia blivit med och mer fascinerad av för var gång hon såg dem. De var så speciella. Olika alla andra.

Och vad tror ni att Justin svar blev?

”Come.”

 

På en grusgång mellan det mjuka, gröna gräset promenerade dem. Ibland i skratt, ibland under en allvarligare konversation och allt och inget. Alicia hade inte haft några problem hem att öppna sig, som hon kunde känna när hon mötte nya människor. Justin var väldigt lätt att prata med, och att han verkade intresserad av det hon sa gjorde bara saken lättare. Popstjärnan var mycket öppnare än vad Alicia trott förut. Hon hade inte vågat att berätta om sina föräldrar, rädd för att han skulle känna sympati. Varför var det så farligt, egentligen? Kanske hade Alicia börjat att tröttna på folks(släktens) försök att trösta. Förstod dem inte att det inte funkade så? Hur dem än gjorde skulle det inte bli bra. Det blev fan aldrig bra. Så nu när Alicia fick framgång – en oförväntad framgång – gällde det att leva sig in i det situationen och glömma bort bekymmerna hemma. Om det var någon gång Alicia fick chansen att slippa att tänka dem sorgliga tankarna, så ville hon ta den.

”How are you?” Alicia ryckte till. Justin tittade på henne med stora, smått förvånade ögon. Flickan klistrade på ett fajk leende, som för att visa att tankar hon tänkt aldrig hade funnits.

”Good.” Efter att Justin log mot henne, blev hennes leende äkta. Hans leende liksom smittade av sig.

 

Tystnaden var skön. Tystnade var fridfull. Alicia behövde inte tänka. Hon var fullt upptagen med att fundera över hur det kom sig att hon var där. Gick hon verkligen där? Bredvid världens mest omtalade tonåring? Overkligt. O.V.E.R.K.L.I.G.T. Justin nynnade någon melodi. En melodi inte Alicia rört vid tidigare. Kanske någon av hans låtar? Eller hans nya låtar? Visst hade hon väl hört någon av killens låtar, men hon var ingen snubbe som hängde framför youtubeklippen och längtade varje dag efter fler. Faktiskt så var hon inte så mycket för det här med datorer. Hon tyckte mer om att vara ute och springa i naturer, andas in den härliga luften och doften och uppleva nya saker, istället för att hänga framför en skärm. En tråkig, svart skärm. Men visst hade den sina fördelar. Vad vore till exempel Justin utan sitt första klipp? Antagligen bara en vanlig tonåring.

 

Alicia vaknade ur sitt tänkande av små, kalla stänk. Sammansatta droppar av vatten. Ungefär mängden som en näve rymde efter några sekunders droppande. Alicia ryckte till, tittade upp och mötte Justins busiga ögon. Han tittade genast bort och visslade oskyldigt. Hm... väldigt oskyldig. Lite för oskyldig. Inte blev det bättre(för hans del) att Alicia inte förnekade sig ha sätt den lilla vattenmassan som fanns kvar på hans hand, droppades.

”Ey!” utbrast Alicia. Justin mötte hennes blick med ett flinande leende. Den lilla... Alicia stoppade ner näven i fontänen och skvätte upp lite på Justin. Dock blev det lite för mycket, och detta reagerade såklart Justin genast på. Han morrade till. Ett ganska gulligt morr, faktiskt. Alicias ben började att röra på sig. Kanske var det en reaktion på Justin närmande steg, att hon automatiskt ryggade undan.

”No, stop!” gnällde Justin och tittade surt på flickan. Hans steg började därför att öka.

”I want revenge.” Alicia vände sig om och började att springa, i skratt. Justins begärande om att hon skulle stanna hjälpte inte. Det var snarare hennes allt för dåliga kondition som fick pulsen att rusa iväg, som också fick henne att stanna för att kunna andas ut.

”You... preatty.... fast...” sa Justin samtidig som han andades i ungefär samma takt som Alicia. Alicia nickade bara, kände sig fortfarande inte tillräckligt stark för att orka att prata.

”But hey, this is my revenge” Justin flinade och kastades sig över en chockad Alicia.

”No!” knep hon samtidigt som hans fingrar letade sig runt hennes midja och hon började att skratta. Ett typiskt, ganska fullt(enligt henne) flickskratt.

”Please stop!” fnissade hon och vred sig om i Justins famn. Justin skakade bestämt på huvudet och visst skrattade han med. En hel del.

 

När de kom tillbaka, fullt oskyldiga båda två, var det Justin som blev utskälld. Det var Justin som fick stå snällt stilla och titta på Scooter och hans mamma som inte varit fullt lika belåtna som Alicia efter deras egna promenad som ingen sagt till någon om. Justins mamma – Pattie, som Alicia hade lärt sig – hade varit oroligast, kunde Alicia höra henne säga från där hon stod och... betraktade samtalet på avstånd. Feg som hon var. Om hon skämdes var en underdrift.

 

Vad hade hon tänkt med egentligen? Dra ut världens största tonårsidol för tillfället. Ensam tillsammans med henne. Klart att de vuxna blev arga, men varför då inte på henne? Justin lät inte Alicia ta skulden. Alicia ville ta skulden. Hon ville ta steget fram och säga att det var hennes fel. Men hon var för feg.

 

Dagen rullade vidare, precis som alla andra dagar. Scooter hade lovat Alicia att få komma hem och packa inför resan. Resan ja, det skulle bli grym. En månad med på en turné. Omgiven av musik och talangfulla människor. Omgiven av allt Alicia bara tidigare kunde drömma om. Hur kunde detta hända? Hur kunde hon få denna chansen? Alicia trodde på att saker hände, att bra saker hände, efter dåliga, sorgliga ögonblick. Efter regn kommer solsken. Alicia hade sin egen uppfattning hård knuten i hennes hand. Ingen hade hittills öppnat den. Ingen hade hittills visat sin egen, likadana synvinkel. Kunde detta var ett sådant tillfälle i livet då uppfattningen stämde in? Alicia hade mötts av tillfällen i livet då det faktiskt såg ut att klarna upp efter ett nederslag, men då mindre sådana grejer. Inte som den här. Inte som när en av världens största manager traskade förbi när hon satt om larvade sig med gitarren i knät och nynnade fram en liten sång som bara kom ut sådär. Hennes tankar, hennes funderingar. Alicia liksom. Och att han tyckte att den var bra - jättebra till och med – wow...

 

Alicia blev hämtad av Claire. En förväntad, glädjespringande Claire. Hon var nog glad för Alicias skull. Glad att Alicia inte deppad ihop och låg gråtandes inne på rummet hela dagen. Alicia tänkte inte låta sig bli krossad. Hennes liv skulle inte få förstöras bara för att en stor del som varit hennes liv förstörts. Hon skulle inte låta sig bli förstörd, nerdragen till marken av tankar och en möjlig deprimering. Hon hade redan varit där en gång och vägrade nu att återvända. Om man tänkte positivt kunde bra saker hända, brukade Alicias mamma säga, när hennes dotter låg i sin lilla barnsäng med lakan klädda till prinsessor eller något glittrigt i rosa, och hon själv stod i dörröppningen. Antingen var hon stressad iväg till något möte eller också hade hon nyss kommit hem från jobbet. Detta var bara ett av dem få tillfällena hon faktiskt han säga några ord till sin då femåriga dotter som redan låg till sängs efter favoritprogrammet på barnkanalens slut, innan Alicia somnat. Kanske var det fel att sörja över personer man inte kände. Hon kände till och med Claire ,som hon knappt träffade en gång per halvår, bättre än sina egna föräldrar. Egentligen var dem inte mer än personer för Alicia. En fader och en mor. De skulle ha kunnat lärt henne så mycket om sitt eget liv, om hur hon skulle bära sig åt med sitt. Istället valde dem jobbet. Eller skulle Alicia vara egenkär? Bli glad av någon anledning? Finna just det positiva. Pengar skulle hon aldrig mer ha problem med. Inte för att hon direkt haft det hittills heller. Alicia rös till och skakade av sig tanken. Nej, det funkade inte så. Det gick inte att vara tänka så i detta läget.

 

Efter en kvällsmacka och duschande samtidigt som möjliga tusen till tankar och frågor vilade i Alicias hjärna, väntade den efterlängtade sömnen. Det skulle bli skönt att bara få lämna tankarna. Lägga undan dem för att sedan återta dem imorgon. För imorgon var en ny, spännande dag.