Alictin

Den personen som för Justin betydde mest, som den han då ville se minst, stod utanför dörren. Justin ville helst sjukna igenom marken. Alicia tittade med tindrande ögon på Justin. Hon var inte långt ifrån ett ytligare skratt som tidigare hade lämnat hennes mun. Munnen Justin så länge dagdrömt om att få kyssa.

 

Justin stod troligen och bara glodde på Alicia och Chaz när de reste sig upp. Det var inte förrän Ryan knuffade till honom som han återfann medvetandet. Justin kliade sig nervöst i nacken. Fan, tänk om Alicia hade hört honom. Tänk om Alicia hade hört hans snack med Ryan. Fan vad pinsamt. Justin var inte den som brukade rodna, men nu gjorde han det. Som tur var var både Alicia och Chaz distraherade av varandra. Och Ryan, ja, han hade som vanligt dragit iväg.

 

När Justin insett att han bara plågades av att stå där, dels fortfarande vara generad men också se Alicia och Chaz skratta tillsammans, utan honom, så gick han iväg. Han behövde ta ett allvarligt snack med Selena. Han hade dragit ut på det på tok för länge. Egentligen hade han velat prata med sina känslor för Alicia face to face först, men i hennes närhet var det som att allt hans självförtroende försvann. Han blev så äckligt svag och han hatade det.

 

Som att allting annat inte var nog. Konserten hela kvällen blev inte direkt inställd bara för att Justin inte var på toppenhumör. En Justin som knappt mindes texterna när han stod bakom scen och gjorde sig redo. Han hade allt för mycket att tänka på.

 

Killen på andra sidan om spegeln såg blek ut. Killen som tittade tillbaka på Justin när han mötte sin spegelbild såg inte alls ut som han brukade. Han såg sliten och trött ut. Det var inte Justin. Justin var glad, framåt och redo för nya äventyr. Vem kunde då killen - han som såg ut precis som Justin – på andra sidan om spegeln vara?

 

”Justin.” Killen som tidigare legat med pannan mot bordet och händerna runt huvudet ryckte till. Den där rösten kunde han känna igen var som helst, när som helst.

”How are you?” Alicia gick närmare honom. Hennes fina leende fastna på Justins hjärna. Han sträckte genast på sig och log ett tappert leende tillbaka.

”Good, just tired.” Alicia nickade förståeligt. Hon förstod.

”Do you want a hug?” frågade hon försiktigt och log. Justin sken genast upp och nickade ivrigt. Alicia fnissade åt hans min och la armarna om popstjärnan. Popstjärnan som mer än gärna la armarna om sin ögonsten. Problemen var bara att ögonstenen egentligen inte var hans, och hon visste inte om hur mycket han gillade henne. Men just då brydde han sig inte. Med Alicia i sin famn och hennes doft i hans lungor spelade ingenting annat någon roll. I Alicias famn var det som att Justins hamnade i en helt annat värld, konstig? Nja, det tyckte inte han. Han tyckte det var skönt, skönt att slippa tänka på alla måsten och världen runt omkring som pressade och stressade honom. Precis som att hennes närhet inte gjorde honom nog berörd, när hon viskade i hans öra rös han över hela kroppen.

”Good luck, break a leg. You're amazing, don't ever forget that.”

 

Justin följde med strömmen. Detta kunde han göra i sömnen. Detta hade han gjort tusen gånger innan och skulle säkert göra det tusen gånger till. Men alltid var det lika speciellt. Alltid var det lika underbart. Adrenalinkikarna kunde han aldrig få nog utan. Varje gång han stod på scen, vare sig om han var hur fokuserad som helst, sprack han alltid upp i ett leende. Att uppträda var så underbart. Han älskade det.

”Los Angeles.” Publiken skrek när de hörde hans röst och jublet bara steg när han åkte upp igenom golvet. Jublet steg - om så möjligt - ännu mer när de såg honom.

”Are you ready for the best night ever?” Publiken fortsatte att skrika. I början av Justins karriär var han nästan lite rädd för sina fans. De var verkligen entusiastiska och starka, kanske lite för mycket. Hans popularitet hade inte direkt minskat genom åren, snarare tvärtom. Men Justin hade förändrats. Han hade lärt sig hur han skulle hantera olika situationer, hur han skulle göra för att bara visa sin bästa sidan, och framför allt hur han skulle göra för att orka att bara visa sin bästa sida.

Första låten sattes igång. Never say never, Justins favorit.

 

Justin, som tidigare hade trott att konserten skulle bli ett fiasko med tanke på hans humör, fick se raka motsatsen. Det blev en succé, och Justin kunde inte göra annat än att tacka Alicia. Hon fick honom alltid på bättre tankar.

När han lämnade scenen drog han genast in en skrattande Alicia i sin famn. Han kunde inte tacka henne nog.

 

Precis som alla andra tonåringar – och människor över huvudtaget – behövde Justin mat. Vad passade då bättre att åka till än självaste favorithamburgarestället McDonald's?

 

Efter stoppet på McDonald's bar det av till hotellet. Dagen efter skulle de resa vidare till nästa stad. Medan Alicia satt och tittade ut genom fönstret, satt Justin och tittade på henne. Killarna – Ryan och Chaz åkte i en annan bil. Justins mamma tyckte att Justin behövde lugn och ro. Tydligen fick han lugn och ro i Alicias närhet.

Justin sträckte försiktigt fram sin hand och la den mjukt över Alicias. Hela tiden tittade han upp på henne. Precis som han hade anat vände hon blicken mot honom – en förvånad blick. Justin log, och visst fick han se ett litet mer avslappnat uttryck i Alicias ansikte!?

Om inte Alicias mobil hade ringt just då, så att hon var tvungen att dra bort handen för att ta upp mobilen från jackan, var Justin säker på att hon skulle ha hållit kvar den. Säkerheten gjorde honom alldeles varm. Tänk om hon gillade honom också.

 

Någon timme efter låg Justin i sin säng och stirrade in i väggen. Han var så trött att han inte kunde somna. Konstig, va!? Han suckade och vred på sig, om och om igen. Ni kan nog ana vad som cirklade runt i hans tankar, och vem som var huvudpersonen. Justin reste sig upp, suckade, för här kunde han ju inte ligga. Han behövde veta, och det var nu, innan han blev helt galen av bara tanken. Gillade Alicia honom eller inte? En ilsken Justin stampade igenom rummet, arg på sig själv över att han var så feg. Varför frågade han inte bara? Eller varför bjöd han inte bara ut henne? Han var rädd för att få ett nej, rädd över att hon skulle glida ifrån honom, bort från hans liv. Han var rädd över att förlora henne.

 

Justin hade aldrig haft sömnproblem, tills Alicia kom och vände upp och ner på hans värld. Justin hade alltid gillat tiden ensam, tills Alicia kom och vände upp och ner på hans värld. Alicia, Alicia, Alicia. Han kunde säga namnet, tänka namnet, skrika namnet hur många gånger som helst och ändå få dessa behagliga rysningar över hela kroppen var eviga gång. Han blev så glad över att bara höra hennes namn. Han blev så alldeles upp över öronen när han blundade och såg henne framför sig. Hennes fina, ljusa lockar som klädde hennes huvud. De stora, mjuka ögonen han skulle kunna göra vad som helst för. Justin var så kär, så äckligt kär att det inte var klokt, men han njöt av varje sekund. Såhär hade han aldrig någonsin känt i hela sitt liv.

 

Med händerna satta på huvudet och ett hårt tag därom, gav ingen större hjälp. Justin var frustrerad. Han slets mellan två val. Det som kunde ses som rätt kunde göra allting så fel. Han kunde inte säga till Alicia att han gillade henne, och om hon då vände sina egna åsikter åt motsatta håll kunde han inte dra tillbaka sina ord. Justin hade möjligen varit alldeles för bekväm av sig, därför fick han skylla sig själv över sin frustration. Han hade velat att Alicia skulle ta första steget. Han hade bortsett från sanningen om och hennes känslor. Hon kanske faktiskt inte kände likadant. Justin hade varit allt för hoppfull, bara sett och hoppats på sannolikheten att Alicia gillade honom, det borde väl vara 50/50? Kanske ännu mer. Alicia hade visat tecken, faktiskt. Hon hade hållit i hans hand, kramat honom lika länge som han kramade henne och så log hon mot henne så underbart att det bara inte fanns. Var det så att Justin inbillade sig, eller log hon inte lite speciellt emot honom jämfört med alla andra?

 

Justin funderande hade tagit honom ett steg längre - han behövde hjälp. Dock fanns det ingen han kunde prata med detta om. Det fanns ingen som förstod. Ryan gilla– oh, förlåt,- hatade Alicia, och Chaz hade aldrig haft en förhållande - i alla fall inget seriöst. Det var ju knappast så att han kunde ringa till Selena och be om tjejråd, ha, nej. Justin tryckte sig bakåt mot väggen. Han måste prata med Selena, det gick inte att hålla på såhär längre, han mådde bara dålig.

 

Någon som han däremot kunde ringa och be om just tjejråd, fann Justin tillslut. Hans kära vän sedan barnsben som till på köpet själv var tjej, kunde det bli bättre? Justin lutade sig mot väggen och tittade ner på mobilen i hans hand. Den lilla teknologiska, överdesignade prylen som egentligen kostade på tok för mycket. Justin hade blivit allt mer beroende av det bästa. Han var tvungen att ha det bästa.

Klockan visade bara elva, så han borde kunna ringa henne. Men kunde hon bortse från deras eget krossade, korta förhållande och hjälpa honom? Det här med om hon hade lusta att hjälpa honom tryckte Justin allt mer undan, och som Justin hade fått höra sedan barnsben: ''Det skadar aldrig att pröva''.

”Hey, Justin” Det tog inte många signaler innan Caitlin svarade. Hennes glada röst smittade som vanligt av sig och fick genast Justin på bättre humör.

”Hey, sweetie.”

 

Det visade sig att lille Christian – en av Justins bästa vänner – som vanligt hade hittat på något dumt. Denna gången drog han tydligen ut på en fest fast hans föräldrar tydligt sagt till honom att låta bli. Justin fick lite skuldkänslor. En gång i tiden var det han som först dragit med Christian ut på förbjudna äventyr. Skuldkänslor var egentligen bara bortslösade. Christian skulle ändå ha hittat sig egen väg, det var Justins säker på.

 

Justin mindes inte senast han skrattat så mycket när Caitlin berättade om Christians alla ''hyss''. Berättelsen blev bara bättre när hon använde ordet 'hyss''.

”Chris miss you...” Justin svalde. Kanske var det en dum idé att ringa och prata med henne ändå? Kunde han verkligen klara av detta samtalet? Ögonen började vattnas. Innan det hann bli tårar rinnande längs pojkens kinder, torkade han bort ögonvätskan kvickt med baksidan av handen.

”I miss him too, but lets talk about something else, or I will cry.” Caitlin skrattade, schysst kompis. Justin log åt sig själv. Han fattade han att hon inte menade någonting illa.

”But... yeah...” Japp, sanningens minut. Justin kliade sig i nacken. Han blev nervösare än vad han trodde att han skulle bli. Händerna klibbade och genereringen stod – där är fördelen med telefoner. Genom telefonen kunde hon inte se Justins pinsamma ansiktsfärg.

”Yes, Justin!?” Justin svalde och tog ett djupt andetag.

Skärp dig, tänkte han. Detta var anledningen till att han ringde henne, just henne och ingen annan, klockan elva på kvällen.

”It's about a girl...” Justin kunde nästan se hur Caitlin, eller han förstod att hon log.

”And you want some help?” Justin nickade med hjärtat i halsgropen. Så här hade hans hjärta aldrig flippat ut innan – bara om man bortsåg ifrån när han stod med armarna kring Alicia, och det bortsåg han ifrån då.

”Yes, please” nästan viskade han. Wow, pojken insåg tillslut att man fortfarande inte kunde se igen telefoner. Det hade inte ändrats sig sedan förra gången Justin tänkte på det. Caitlin hade inte sätt hans nickning sekunderna före.

”Can't you tell me something about her?” Justin log fånigt. Han hade tur att ingen såg honom.

Ja, var skulle han börja? Alicia Nellie Dawson, vart skulle han börja? Han kunde berätta tusen meningar om henne men ändå inte ha kommit till en fjärdedel av det han ville säga, troligen skulle han bara ha dragit det oviktigaste.

”Her name is Alicia and she's 15 years old. She's amazing at writing songs and also singsing them, it's sad that she don't see it.e it.e it.e it.e it.e it.e it.e it. Hm, she has the most beautiful eyes I have ever seen. Her smile makes me... ah, I can't explain it. And she-” Caitlin avbröt honom.

”Justin, I understand!” Justin skrattade.

”You're inlove.” Orden gjorde honom stel. Caitlin gick rakt på sak. Visst, han hade själv sagt och tänk att han var kär i henne, men det blev ett sådant himla större ord när Caitlin använde det. Det var som att Justin bara hade fått ut hälften av ordet när han sa det. Kär...

”Yeah, I guess I'm inlove.”

 

Caitlin hade den perfekta planen. Allting föll på plats i Justins tankar. Detta skulle bli perfekt.

”Thanks for you're help, sis'.” Caitlin fnissade.

”Anytime, bro'.” Justin skrattade. Det var första gången han hörde henne använda ordet ''bro''.

”Chris party would be on two weeks, it that okey.” Justin funderade. Han skulle nog kunna trycka in det i schemat. Med lite extra flygtider – som gav resultatet av en lite tröttare popstjärna – skulle det nog ordna sig.

”I think so. I will talking to Scooter later today.” Japp, idag. Klockan hade slagit över tolv. Shit, tiden gick verkligen fort när man pratade i telefon.

”Good.”

”I talk to you later.” Caitlin mumlade, det lät som att hon började bli trött, och hon var inte den enda. Justin gäspade och möttes av ett skratt.

”Take care of yourself and don't forget to send my regards to Christian!”

”Always and never! Send my regards to Alicia.” Caitlin fnissade. Tjejer alltså...

”HA-HA!”

”Love you, bro'”

”Love you too, sis'.” Där tog samtalet ut, och det kanske var lika bra. Justin var inte lång borta från att slumra till han med. Efter att ha fått i sig ett glas vatten – på grund av denna torra mun man fick efter långa samtal – låg en avslappnad Justin i sin säng, sovande utan bekymmer. Där kändes det som att allting skulle ordna sig.

 

Förlåt att ni fick vänta så länge :( Hade typ inga idéer... Mer idéer finns det som tur är till nästa del - kapitel 12! Och kom gärna med feedback som vanligt ;)