Alictin

”Why haven't you tell me that you're on MR FUCKING BIEBER'S tour?” Alicia stelnade till. Paulina gick rak på sak. Hon hade all rätt att vara arg, egentligen. Alicia hade varit självisk. Vad trodde hon att hennes vänner skulle göra? Skvallra för pressen?

”How did you know?” viskade Alicia. Hon var rädd, hon var sårad, men det var väl ingenting emot vad hennes vänner var.

”It's on every fucking newpapers in the whole city.” Alicia suckade. Hon skönt ner på badrumsgolvet med ryggen mot dörren. Sakta slöt hon ögonen och fick se scenerna spela upp sig i hennes huvud. Det var alltså inte en dröm. Hon hade kysst Justin Bieber – eller han hade kysst henne och hon hade besvarat den. Ett stort leende klädde flickans läppar. Hon var lycklig, hon var kär. Leendet försvann dock när hon hörde Paulinas hårda röst från telefonen.

”Huh?”

”Eh...” Alicia pillade osäkert på linnets kant. Det var morgon, eller snarare middag, och hon hade fortfarande inte tagit sig ur sovkläderna.

”You're dead to me.” Alicia gapade, visste inte vad hon skulle säga. Hur kunde Paulina säga någonting sådan? Frågor som också åkte runt i Alicias huvud var: Hur kunde Alicia hålla någonting sådant hemligt för sina bästa vänner? Alicia kände tårarna komma rinnande längst sidorna. Tårar som hon irriterat torkade bort. Tårar som hon som alltid vägrade att visa - eller i detta fallet, vägrade att låta Paulina höra.

”You're right” sa Alicia och snyftade. Okej, där bröts löftet.

”I'm so stupid.”

”Yes, you're are, Alicia Dawson. Right now, I wish I never met you.” Där bröts samtalet. Paulina hade lagt på. Alicia släppte mobilen som med en liten duns landade på badrumsmattan. Hon själv snyftade till och tryckte händerna för ansiktet. Hon fick skylla sig själv att hon mådde såhär, och det visste hon, egentligen. Just då var det dock just hon själv hon tyckte mest synd om.

 

”Alicia.” Alicia ryckte till. Hon blinkade med ögonen, som man gjorde på morgonen för att få en klarare syn. Allt hon såg var ett badkar, en toalett och ett fönster. Hon visste precis vart hon var.

”Alicia.” Ordet som fick henne att vakna till upprepades. Denna gången var hon även säker på vem det var som pratade med henne.

”Justin.” viskade hon och kände först då hon liten och svag hon kände sig. Tydligen var det inte bara hon som märkt det.

”How are you?” Hur brukade man må när ens bästa kompis skällt ut en via telefon?

När hon inte svarade märkte hon ur Justin försökte öppna dörren med misslyckades. På andra sidan om dörren hördes en suck.

”Alicia, can't you let come in?” Alicia tvekade men reste sig ändå upp. Hon kastade en blick åt sig själv i spegeln. Den där blicken slutade inte där. Hon såg hemsk ut, och det gjorde inte att tårarna minskade.

”But I look tireble” snyftade hon tillslut som svar. Alicia gillade inte detta. Hon gillade inte att känna sig svag.

”You look wonderful all the time.” Någonting hon däremot gillade var att få höra Justins uppmuntrande ord. Det fick henne alltid att le, precis som nu. Hon snyftade till en extra gång, torkade sig på armen och låste sedan upp dörren, dörren som genast öppnades av killen som alltid fick hennes hjärta att jobba lite snabbare. Han var så fin. Alicia började nästan gråta bara på grund av att se honom.

”Come here” sa han mjukt och drog in henne i en mjuk omfamning. När han smekte henne över ryggen om pussade henne på huvudet fick Alicia uppleva en sak till hon gillade - kanske till och med älskade.

 

Så blev det dags att åka hem. Hem och hem... Tillbaka till turnén. Tillbaka till dem där bussarna. Alicia hade lugnt sig, såklart tack vare Justin. Så pass lugn och avslappad var hon dock inte så att hon kunde sluta tänka på sina vänner. Justin hade såklart undrat varför Alicia varit så ledsen, och Alicia hade sagt sanningen. Japp, sanningen, sanningen och ingenting annat än sanningen. Hon kunde försöka fortsätta att intala sig själv det. Skuldkänslorna var redan kvävande nog.

 

Alicia satt närmast fönstret och blickade ner över den kanadensiska staden. Hon hade aldrig varit i Kanada tidigare. Det var väldigt annorlunda USA. I och för sig var USA väldigt utspritt. Du kan åka några timmar åt något vädersträck och få uppleva ett helt annat klimat. Det var rätt otroligt, faktiskt.

”Alicia, what is wrong?” Alicia rörde sig om lite i stolen. Justin hade alltså märkt hennes bekymrande min. Det var inte bara minen som utstrålade ett dilemma. Hela Alicia var ett stort problem.

”Nothing” mumlade hon och blundade. Justin suckade bredvid henne. Just där Alicia trott att han gått med på hennes svar skulle han börja igen, inte för att hon hade någonting emot det. Hon gillade hans röst. Hon gillade hans omtänksamhet.

”You should know that you can talk with me about everything” påminde Justin och tog hennes hand som han kramade med ömhet. Det hjälpte, lite. Alicia blev lite mindre tveksam.

”I know...”

”So...” Alicia harklade sig och tittade sedan upp på Justin. Justin tittade nyfiket på Alicia med sina stora, bruna ögon. Ögonen som Alicia kunde drunkna i om och om igen.

”Do you miss your parents?” Eftersom att det tog så lång tid för Alicia att prata, slängde Justin ur sig en fråga som trampade på Alicias ömmaste punkt – hennes föräldrar. Ögon fylldes med tårar hos flickan, och för att slippa göra allting ännu mer komplicerat, nickade hon bara och tryckte huvudet mot Justins axel.

”Yes” snörvlade hon fram. Just då tänkte hon inte på hur skitig Justins dyrbara tröja antagligen skulle bli. Det var skönt att slippa tänka, skönt att slippa oroa sig. Om nu Justin tänkte på hans tröja framför Alicias välmående, fick han väl putta undan henne. Det gjorde han aldrig. Istället la han armarna kring hennes rygg och smekte henne över håret.

”It's okey” mumlade han i Alicias öra med mjuk röst. Hon rös över hela kroppen. Om det var någon som kunde få Alicias tankar att vända tvärt, så var det Justin. Säg någonting Justin inte kunde göra för att vända allting upp och ner i Alicias värld. För Alicia var han underbar.

 

Medan alla andra runt omkring pratade, skrattade och nöjt tog för sig av maten, satt Alicia tyst, deppig och bara petade i sin mat.

”Alicia, you need to eat.” Justin gav Alicia bekymmersrika blickar. Varken hans ord eller blickar fick Alicia något hungrigare. Mycket mer mat än hon redan fått i sig fick hon inte ner.

 

”We'll do something fun tonight.” Alicia hade suttit och suckat med blicken ut över staden. Egentligen var hon för trött för att orka resa på sig, men nickade ändå. Varför hon nickade hade hon inte själv svaret på. Justin verkade i alla fall nöjd över svaret.

”Good. Get ready and come then over to my place.” Justin vände sig om för att gå. Alicia slet blicken från hotellets fönster till Justins rygg.

”No, please” började hon, visste knappt själv vart hon var på väg i sin tankeställning. Justin vände sig mot henne med armarna i kors.

”Can't you wait for me?” Justin sprack upp i ett leende. Alicia log försiktigt tillbaka. Justin gick fram till Alicia och fångade till sig hennes hand.

”Anytime for you, baby” sa han glatt och pussade handen. Alicia fnittrade, förtjust över Justins påhitt, och Justin, han verkade inte ha något emot Alicias glädje i det hela.

 

Med kul trodde Alicia inte att Justin menat att Chaz och Ryan skulle vara indragna. Senast hon träffat Ryan hade hon nästan slagit till honom. Chaz fick i alla fall en vänskaplig kram innan han granskade henne med blicken. Tajta jeansshorts och vitt linne kändes plötsligt som ett dåligt beslut. Alicia hade ingen anledning att känna sig rädde eller osäker, inte med Justin bredvid henne. Han höll ett hårt, men ändå mjukt, tag om hennes midja. När hon tittade upp på honom log han fint tillbaka. Hans leende var just fint.

 

Film med popcorn i en mysig soffa med Justin bredvid sig - kunde en dag avslutas på ett bättre sätt?Alicia låg med huvudet på hans axel med hans arm runt hennes axlar. Hon kunde inget annat önska sig än den där pojkens kärlek. Han var så fin. Han var så underbar. Han var så perfekt. Om du frågat Alicia några sekunder senare, hade hon sannerligen sagt annorlunda. För just i den stunden, då allting kändes perfekt, vem rusar inte in i rummet om inte självaste Selena Gomez. Hon såg helt fantastisk ut. Med sitt korpsvarta, långa, glänsande hår, och bländande vita tänder, både kom och log hon mot Justin, Justin som för länge sedan rest sig upp, bara puttat iväg Alicia. Alicia var så förbannad att hon inte visste vad. Hon var så förbannat avundsjuk på Selena – både över att hon fortfarande kunde kalla Justins som sin och för att hon var så äckligt vacker. Hon var så förbannat arg på Justin. Utnyttjade han henne bara? Gillade han henne aldrig på riktigt? Tankarna kunde inte låta bli att spridas i Alicias tankar. Alicia tänkte inte ta det här. Hon tänkte inte vara någons andrahandsval. När Justin kysste Selenas säkert perfekta läppar, smet Alicia undan, ut ur rummet. Hon var tvungen att komma bort därifrån.

 

Tårarna tryckte på. Hur mycket Alicia än försökt, lyckades hon inte hålla tillbaka alla. Några få lyckats smita ner över hennes kinder. Jävla tårar. Varför grät hon? Justin förtjänade inte hennes tårar. Ingen idiot förtjänade hennes tårar.

När Alicia inte orkade springa mer, och inte heller hade en aning om vilket håll hon skulle springa åt, gled hon ner längst väggen med händerna över ansiktet. Hela hennes kropp skakade av känslorna som befann sig inuti henne. Känslorna som ville ut. Då kom stegen. Alicia visste inte vad hon förväntade sig. Justin kanske? Nej, han var väl för upptagen med sin kära skådespelerska slash sångare slash supermodell. Stegen kom närmare, i en faslig takt. När stegen slutade tittade Alicia upp. Det var inte Justin. Det var någon mycket värre.

 

”Ha.” Oh nej, detta kunde inte sluta annat än illa. Alicia var säker på att hon varken orkade eller ville ta det här.

”Ryan, stop.” Surt mötte Alicia Ryans blick. Hon såg på honom att han tänkte göra precis allting annat än att lägga ner.

”This is you fault, you know that?” Alicia suckade och tittade ner i marken. Hon ville inte möta Ryans obehagliga blick. Blicken som nu vilade över henne. Alicia var säker på att just den blicken menade allting annat än väl.

”You really thought that Justin would be inlove with you, huh?” Alicia satt där tyst, lät Ryan trycka ner henne. Detta var det hon inte borde göra. Hon borde skrika tillbaka, sparka tillbaka, slå tillbaka. Hon borde stänga ute hans röst, för den hade ändå ingenting vettigt att säga.

”He will never love you.” Alicia blundade. Hon ville inte höra mer. Tyvärr gick det inte som hon ville. Hon kunde inte stänga ute den fula rösten som sedan sa:

”He will never love a whore like you. A whore that only want's to be famous.”

 

Alicia hade trott att känslan av att se personen man var så oerhört kär i kyssa någon annan mitt framför ögonen på en, var den värsta känsla. Hon hade visst fel. Den värsta känslan som fanns, var att upptäcka sig själv. Sitt riktiga jag. När Alicia tittade sig i badrumsspegeln den kvällen såg hon inte en osminkad, ganska blek och trött tjej. Hon såg en äcklig, liten hora, för det var den hon var. Ryan hade rätt, han hade så jävla rätt. Varför skulle Justin älska henne för, när han hade Selena? Varför skulle Justin gilla just henne bland alla miljoner tjejer i världen? Hon var säkert inget annat än en myra för henne.

Den kvällen, när Alicia i tårar krupit ner under täcket och blundat hårt för att komma undan all smärta, grät Alicia sig till söms.

 

Känslan av att vakna av att någon rycker in en, hade Alicia inte upplevt sedan barnsben. Hennes pappa brukade alltid finnas nära när hon hade drömt mardrömmar. Han tog allting med henne ut på altanen, och så satt dem där, både två invirade i täcken för att inte frysa, och tittade upp mot stjärnorna. Det var Alicias bästa minnen. Hon hade så många fler med just hennes far. Han hade varit hennes bästa vän tills att hon började skolan. Då började han även att jobba och sedan hade de knappt haft tid för varandra något mera. Han hade inte haft tid för henne. Antigen var han inte hemma eller så var han för trött. Alicia ville gråta bara hon tänkte på det. Hon kom ihåg alla dem där hemska nätterna, då hon legat och trott att han aldrig älskade henne. Hon hade aldrig fått svar på hennes fråga och nu var det för sent.

”Alicia.” Alicia blinkade till och möttes sedan av Chaz. Hon blinkade förvånat några gånger till, bara för att se så att ögonen inte spelade henne ett spratt. Nej, det var verkligen Chaz.

”How is it really with you? The whole you shake.” Först då märkte Alicia att hon verkligen skakade, och det var inte lite heller. Ur hennes ögon sprutade tårar. Scener från drömmen spelades upp i hennes huvud. Hemska scener. Alicia ryckte till varje gång, och det märkte Chaz.

”Come here.” Han drog in sig i hennes famn och lät henne snyfta mot hans bröstkorg. Han luktade gott, men inte i närheten av vad Justin gjorde. Tankarna på Justin fick inte heller henne att må bättre. Hon skakade till när Chaz för ett ögonblick släppte henne för att kunna lägga sig ner bredvid henne. Hur mycket han än hyschade, stoppades inte tårarna.

”It will be fine” mumlade han och smekte henne på kinden och över håret. Alicia låg sådär i säkert fem minuter till och tänkte tillbaka på mardrömmen. Det hemska var att mardrömmen var sann. Justin hade Selena och Ryans ord var sanna. Lagom till att hon lugnt ner sig somnade hon om i en trygg och varm famn som inte hade en tanke på att lämna henne där ensam igen.

 

Han borde ha förstått att det skulle bli såhär. Hela tiden ville han blunda för sanningen. Hela tiden ville ha bara se Alicia. Alicia, Alicia, Alicia. Antagligen kunde han inte förstå hur sårad hon var. Hon måste hata honom. Justin var frustrerad, och bättre blev det inte att Selena klängde över honom. Vem kunde klandra henne? (Ta det inte på ett egoistiskt sätt). Om Justin inte fått träffa Alicia på flera månad skulle han också vara klängig.

Någonting hade förändrats mellan Justin och Selena. Någonting Selena inte såg. Justin såg det. Det var Justin som var förändrad. Hans känslor för Selena var förändrade. När han tittade på henne, glittrade det inte lika magiskt runt henne längre. När han tittade på henne, fick han inte känslan av att hon var den enda tjejen i hela världen längre. När han tittade på henne, tittade han på henne som en vän. Han var inte kär i henne längre.

 

Selena hade tagit det hårt. Hon hade både sagt det ena och det andra till Justin. Justin förstod henne. Det var aldrig lätt att bli lämnad. Han hade själv känt känslan av ensamhet många gånger förut, trots sin stora skara fans. De var fans. De kände Justin Bieber men de kände inte honom.

När Selena lämnade honom där, efter Justins avskedstal, med tårar i ögonen, kände Justin sig som världens elakaste person. Selena var så snäll... Hon förtjänade någon bättre.

”Take care of yourself” hade han ropat efter henne när hon sprungit iväg från hans rum den sena kvällen, men hon hade inte svarat.

 

Justin låg och vände och vred på sig i sängen - ja, han visste inte hur länge. Ögonen var trötta medan hjärnan var klarvaken. Pojken reste sig från sängen. Magbesvären – som innehöll bland annat skuldkänslor – hade inte alvedon hjälpt mot.

Han var tvungen att se henne, bara en gång till. Annars visste han inte vad han skulle göra, sprängas kanske? Justin lämnade sitt rum och började gå genom den tysta korridorren. Det bar inte konstigt att den var tyst. Klockan var väl två på natten vid det här laget. Först tänkte Justin knacka, men det kunde han ju inte göra. Tänk om han skulle väcka henne? Eller tänk om hon var vaken och hon kom och öppnade? Justin hade tur, för dörren var öppen. Han ville ju bara se henne...

Bara en snabb titt, sedan skulle han gå, lovade han sig själv. Det beslutet tänkte han hålla fast vid.

Dörrhandtaget trycktes ner, långsamt och försiktigt öppnade han dörren. Tyst som en mus – eller ah, så tyst Justin kunde gå – smög han fram till Alicias säng. Vid den punkten fick han häpnas. Hon var inte ensam. I en killes famn låg hon väl nerbäddad och såg ut att sova djupt. Det såg nästan ut som att hon njöt av pojkens sällskap. Justins hjärta dunkade hårt under hans revben. Han kände sig... krossad. Som att hans känslor inte var nog, när han tittade lite extra på killen så han vem det var. Var det inte Chaz Somers i egen hög person?

 

Nu har jag väl varit duktig? Jag skrev detta i dag :) *stolt* Hoppas att ni har haft en trevlig jul [: Jag har redan köpt nya ridstövlar för mina tusen som jag fick... hehe 8D