Alictin

FIXAR BILDER NÄR JAG KAN
Justin hade aldrig känt den här känslan förut. Han vill sparka i väggen bara för att känna smärtan. Den smärtan skulle trycka undan hans andra känslor. Känslorna var tusen gånger värre än smärtan efter att man hade sparkat i väggen.

Han ville skrika utan att någon skulle höra honom. Ingen fick höra honom. Ingen kunde höra honom. Justin var instängd i en bubbla. Han hade aldrig någonsin känt sig mer ensam.

 

Kanske var det idiotsikt att ligga där i sängen och tycka synd om sig själv. Justin fick fan vara en idiot då. Känslorna och samvetet kämpa mot varandra i popstjärnans kropp. Tankarna fick honom att vilja gråta medan samvetet sa till honom att rycka upp sig. Att rycka upp sig... var det så enkelt? Skulle han bara gå ut där, till världen, fullt lika stark som innan, och låtsas som att allting var okej? Låtsas som att allting var okej medan Chaz kysste Alicia mitt framför ögonen på honom... Justin grymtade och slog näven i huvudkudden. Han var splittrad.

 

Han förstod varför han kände såhär även om han inte ville förstå. Svartsjuka – han var så jävla avundsjuk på Chaz som fick ligga där och hålla om Alicia. Besvikelse – han var så jävla sårad för att det tydligen inte var någonting mellan honom och Alicia. Argsinthet – han var så jävla arg på sig själv för att han trott på dem två. Sårad – han var så jävla ledsen. För första gången i hela sitt liv förstod han hur människor kunde älska en annan människa så mycket att det gjorde ont i hela kroppen. För första gången i hela sitt liv förstod han hur ont det gjorde när den man älskade hade någon annan.

 

Justin hade haft många flickvänner, men ingen hade varit som Alicia. Egentligen kunde han inte änns kalla henne flickvän. De kysstes – en gång. Den gången räckte tydligen för Justin. Han hade väl varit allt för upptagen för att kunna se verkligheten. Om han hade haft ögonen öppna kanske han inte skulle ha behövt ligga där och känna sig som världens största idiot.

 

Efter den segaste natten i hela Justins sjuttonåriga liv, blev det äntligen morgon. En morgon Justin inte hade längtat. Han var ändå nyfiken över att se Alicias reaktion. Skulle hon prata med honom eller bara ignorera honom totalt? Ja, kanske var det värt att dra upp hans tunga kropp från sängen ändå.

 

Justin stod i badrummet och gäspade mot sin egen spegelbild. Han hade inte sovit såhär dåligt på flera månader. Eftersom att han nästan alltid gick och la sig sent och gick upp tidigt, gällde det att ta vara på timmarna han fick sova. Nu var det helt annorlunda. Justin huvudpunkt på varje dag var inte längre att leva sin dröm. Hans huvudpunkt på varje ny dag var nu Alicia.

Att få titta in i dem där underbara ögonen slog allting, tyckte han. Visst hade han fler synpunkter om hennes utseende, men det var oviktigt. För Justin betydde inte utseendet allt, och det måste ju vara lite komiskt? Var det inte han som alltid var tvungen att se perfekt ut inför intervjuer och konserter?

 

Så blev det dags. Att lämna hotellrummet var inte det svåra. Det var alltid skönt att komma ut från ett rum han varit instängd i under natten. Den natten kändes det just som att han var instängd, bortdragen från resten av världen. Den känslan var hemsk, men den slog inte känslan som vilade inuti honom. Den slog inte känslan av svek, den var flera mil efter.

 

Med jeans som som vanligt hängde en bit nedanför hans rumpa och en långärmad, vit tröja, gick Justin genom korridoren. Justin och hans dystra min. Med händerna i fickorna och blicken ner i golvet förflyttade han sig till matsalen. I matsalen fanns det hyfsat mycket folk, men såklart ingen från hans team. Klockan var trots allt bara nio på morgonen. Justin skrev några autografer och log ett fejkat leende åt ungarnas mammor som fotograferade. Han älskade sina fans, därför ställde han upp i även dem svåraste situationerna. Han försökte se glad ut så gott det gick, och dem flesta gick faktiskt på det, inte alla.

”Justin, why are you sad?” Justin som nyss tittat ner på pappret och skrivit ner ytligare en autograf, tittade förvånat upp. Ledsen? Nej, han var inte ledsen, inte alls.

Det var fler än den lilla tjejen som märkt Justins reaktion och som nu stod och stirrade på Justin. Inuti var han livrädd, livrädd för att dem skulle märka någonting. Utanpå var han lugn och log.

”I'm not sad” svarade han lugnt och alla såg ut att slappna av, utom den lilla flickan. Hon tittade fundersamt vidare på Justin men sa inget mer. Justin var oerhört tacksam över att inte behöva använda fler bortförklaringar.

 

När fansen fått sin bild och påskrivna papper, fick idolen äntligen ta sin frukost. Dock var han inte alls hungrig, och det var jättekonstigt. Justin brukade alltid vara hungrig. Om han inte var hungrig, blev han alltid det när han väl såg maten. När han stod där, tittade ner över de skivade, ljusa brödet, allt dessa pålägg och bacon, blev han inte hungrig. Livet var allt bra konstigt. Allting kändes plötsligt  värdelöst. Skulle det vara såhär? Så fort han inte fick det han ville ha, skulle det bli såhär då?

Justin och hans lilla smörgås hade gömt utan sig i ett hörn. Med luva över huvudet och intryckt i hörnet kunde man tycka att ingen skulle komma och störa honom. Där tyckte han fel.

”Hey, Justin.” Justin borde ha blivit irriterad, men det blev han inte. Han kände igen den där rösten. Den där rösten tillhörde Alicia.

 

Justin visste inte vart han skulle ta vägen. Han vill fly, men samtidigt inte. Han vill titta upp och möta de vackraste ögonen i hela världen, men samtidigt inte. Han kanske blev sårad igen. Det var en risk han egentligen inte ville ta. Vem vann - viljan att se henne eller vetandet om att han inte skulle må bra av att se henne?

”Hey, Alicia” svarade han mjukt och tittade upp. Viljan vann. Alicia log tillbaka, men inte lika fantastiskt som vanligt. Någonting var förändrat. Denna gången var det hennes tur att vara förändrad. Justin kunde inte låta bli att bli nervös. Alicia satte sig ner och tittade på Justins ensamma macka. Justin hade inte rört den efter att han satt ner den på bordet.

”How is it with Selena?” När Alicia öppnat munnen trodde Justin att hon skulle fråga om han inte skulle äta, och det hade inte Justin velat höra. Hennes fråga fick honom helt stel, säkerligen syntes det utanpå också. Den där frågan om mat kanske inte hade varit så dum ändå...

”We're done” sa han, och var noga med att tala tydligt. Han behöll blicken uppe. Om han tittade ner i bordet och mumlade fram svaret skulle det vara som att han var ledsen över att det var slut mellan honom och Selena. Han var inte ledsen över det. Hans hjärta tillhörde någon annan.

”Really?” Justin fick svårt att se Alicias reaktion eftersom att hon envist hade blicken åt alla andra håll än åt honom. Han ville se ett leende från Alicias sida, bara för att se att hon gillade honom. Tyckte hon att deras kyss var ett misstag? Justin kunde inte låta bli att undra.

Justin nickade och pillade samtidigt på bordskanten.

”Really.”

 

Spänningen mellan Justin och Alicia blev inte bättre av att självaste huvudpersonen han själv kom in. Med ett leende över läpparna kramade han Alicia och vände sedan blicken mot Justin, Justin som kände sig alldeles tokig. Han vill slå till någonting. Han ville få Chaz äckliga leende att försvinna. Istället hälsade han tillbaka mot Chaz och gjorde deras vanliga handslag. Alicia och Justins bästa vän... Justin kunde inte låta bli att undra, men att fråga dem, det vågade han inte.

 

Chaz var den enda som betedde sig någorlunda normalt, och det var komiskt med tanke på hur oerhört normal han var. Justin förstod att han behövde göra någonting. Detta funkade inte. Han petade på sitt bröd och kikade på Alicia genom luggen. Hon verkade helt inne i sina egna tankar. Justin ville veta hennes tankar. Han ville veta vad hon fundera över.

”Alicia.” Justin reste sig upp men behöll blicken på Alicia – ni vet, hon med det ljuvliga håret som Justin för första gången fick se uppsatt. Hon var faktiskt söt i det, fast hon var alltid söt. Söt kanske inte var det rätta ordet. Vacker, möjligtvis, men Justin tyckte att han hade utnyttjat det ordet. Alicia var speciell, och speciella människor krävde speciella ord. Ordet vacker använde alla åt allt möjligt. Justin ville att Alicia skulle få ett eget ord med samma innebörd.

Alicia lyfte blicken då Justin rest sig upp.

”Can I talk to you? Face to face?” Hon nickade och reste sig upp. Justin gick före henne ut ur matsalen. Eftersom att klockan tickat iväg hade det kommit mer människor in i matsalen. Det betydde att det fanns fler som glodde på honom. Som tur var kom ingen fram. De tisslade och tasslade på avstånd. Just då gillade Justin sina blyga fans.

 

Justin stannade en bit utanför salen med ryggen mot väggen. Blicken hade han på Alicia - Alicia som tittade en aning förvirrad på honom.

”What do you what to talk about?” frågade hon mjukt. Hon var alltid så snäll... Justin visste egentligen inte vad han ville prata om. Han ville nog bara prata med henne. Det hade varit så kallt mellan dem, och det var det sista han ville. Han visste, men ville inte veta varför det hade varit så. Det var hans eget fel, för Alicia var väl inte arg på honom?

”I don't know” sa han och suckade.

”I just wanna know why it is so cold between us.” Alicia nickade svagt och bet ihop. Hon ryckte sedan på axlarna och log smått.

”I don't know.” Justin tittade eftertänksamt på henne. Det var någonting hon dolde för honom...

”So... it's okey?” Justin visste inte vad han menade med den meningen. Det var en sådan där typiskt mening som kom ut innan man egentligen hann granska den. Alicia verkade ändå förstå vad han menade, då hon åter igen nickade.

”Yeah, it's okey.” Hennes flinande smittade av sig på Justin, så nu stod båda två, flinade mot varandra, i en korridor på väg till en matsal. Antagligen såg de ut som idioter båda två.

”Last time I check, I didn't get any morning hug.” Alicia skrattade och skakade på huvudet.

”That's right” sa hon och log. Justin var inte sen med att lägga armarna runt sin förälskelse. Han höll henne hårt, men var samtidigt noga med att inte hålla henne för hårt. Om han skulle skada henne skulle han aldrig förlåta sig själv.

”You're beautiful today” viskade han i henne öra. Alicia verkade uppskatta komplimangen, då hon fnissade och vred sig om i hans famn.

”I know” fnissade hon. Justin log. Han gillade när hon tog för sig. Han gillade när han fick se hennes riktiga jag. Alicia försökte dra sig tillbaka, men Justin höll kvar henne sin sin famn.

”Just one more second” gnällde han och gosade in sin panna i Alicias huvud. Alicia skrattade, men gjorde inga fler försök till att rymma.

 

Justin visste inte vad han skulle tycka. Han borde vara glad. Med Alicia i sin famn – skrattande åt någonting Chaz sagt – borde han vara lycklig. Det var ju detta han ville ha. Det var detta han hade drömt om så många nätter. Nu när det blev verklighet kändes det fel. Det var någonting med Alicia, Justin kunde inte sätta fingret på det, men någonting var det allt. Det var någonting med henne som han inte förstod.

 

Då Justin varit som mest fast i sina tankar, stampade Ryan fram till dem. Han såg inte ut som jordens gladaste, men det brukade han inte göra. Särskilt inte vid denna tiden på morgonen.

Han nickade mot alla, eller ja – Justin och Chaz. Alicia tittade han inte änns mot. Det förvånade Justin hur de hade kunnat bli så ovänner från första början. Berodde det på att de var som olika? Olikheter brukade dras till varandra... Man sa att det är bra att vara olika. I Ryan och Alicias fall var detta helt uteslutet. Att de hatade varandra kunde man se på långa vägar.

 

Från ingenstans kom ett samtal om favoriträtten upp, och man förstod genast vem det var som startat det – Chaz. Justin hade aldrig mött någon mer matkär, men det gjorde bara Chaz ännu mer speciell.

Justin satt på en stol med sin underbara tjej i sitt knä med armarna runt hennes mage och kramade henne hårt, precis som att han trodde att någon skulle ta henne ifrån honom. Alicia verkade inte ogilla hans beröring i alla fall, och det var ju huvudsaken... typ.

”I really like chips. How can you don't like them? They are like-” Ryan avbröt matvraket till Chaz.

”I know that! That's the only thing you're talking about!”

Egentligen var varken Alicia eller Justin särskilt delaktiga i samtalet, i alla fall inte just då. Alicia fnissade i Justins famn, och det var inte av Ryans ord. Justin fingrar tryck i midjan kunde göra få vem som helst att fnissa. Ryan verkade dock tro annorlunda, då han kastade en ilsken blick åt Alicia.

”And what do you laughing at, bitch?” Justin visste inte vad som var hemskast – att någon vågade kalla hans Alicia för sådana fräcka ord, eller att just Ryan Butler - Justin så kallade bästa vän – tilltalade Alicia med sådana ord.

Alicia sa ingenting. Hon tittade ner i sitt knä... sårad. Vänta, vänta. Varför sa hon inte emot som tidigare? Ryan satt flinande mitt framför näsan på henne och hon gjorde ingenting åt det!? Det var definitivt någonting som inte stod rätt till här. Ryan hade övertaget, och han visste det. Hur han nu lyckades trycka ner Alicia Nellie Dawson såhär hade Justin ingen aning om. Det Justin hade aning om, var att trycka ner miss Dawson inte var det lättaste. En sådan envis, självstark tjej som Alicia må inte vara lätt att göra svag. Tydligen var det en som hade lyckas, och han njöt verkligen utav det. Om inte Alicia tänkte göra någonting åt saken, tänkte allt Justin ta saken i egna händer.

”A what?” Ryan ryckte till och tittade på Justin. Hans ögon ändrades genast. Nu njöt han inte längre. Nu blev det Justins tur att njuta.

”A bitch!? Really, Ryan, really?” Ryan förstod att Justin var arg. Arg var bara förnamnet. Ryan muttrade någonting, någonting ohörbart, och rörde på sig i stolen. Det märktes att han var obekväm. Justin orkade inte fråga vad det var han hade sagt. Justin var för irriterad för att änns orka att bry sig.

”You're the bitch here.” Ryan svarade inte, men han tittade upp, verkade förvånad av Justins hårda ord.

”Sorry” mumlade han. Det märktes att han inte ville bråka med Justin, men Justin hade inga som helst tankar på att förlåta honom.

”Excuse me, I didn't here you!”

”Sorry” sa Ryan lite högre, denna gången utan mummel i rösten.

”I'm not the one you should say sorry to.” Justin tittade ner på Alicia i sin famn. Hon hade i alla fall tittat upp nu. Ryan stönade, och det skulle han inte ha gjort. Justin spände genast ögonen i honom och han svalde hårt. Ingen bråkade med Justins Alicia. Det borde Ryan ha förstått.

Ryan tittade på Alicia, lite mindre hatfullt än vanligt och sa snabbt förlåt. Alicia svarade honom inte och Justin förstod henne. Han skulle inte heller velat svara i hennes situation. Vad skulle hon säga? Tack? Skulle inte tro det.

Justin lutade sig lite framåt och viskade i Alicias öra:

”You're the beautiful girl in the world.” Visst var det ett leende han såg över henne läppar!? Justin lutade sig sedan tillbaka till den tysta samlingen.

”Good” sa Justin tillslut, som för att bruka tystnaden. Chaz åt och tittade ner på sin macka. Såhär tyst hade han inte varit på flera timmar. Han vart väl inte änns såhär tyst när han sov. Om Justin mindes rätt pratade han i sömnen, lite roande faktiskt. Justin mindes en gång när han hade sovit över med Chaz och vaknat mitt i natten av att han ropat att banditerna anfaller. Justin hade inte skrattat så mycket på år. Hur som helst, det var inte huvudämnet just nu.

Justin reste sig upp och automatiskt blev det så att Alicia också gjorde det eftersom att hon suttit i hans knä.

”Goodbye.” Justin fattade hennes hand och började gå ut från matsalen med tunga steg.

 

”I need to change clothes” sa Alicia och Justin nickade. Hon förstod att det var dags att göra någonting. Justin gillade verkligen att umgås med Alicia. Hon var så lätt att förstå, och framför allt hade hon så lätt för sig att förstå andra.

 

Justin bestämde sig för att följa Alicia till hennes rum. Han behövde ändå ta en sväng förbi sitt egna. Väl utanför flickans rum, tog han tag i hennes arm och vände henne mot honom.

”Alicia” mumlade han, nästan lite drömmande.

”I really like you.” Alicia fnittrade och tittade generat ner i marken.

”I know.” Hon petade med foten på mattan. Justin lyfte hennes haka med sin hand och tog ett steg närmare henne. Nu var det bara några centimeter mellan dem. Justin älskade hennes närhet. Om han fick bestämma ville han alltid ha Alicia nära.

Försiktigt smekte han hennes kind och tog upp en ögonkontakt. Ögontakt med Alicia var så... så magiskt. Han kunde se allt fast han egentligen inte såg någonting. Att se sorg och glädje, framgång och besvikelse på samma gång var inte någonting man gjorde varje dag. Alicias ögon var så magiska.

Om det inte hade varit så att Justin stod i en korridor, utanför Alicias hotellrum mitt i en stor stad, omringad av både fans och fotografer, hade Justin skrikit av lycka. Inombords skrek han högt. Inombords var han ensam vid en stor äng mitt ute i ingenstans, men det gjorde ingenting. Hans känslor följde med honom överallt och hans känslor för Alicia var oövervinnerliga.

”I just wanted to make sure that you know that.” Justin lutade sig framåt och mötte Alicia i en passionerad kyss. Först var hon förvånad och stel, men sedan slappnade hon av och besvarade kyssen. När Justin lutade sig tillbaka skrek hans kropp efter mer. Han släppte Alicia och såg henne vända sig om, öppna dörren, vända sig om igen och le mot Justin, innan hon stängde dörren bakom sig. Justin suckade lyckligt. En sekund mindre tills han fick se henne igen...

 

Äntligen fick ja internet att fungera - på brorsans dator. Fixar bilder när han inte tittar på... hehe.
Denna delen var enligt mig konstig... Kommenta gärna din åsikt :]
Btw, Gott nytt (:

Kapitlet är klart och kommer i morgon. Orkar inte fixa bilder och kolla igenom kapitlet nu. Det kommer troligen ut vid lunchtid eller under eftermidden. Tänkte bara att ni kanske ville veta det. Kan ge er ett smakprov:

Hejsan, kära bloggläsare :) Först och främst vill jag tacka för alla fina kommentarer - ni är bäst! Sedan kommer den mindre bra nyheten... Fullpackad vecka ;/ I morgon ska jag till Börjes, torsdag kommer Emmy och på fredag kommer Linnea. På lördag ska jag tillbringa förmiddagen i stallet och sedan iväg på fest, kommer inte hem förrän söndageftermiddag och då väntar stallet åter! Vänta er ingen bra uppdatering, alltså... Sorry :( Jag har i alla fall skrivit två sidor i dag som jag jobbar vidare på så fort jag hinner (: Ha det bäst!

”Why haven't you tell me that you're on MR FUCKING BIEBER'S tour?” Alicia stelnade till. Paulina gick rak på sak. Hon hade all rätt att vara arg, egentligen. Alicia hade varit självisk. Vad trodde hon att hennes vänner skulle göra? Skvallra för pressen?

”How did you know?” viskade Alicia. Hon var rädd, hon var sårad, men det var väl ingenting emot vad hennes vänner var.

”It's on every fucking newpapers in the whole city.” Alicia suckade. Hon skönt ner på badrumsgolvet med ryggen mot dörren. Sakta slöt hon ögonen och fick se scenerna spela upp sig i hennes huvud. Det var alltså inte en dröm. Hon hade kysst Justin Bieber – eller han hade kysst henne och hon hade besvarat den. Ett stort leende klädde flickans läppar. Hon var lycklig, hon var kär. Leendet försvann dock när hon hörde Paulinas hårda röst från telefonen.

”Huh?”

”Eh...” Alicia pillade osäkert på linnets kant. Det var morgon, eller snarare middag, och hon hade fortfarande inte tagit sig ur sovkläderna.

”You're dead to me.” Alicia gapade, visste inte vad hon skulle säga. Hur kunde Paulina säga någonting sådan? Frågor som också åkte runt i Alicias huvud var: Hur kunde Alicia hålla någonting sådant hemligt för sina bästa vänner? Alicia kände tårarna komma rinnande längst sidorna. Tårar som hon irriterat torkade bort. Tårar som hon som alltid vägrade att visa - eller i detta fallet, vägrade att låta Paulina höra.

”You're right” sa Alicia och snyftade. Okej, där bröts löftet.

”I'm so stupid.”

”Yes, you're are, Alicia Dawson. Right now, I wish I never met you.” Där bröts samtalet. Paulina hade lagt på. Alicia släppte mobilen som med en liten duns landade på badrumsmattan. Hon själv snyftade till och tryckte händerna för ansiktet. Hon fick skylla sig själv att hon mådde såhär, och det visste hon, egentligen. Just då var det dock just hon själv hon tyckte mest synd om.

 

”Alicia.” Alicia ryckte till. Hon blinkade med ögonen, som man gjorde på morgonen för att få en klarare syn. Allt hon såg var ett badkar, en toalett och ett fönster. Hon visste precis vart hon var.

”Alicia.” Ordet som fick henne att vakna till upprepades. Denna gången var hon även säker på vem det var som pratade med henne.

”Justin.” viskade hon och kände först då hon liten och svag hon kände sig. Tydligen var det inte bara hon som märkt det.

”How are you?” Hur brukade man må när ens bästa kompis skällt ut en via telefon?

När hon inte svarade märkte hon ur Justin försökte öppna dörren med misslyckades. På andra sidan om dörren hördes en suck.

”Alicia, can't you let come in?” Alicia tvekade men reste sig ändå upp. Hon kastade en blick åt sig själv i spegeln. Den där blicken slutade inte där. Hon såg hemsk ut, och det gjorde inte att tårarna minskade.

”But I look tireble” snyftade hon tillslut som svar. Alicia gillade inte detta. Hon gillade inte att känna sig svag.

”You look wonderful all the time.” Någonting hon däremot gillade var att få höra Justins uppmuntrande ord. Det fick henne alltid att le, precis som nu. Hon snyftade till en extra gång, torkade sig på armen och låste sedan upp dörren, dörren som genast öppnades av killen som alltid fick hennes hjärta att jobba lite snabbare. Han var så fin. Alicia började nästan gråta bara på grund av att se honom.

”Come here” sa han mjukt och drog in henne i en mjuk omfamning. När han smekte henne över ryggen om pussade henne på huvudet fick Alicia uppleva en sak till hon gillade - kanske till och med älskade.

 

Så blev det dags att åka hem. Hem och hem... Tillbaka till turnén. Tillbaka till dem där bussarna. Alicia hade lugnt sig, såklart tack vare Justin. Så pass lugn och avslappad var hon dock inte så att hon kunde sluta tänka på sina vänner. Justin hade såklart undrat varför Alicia varit så ledsen, och Alicia hade sagt sanningen. Japp, sanningen, sanningen och ingenting annat än sanningen. Hon kunde försöka fortsätta att intala sig själv det. Skuldkänslorna var redan kvävande nog.

 

Alicia satt närmast fönstret och blickade ner över den kanadensiska staden. Hon hade aldrig varit i Kanada tidigare. Det var väldigt annorlunda USA. I och för sig var USA väldigt utspritt. Du kan åka några timmar åt något vädersträck och få uppleva ett helt annat klimat. Det var rätt otroligt, faktiskt.

”Alicia, what is wrong?” Alicia rörde sig om lite i stolen. Justin hade alltså märkt hennes bekymrande min. Det var inte bara minen som utstrålade ett dilemma. Hela Alicia var ett stort problem.

”Nothing” mumlade hon och blundade. Justin suckade bredvid henne. Just där Alicia trott att han gått med på hennes svar skulle han börja igen, inte för att hon hade någonting emot det. Hon gillade hans röst. Hon gillade hans omtänksamhet.

”You should know that you can talk with me about everything” påminde Justin och tog hennes hand som han kramade med ömhet. Det hjälpte, lite. Alicia blev lite mindre tveksam.

”I know...”

”So...” Alicia harklade sig och tittade sedan upp på Justin. Justin tittade nyfiket på Alicia med sina stora, bruna ögon. Ögonen som Alicia kunde drunkna i om och om igen.

”Do you miss your parents?” Eftersom att det tog så lång tid för Alicia att prata, slängde Justin ur sig en fråga som trampade på Alicias ömmaste punkt – hennes föräldrar. Ögon fylldes med tårar hos flickan, och för att slippa göra allting ännu mer komplicerat, nickade hon bara och tryckte huvudet mot Justins axel.

”Yes” snörvlade hon fram. Just då tänkte hon inte på hur skitig Justins dyrbara tröja antagligen skulle bli. Det var skönt att slippa tänka, skönt att slippa oroa sig. Om nu Justin tänkte på hans tröja framför Alicias välmående, fick han väl putta undan henne. Det gjorde han aldrig. Istället la han armarna kring hennes rygg och smekte henne över håret.

”It's okey” mumlade han i Alicias öra med mjuk röst. Hon rös över hela kroppen. Om det var någon som kunde få Alicias tankar att vända tvärt, så var det Justin. Säg någonting Justin inte kunde göra för att vända allting upp och ner i Alicias värld. För Alicia var han underbar.

 

Medan alla andra runt omkring pratade, skrattade och nöjt tog för sig av maten, satt Alicia tyst, deppig och bara petade i sin mat.

”Alicia, you need to eat.” Justin gav Alicia bekymmersrika blickar. Varken hans ord eller blickar fick Alicia något hungrigare. Mycket mer mat än hon redan fått i sig fick hon inte ner.

 

”We'll do something fun tonight.” Alicia hade suttit och suckat med blicken ut över staden. Egentligen var hon för trött för att orka resa på sig, men nickade ändå. Varför hon nickade hade hon inte själv svaret på. Justin verkade i alla fall nöjd över svaret.

”Good. Get ready and come then over to my place.” Justin vände sig om för att gå. Alicia slet blicken från hotellets fönster till Justins rygg.

”No, please” började hon, visste knappt själv vart hon var på väg i sin tankeställning. Justin vände sig mot henne med armarna i kors.

”Can't you wait for me?” Justin sprack upp i ett leende. Alicia log försiktigt tillbaka. Justin gick fram till Alicia och fångade till sig hennes hand.

”Anytime for you, baby” sa han glatt och pussade handen. Alicia fnittrade, förtjust över Justins påhitt, och Justin, han verkade inte ha något emot Alicias glädje i det hela.

 

Med kul trodde Alicia inte att Justin menat att Chaz och Ryan skulle vara indragna. Senast hon träffat Ryan hade hon nästan slagit till honom. Chaz fick i alla fall en vänskaplig kram innan han granskade henne med blicken. Tajta jeansshorts och vitt linne kändes plötsligt som ett dåligt beslut. Alicia hade ingen anledning att känna sig rädde eller osäker, inte med Justin bredvid henne. Han höll ett hårt, men ändå mjukt, tag om hennes midja. När hon tittade upp på honom log han fint tillbaka. Hans leende var just fint.

 

Film med popcorn i en mysig soffa med Justin bredvid sig - kunde en dag avslutas på ett bättre sätt?Alicia låg med huvudet på hans axel med hans arm runt hennes axlar. Hon kunde inget annat önska sig än den där pojkens kärlek. Han var så fin. Han var så underbar. Han var så perfekt. Om du frågat Alicia några sekunder senare, hade hon sannerligen sagt annorlunda. För just i den stunden, då allting kändes perfekt, vem rusar inte in i rummet om inte självaste Selena Gomez. Hon såg helt fantastisk ut. Med sitt korpsvarta, långa, glänsande hår, och bländande vita tänder, både kom och log hon mot Justin, Justin som för länge sedan rest sig upp, bara puttat iväg Alicia. Alicia var så förbannad att hon inte visste vad. Hon var så förbannat avundsjuk på Selena – både över att hon fortfarande kunde kalla Justins som sin och för att hon var så äckligt vacker. Hon var så förbannat arg på Justin. Utnyttjade han henne bara? Gillade han henne aldrig på riktigt? Tankarna kunde inte låta bli att spridas i Alicias tankar. Alicia tänkte inte ta det här. Hon tänkte inte vara någons andrahandsval. När Justin kysste Selenas säkert perfekta läppar, smet Alicia undan, ut ur rummet. Hon var tvungen att komma bort därifrån.

 

Tårarna tryckte på. Hur mycket Alicia än försökt, lyckades hon inte hålla tillbaka alla. Några få lyckats smita ner över hennes kinder. Jävla tårar. Varför grät hon? Justin förtjänade inte hennes tårar. Ingen idiot förtjänade hennes tårar.

När Alicia inte orkade springa mer, och inte heller hade en aning om vilket håll hon skulle springa åt, gled hon ner längst väggen med händerna över ansiktet. Hela hennes kropp skakade av känslorna som befann sig inuti henne. Känslorna som ville ut. Då kom stegen. Alicia visste inte vad hon förväntade sig. Justin kanske? Nej, han var väl för upptagen med sin kära skådespelerska slash sångare slash supermodell. Stegen kom närmare, i en faslig takt. När stegen slutade tittade Alicia upp. Det var inte Justin. Det var någon mycket värre.

 

”Ha.” Oh nej, detta kunde inte sluta annat än illa. Alicia var säker på att hon varken orkade eller ville ta det här.

”Ryan, stop.” Surt mötte Alicia Ryans blick. Hon såg på honom att han tänkte göra precis allting annat än att lägga ner.

”This is you fault, you know that?” Alicia suckade och tittade ner i marken. Hon ville inte möta Ryans obehagliga blick. Blicken som nu vilade över henne. Alicia var säker på att just den blicken menade allting annat än väl.

”You really thought that Justin would be inlove with you, huh?” Alicia satt där tyst, lät Ryan trycka ner henne. Detta var det hon inte borde göra. Hon borde skrika tillbaka, sparka tillbaka, slå tillbaka. Hon borde stänga ute hans röst, för den hade ändå ingenting vettigt att säga.

”He will never love you.” Alicia blundade. Hon ville inte höra mer. Tyvärr gick det inte som hon ville. Hon kunde inte stänga ute den fula rösten som sedan sa:

”He will never love a whore like you. A whore that only want's to be famous.”

 

Alicia hade trott att känslan av att se personen man var så oerhört kär i kyssa någon annan mitt framför ögonen på en, var den värsta känsla. Hon hade visst fel. Den värsta känslan som fanns, var att upptäcka sig själv. Sitt riktiga jag. När Alicia tittade sig i badrumsspegeln den kvällen såg hon inte en osminkad, ganska blek och trött tjej. Hon såg en äcklig, liten hora, för det var den hon var. Ryan hade rätt, han hade så jävla rätt. Varför skulle Justin älska henne för, när han hade Selena? Varför skulle Justin gilla just henne bland alla miljoner tjejer i världen? Hon var säkert inget annat än en myra för henne.

Den kvällen, när Alicia i tårar krupit ner under täcket och blundat hårt för att komma undan all smärta, grät Alicia sig till söms.

 

Känslan av att vakna av att någon rycker in en, hade Alicia inte upplevt sedan barnsben. Hennes pappa brukade alltid finnas nära när hon hade drömt mardrömmar. Han tog allting med henne ut på altanen, och så satt dem där, både två invirade i täcken för att inte frysa, och tittade upp mot stjärnorna. Det var Alicias bästa minnen. Hon hade så många fler med just hennes far. Han hade varit hennes bästa vän tills att hon började skolan. Då började han även att jobba och sedan hade de knappt haft tid för varandra något mera. Han hade inte haft tid för henne. Antigen var han inte hemma eller så var han för trött. Alicia ville gråta bara hon tänkte på det. Hon kom ihåg alla dem där hemska nätterna, då hon legat och trott att han aldrig älskade henne. Hon hade aldrig fått svar på hennes fråga och nu var det för sent.

”Alicia.” Alicia blinkade till och möttes sedan av Chaz. Hon blinkade förvånat några gånger till, bara för att se så att ögonen inte spelade henne ett spratt. Nej, det var verkligen Chaz.

”How is it really with you? The whole you shake.” Först då märkte Alicia att hon verkligen skakade, och det var inte lite heller. Ur hennes ögon sprutade tårar. Scener från drömmen spelades upp i hennes huvud. Hemska scener. Alicia ryckte till varje gång, och det märkte Chaz.

”Come here.” Han drog in sig i hennes famn och lät henne snyfta mot hans bröstkorg. Han luktade gott, men inte i närheten av vad Justin gjorde. Tankarna på Justin fick inte heller henne att må bättre. Hon skakade till när Chaz för ett ögonblick släppte henne för att kunna lägga sig ner bredvid henne. Hur mycket han än hyschade, stoppades inte tårarna.

”It will be fine” mumlade han och smekte henne på kinden och över håret. Alicia låg sådär i säkert fem minuter till och tänkte tillbaka på mardrömmen. Det hemska var att mardrömmen var sann. Justin hade Selena och Ryans ord var sanna. Lagom till att hon lugnt ner sig somnade hon om i en trygg och varm famn som inte hade en tanke på att lämna henne där ensam igen.

 

Han borde ha förstått att det skulle bli såhär. Hela tiden ville han blunda för sanningen. Hela tiden ville ha bara se Alicia. Alicia, Alicia, Alicia. Antagligen kunde han inte förstå hur sårad hon var. Hon måste hata honom. Justin var frustrerad, och bättre blev det inte att Selena klängde över honom. Vem kunde klandra henne? (Ta det inte på ett egoistiskt sätt). Om Justin inte fått träffa Alicia på flera månad skulle han också vara klängig.

Någonting hade förändrats mellan Justin och Selena. Någonting Selena inte såg. Justin såg det. Det var Justin som var förändrad. Hans känslor för Selena var förändrade. När han tittade på henne, glittrade det inte lika magiskt runt henne längre. När han tittade på henne, fick han inte känslan av att hon var den enda tjejen i hela världen längre. När han tittade på henne, tittade han på henne som en vän. Han var inte kär i henne längre.

 

Selena hade tagit det hårt. Hon hade både sagt det ena och det andra till Justin. Justin förstod henne. Det var aldrig lätt att bli lämnad. Han hade själv känt känslan av ensamhet många gånger förut, trots sin stora skara fans. De var fans. De kände Justin Bieber men de kände inte honom.

När Selena lämnade honom där, efter Justins avskedstal, med tårar i ögonen, kände Justin sig som världens elakaste person. Selena var så snäll... Hon förtjänade någon bättre.

”Take care of yourself” hade han ropat efter henne när hon sprungit iväg från hans rum den sena kvällen, men hon hade inte svarat.

 

Justin låg och vände och vred på sig i sängen - ja, han visste inte hur länge. Ögonen var trötta medan hjärnan var klarvaken. Pojken reste sig från sängen. Magbesvären – som innehöll bland annat skuldkänslor – hade inte alvedon hjälpt mot.

Han var tvungen att se henne, bara en gång till. Annars visste han inte vad han skulle göra, sprängas kanske? Justin lämnade sitt rum och började gå genom den tysta korridorren. Det bar inte konstigt att den var tyst. Klockan var väl två på natten vid det här laget. Först tänkte Justin knacka, men det kunde han ju inte göra. Tänk om han skulle väcka henne? Eller tänk om hon var vaken och hon kom och öppnade? Justin hade tur, för dörren var öppen. Han ville ju bara se henne...

Bara en snabb titt, sedan skulle han gå, lovade han sig själv. Det beslutet tänkte han hålla fast vid.

Dörrhandtaget trycktes ner, långsamt och försiktigt öppnade han dörren. Tyst som en mus – eller ah, så tyst Justin kunde gå – smög han fram till Alicias säng. Vid den punkten fick han häpnas. Hon var inte ensam. I en killes famn låg hon väl nerbäddad och såg ut att sova djupt. Det såg nästan ut som att hon njöt av pojkens sällskap. Justins hjärta dunkade hårt under hans revben. Han kände sig... krossad. Som att hans känslor inte var nog, när han tittade lite extra på killen så han vem det var. Var det inte Chaz Somers i egen hög person?

 

Nu har jag väl varit duktig? Jag skrev detta i dag :) *stolt* Hoppas att ni har haft en trevlig jul [: Jag har redan köpt nya ridstövlar för mina tusen som jag fick... hehe 8D

Fest alltså. Ämnet var Alicia inte särskilt insatt i, men hon tvekade inte en sekund på att det här skulle bli underhållande. Var det alltså en fest Justin hållit gömd? Det lät inte logiskt. Varför skulle han fixa en fest, till henne, bara sådär?

 

”You might think this is kind of weird.” Justin tittade tveksamt på Alicia. Hon hade inte mött hans ögon de senaste hundra meterna. Meterna som också varit vanligt tysta. Då Justin tystnade, tystnade Alicia. Alicia visste inte varför, det hade bara blivit så.

”Kind of” svarade Alicia och ryckte på axlarna. Sanningen var att hon tyckte att allt detta var helt knäppt och orimligt, men det behövde inte Justin få reda på. Kanske skulle han bli sårad om hon sa sin sanning om saken. Tänk om han hade planerat och fixat och hon bara var oförskämd. Nej, Alicia vill inte spela den rollen som sårad Justin, inte kvällen, inte någonsin. Han var för betydelsefull för det.

”So you might want to know something more about... this thing.” Alicia skrattade åt hans ordval. Justin log tappert.

”I would love to!” Då blev det Justins tur att skratta. Han skakade sedan smått på huvudet.

”For the first, this is acctually not your party.” Alicia nickade. D var en sak uträttad.

”And for the second, it's one of my best friends party – Christian. I haven't meet him in months.” Alicia log sorligt.

”So sad” sa hon och gjorde en ledsen min som Justin inte var sen att kommentera med sitt skratt.

”You're so cute” påpekade han åter igen, och åter igen spreds ett pirr genom Alicias kropp. Hon bet sig skymt i läppen för att inte visa det överdrivet stora leendet som Justin annars skulle ha fått sett.

”Anyway, It's a thing a want to talk to you about...” Plötsligt förändrades Justin, och då verkligen förändrades. Han blev... seriös. Wow, var han sjuk eller något? Alicia kunde känna hur den plötsliga stämningen från Justins sida smittade av sig på henne. Nu blev hon nervös.

”And that is...?” Längre kom inte samtalet. Någon ropade på Justin, någon viktig. Troligen var det Kenny eller Scooter, vart dem nu gjorde i hotellets korridor. Justin hade vridit bort huvudet, nickat som för att visa att han skulle komma. Då han vände tillbaka huvudet mot Alicia gav han henne en puss på pannan. Alicia trodde att hon skulle dö av känslorna som vällde inuti henne. Hon hatade verkligen känslor just då. Känslor som från Justins sida inte var besvarade. Det var Alicia hundra procent säker på, men hon haft fel förut.

”We can talk about this later” viskade han i hennes öra innan han lämnade hennes sida. Värmen Alicia tidigare hade känt försvann bort med Justin. Justin, som hon stod och tittade länge efter.

 

”Justin!” En tjej som såg ut att vara i Justins ålder, med brunt, långt, vacker hårt, mötte Justin och Alicia då de klev ur bilen. Alicia höll sig blygt i bakgrunden medan de kramades vänskapligt. Det var inte förrän tjejen tittade mot henne som Alicia vågade ta plats och titta tillbaka. Tjejens blick var dock en aning kaxig, och det gjorde Alicia osäker. Som tur var förändrades den där biten i tjejens öga och ersattes av mildhet. Över läpparna dansade ett leende.

”Hey, I'm Caitlin, Christians sister.” Ja, den där Christian igen. Honom hade ju Justin tagit upp tidigare. Alicia nickade, skulle precis presentera sig själv men fick istället se Justin göra det.

”This is Alicia” sa han och log mot Alicia, och visst blev Justins leende lite större när han såg att Alicia log tillbaka!? Dock verkade inte Caitlin lika road av situationen som Alicia hade blivit.

”Should we go in?” Cailtins fråga, som hon faktiskt mest ställt till Justin, riktade i sin tur vidare huvudet mot Alicia. Alicia nickade och såg en aning överrumplad ut. Justin log och tog tag i Alicias hand samtidigt som ha sedan började att gå, gå in mot festen.

 

Alicia brukade inte vara bra på sådant här, att träffa nya personer, men faktiskt gick det mycket lättare med Justin vid sin sida. Han såg alltid till att hon fick vara med och diskutera, bara genom att vända huvudet mot henne. När Alicia brukade komma in i en grupp som redan kände varandra, valde hon ofta den osynliga platsen, eller vad man nu ville kalla den. Justin gav henne en möjlighet, en möjligheten som ingen annan någonsin givit Alicia, och han förstod nog inte hur tacksam Alicia var över det. Hur tacksam hon var över att få vara delaktig.

 

Justin höll fortfarande hennes hand varm. Det var mysigt, faktiskt. Riktigt mysigt. Då och då kunde Alicia inte låta bli att blicka ner mot deras sammanslutna händer, som för att försäkra sig om att hans hand inte hade försvunnit. Vid ett tillfälle hade Justins uppmärksamt hennes blickar, och då bara lett mot en generad Alicia.

 

Någonting annat som Alicia inte heller brukade vara bra på, det var att läsa av människor - läsa av deras tankar och blickar. Just den kvällen märkte hon ändå blickar, blickar på både henne och Justin. Först hade hon vänt huvudet mot blickarna och då fått skåda en Caitlin som genast tittat bort. Alicia hade blivit förvirrad. Blickarna hade uppkommit igen efter någon minut. Justin verkade inget märka. Han pratade glatt med sin vän, och i sin tur hans vänner, så Alicia ville inte störa honom.

 

Blickarna var... obehagliga. Alicia hade mött en blick vid ett tillfälle. Usch. Det var som att hon såg känslor. Känslor som ingen människa ville se. Hat, sorg och avundsjuka. Alicia förstod inte. Varför kände Caitlin så?

 

Festen satte igång riktigt på allvar när klockan närmade sig midnatt. Alicia, som oftast brukade vara väldigt trött vid den här tiden på dygnet, var ovanligt pigg, och ovanligt social med människor hon knappt kände. Då Justin lämnat hennes sida – okej, det var mer Alicia som nästan hade blivit tvungen att putta iväg honom för att han inte såg att det var okej att lämna Alicia ensam - för att hjälpa Caitlin med festen, hade Alicia pratat en del med Christian. Han var riktigt schysst. Trots att han verkade vara mer en ''sportnörd'' kunde han diskutera saker och föra samtalet vidare om saker som inte hade någonting med sport att göra. Faktiskt hade han gett Alicia många goda skratt.

 

”And I was just like... okey, bitch?” Alicia skrattade och log ett stort leende. Hon stod lutad mot väggen med ett glas, som hon faktiskt inte hade druckit någonting ur, i handen. Christian stod bara några centimeter framför henne. Ögonkontakten mellan dem var svag, just på grund av mörkret, men Alicia kunde ändå se de busiga, bruna ögonen tydligt och klart. Hur det nu kom sig var en annan historia.

”Alicia, Chris...” Båda ryckte till och vände blicken mot en kille som gick mot dem. Killen var Justin. Han såg inte så glad ut. Vad var felet nu då? Alicia log svagt mot honom, ett leende han inte besvarade. Han tittade knappt på henne. Han såg... sur ut.

”What is it?” frågade Alicia och fick Justins blick att vridas från Christian till henne. Han blick mot henne varade dock inte länge.

”Nothing” mumlade han, tog tag i Christians arm och drog med honom bort från en förvirrad och övergiven Alicia. Vad handlade det där om?

 

Chris skrattade åt honom medan Justin inte alls tyckte att det var roande. Justin stod där med sitt sura ansiktsuttryck och bara glodde på Christian. Christian verkade tycka att allting var uppenbart, för än hade Justin inte öppnat munnen och förklarat sig. Förklarat sig och förklarat sig... Egentligen hade han velat skälla ut Chris. Det var bara en impuls att dra bort honom från Alicia. Justin hade ingen anledning att skälla ut Chris för Chris hade inget fel begått. Han kunde inte veta att Justin var olyckligt, bedrövligt kär i flickan som Christian fick till skratt. Christians fick alla till skratt. Värst av allt var att se de tindrande ögon hos Alicias sida. De tindrade åt Chris. Justin var bergsäker på att han inte såg i syne.

”Justin, you're imparasing yourself.” Christian hade slutat att skratta och stod nu bara och tittade på Justin med ett roat uttryck. Åh, Justin skulle- Justin skakade kvickt av sig känslan, för han visste ju att Chris hade rätt. Han hade så jävla rätt att det var irriterande, därför tänkte Justin förneka allting.

”I don't know what you're talking about.” Christians skratt kom tillbaka.

”Yeah, right.”

”Cailtin needed you in the kitcken...” Chris skrattade igen och skakade på huvudet. Han tog ett steg fram mot Justin och la sin ena hand på popstjärnans axel.

”She's yours.”

 

En belåten Justin gick senare tillbaka till festen. Egentligen var det inte festen av brydde sig om, det var en person där inne. Denna personen var mycket speciell för honom. Då han blickade ut över dansgolvet, var hon den enda han såg. När han svepte med blicken över människorna, var hon den enda han egentligen tittade på. Alicia var så speciell.

 

”What was that about?” Justin tittade på Alicia och försökte läsa av henne. Ett leende lekte över hennes läppar, det fick Justin att le, och andas ut. Hon var inte sur. Justin följde Alicias blick ut till dansgolvet och tog samtidigt ett närmare steg mot den speciella flickan så det bara fattas någon millimeter innan de skulle röra vid varandra. Alicia verkade inte ha något emot hans steg, eller också märkte hon inte av det. Justins leende bestod.

”It was just a... thing.” Alicia vände blicken mot Justin, en Justin som bara log större då han fick möta hennes blick. De finaste ögonen i världen fick honom alldeles svag. Hur i hela friden kunde Alicia få honom att känna såhär?

Mjukt lät hans fingrar nudda vid Alicias. Fascinerat tittade han på Alicia som tittade ner på deras händer. Åter igen gjorde hon ingen ansats till att dra sig ur. Justin trodde att hans kulle explodera av glädje, trots att han faktiskt inte gjort hälften av sin plan.

 

”Justin.” Justin ryckte när han hörde sitt namn. Han vände sig om och fick möta Caitlins strålande leende. Justin log tillbaka.

”Come.” Hon viftade med handen mot honom men Justin gjorde ingen ansats att börja gå mot henne. Istället vred han huvudet mot Alicia som tittade tillbaka på honom. Han hon betraktat dem? Justin behövde inte fråga. När han såg en generad Alicia titta bort visste han svaret.

”I'll be right back.” Han pussade henne på pannan innan han lämnade hennes sida. När han hade gått några steg vände han sig om en snabbis och slängde en blick åt Alicia. Visst var det ett stort leende han såg!? Och visst var det tindrande ögon – de tindrande ögonen han älskade – från hennes sida!?

 

När Justin kom tillbaka, vem hade sökt sig upp bredvid Alicias sida om inte Chris? Justin trodde att han skulle sprängas av ilska. Vad var det Christian Beadles inte förstod?

Justin blev inte direkt mindre svartsjuk av det faktum att se Alicias leende. Hon log stort mot Chris. Hon skrattade åt det Chris sa, hon tittade på Chris och hon stod bara några centimeter ifrån Chris. Justin knöt nävarna och spände käkarna så hårt att han kunde känna blodsmaken i munnen. Med raska steg gick han fram till dem. Alicia vände genast huvudet åt Justins håll när han kom, och log tappert.

”Hi, Justin, are you-” Hon stannade upp mitt i meningen, möjligen på grund av hur Justin såg ut. Alicia såg... rädd ut. Justin ville inte göra henne rädd, men han kunde vid det tillfället ingen göra åt saken. Istället vände han sig mot Chris, en Chris som tittade på honom och suckade. Det gjorde inte Justin mindre förbannad.

”What are your fucking problem?” Han tryckte till Christian på axlarna så att han flög en bit bakåt, men återfann kvickt balansen. För en sekund kunde Justin se rädslan i hans ögon. Rädslan försvann lika fort som det tillkom.

”My problem? What's your problem?” Christian tittade irriterad på Justin. Fuck, han hade lyckats reta upp grabben. Justin tvekade. Han visste att detta inte var rätt. Han visste att hans beteende var helt oacceptabelt. Ändå kunde han inte få ilskan ur kroppen. Ändå kände han fortfarande adrenalinet i kroppen. Han ville bara höja handen och ge Christian en rak höger.

”Justin, something is really wrong with you. I don't know what, but right now you need to calm down, okey!? We can talk later.” Efter orden Christian sagt, vände han sig om och gick, lämnade Justin ensam. Men Justin var inte ensam. Hur gärna Justin än ville vara ensam, hjälpte inte hoppet. Justin blundade hårt och slappnade av i nävarna. Alicia hade sätt allting.

 

Justin hade aldrig känt sig sådär nervös, någonsin. Det var till och med värre än då han stod på scen första gången i sitt liv. Scenuppträdandet visade sig efter hand vara det roligaste han någonsin gjort. Detta var inte roligt på långa vägar.

”Alicia, I'm...” Ja, han var? Justins röst bröts där, för vad skulle han säga?

”Justin, you're an idiot.” Kanske var det väntat att Alicia skulle använda sig av hårda ord, kanske var det mindre väntat. Justin valde ändå att leka förvånad och sur. Egentligen visste han så väl att Alicias ord var sanna. Justin valde att spela en barnunge.

”Alicia, you're the idiot here.” Alicia flämtade till och vände sig kvickt om. Hon gick därifrån innan Justin hann ta tillbaka sitt ord. Han kunde önska tusen gånger att han hade allting de senaste fem minuterna osagt, ändå såg han deras bråk som någonting positivt. Förra gången de bråkade hade de skrikit åt varandra och givit varandra världens otäckaste blickar. Denna gången var allting så... lugnt. Det lugna kanske inte var det bästa, egentligen, för smärtan som Justin vid det förra bråket känt utanpå, kände han nu istället inuti sig själv. Känslan plågade honom... ja, det gick inte änns att beskriva hur mycket. Fan, han var tvungen att rätta till det här. Detta var tillfället han skulle fånga Alicia, äntligen få nudda hennes läppar med sina. Detta var inte ett tillfälle för mer.

 

”Do you want to dance?” Alicia hade inte varit den svåraste att finna. Som sagt, Justin såg henne som den enda bland tusen andra människor. Alicia tittade upp på Justin. Hon tittade in i hans ögon och nickade sedan, tveksamt. Kanske var hon osäker? Justin log uppmuntrande, fattade mjukt hennes hand och började sedan gå mot människorna.

 

Perfekt. Allting var perfekt. Alicias värme och närhet precis där Justin ville ha den – hos honom. Att det till på köpet lagom kom en lugn låt gjorde inte tillfället sämre. Sorgligt nog fick han inte se lika mycket av flickans vackra utseende, då det var mörkt, men något han kunde se, var ett leende som speglades på Alicias läppar. Det fick hans eget leende att växa.

 

När låten var slut drog Justin undan Alicia. Alicia tittade först förvånat på honom, men infann sig snabbt till situationen.

”I'm sorry, you're not a-” Alicia avbröt honom.

”It's okey.”

”No, it's not” svarade Justin bestämt. Alicia svarade inte. Blicken behöll hon på Justins axel. Det drev Justin till vansinne. Jaha, vad skulle han nu hitta på? Han suckade tyst, så att hon inte skulle höra.

”Okey, I'm just gonna say it” började Justin och gjorde inte precis Alicia mindre fundersam. Med ett stadigt grep om flickans händer, blicken in i hennes ögon öppnade han munnen och utbrast:

”I'm inlove with you, Alicia Nellie Dawson. You're the most wonderful and beauty person I've ever meet in my life.” Alicia smälte orden långsamt. Medan Justin gav henne undrande blickar, och själv hade en puls som var högt över det normala, fick han uppleva det mest otänkbara. Justin fick uppleva det han hade drömt om under så många nätter, under så många veckor. Justin fick uppleva en kyss av självaste Alicia Nellie Dawson.

 

Hejsan, hoppsan. God jul först och främst! Jag sitter i min soffa och lyssnar på Mange bjuder, haha, juligt värre! Jag har en fråga till er: Vad gillar ni och vad gillar ni mindre bra med min berättelse? :) Jag är jättetacksam över så många svar som möjligt! Ha det bäst!

Det hade gått två veckor nu, två veckor av smygeri och hemliga telefonsamtal. Vad hade Justin i kikaren? Varför hade han blivit så hemlighetsfull? Varje gång han gick förbi tittade han alltid lika oskyldigt på Alicia. Hans skumma beteende var inte det enda som förvirrade Alicia. På senaste tiden hade Justin också tittat på Alicia på ett konstigt vis... Alicia blev inte klok på den där grabben.

 

När Alicia satt med skolböckerna på skrivbordet, i lugn och tyst miljö, ja, vem trampar in i rummet om inte denna knasiga pojke?

”Justin, what are you-” Alicia hann inte längre. Det sista han såg innan Justin drog upp henne på fötter och satte något slags skynke över hennes ögon så att hon inte längre såg någonting, var hans flin. Åh, han njöt verkligen av det här.

 

”Where are we going?” Alicia visste inte hur många gånger hon hade frågat nu. Hon hade tappat räkningen. Eftersom att Justin inte gav henne något svar fick hon fortsätta att fråga.

Fortfarande fick Alicia inget svar. Allting runt omkring henne var tyst, förutom ljudet från radion och bilens däck som rullade emot vägen. Att hon var i en bil hade hon förstått för ungefär en timme sedan. Kunde det ha gått en timme? Kunde det ha gått mer tid?

 

”Alicia.” Alicia ryckte till. Hon måste ha somnat. Förvånad tittade hon sig omkring, och det kanske inte var det smartaste att göra. Hon såg fortfarande ingenting på grund av den dumma ögonbindeln.

”How are you?” Alicia kunde höra skrattet i Justins röst. Bara för att hon inte fick veta vart de skulle, la Alicia irriterat armarna i kors över bröstet och gav Justin en sur blick. Hur sur den där blicken egentligen blev med endast hjälp av Alicias ansiktsuttryck var det bara Justin som visste.

”How do you thinking?” Justin skrattade.

”Oh, you're so cute.” Alicia blev lite ställd, även om hon förstod att Justin fortfarande bara menade orden på ett skämt sätt.

”Are you still mad?” Alicia nickade långsamt. Hon började att vända huvudet mot fönstret samtidigt som hon hörde Justin viska i hennes öra:

”You're beautiful.”

 

”Justin, come on!” Alicia visste inte hur länge sedan det sista var hon såg. Två, tre timmar? Svårast var det när de skulle gå in i flygplanet. Justins lilla lek började att bli mer än irriterande, och Justin, ja, han njöt som aldrig förr.

”You're so cute when you're angry.” Justin pratade med en överdrivet gullig röst, precis som att Alicia var en liten bebis.

”I'm not a baby, you know. You don't have to talk to me like that” svarade Alicia uttråkad. Kunde han inte sluta med denna leken snart?

”Yes, you are. You're my baby.” Hon tittade generat ut genom fönstret för att inte visa det stora leendet som prydde hennes läppar. Hon kunde känna Justins blickar genom nacken. Hans beröring gjorde henne minst lika nervös och osäker som vanligt i hans närhet.

Alicia vände lugnt på huvudet.

”Please, Justin. Can't you let me see like fore five minutes?”Tystnad, Justin verkade fundera. Det betydde att Alicia hade en chans att få som hon ville, för en gångs skull.

”Okey then” muttrade han. Alicia log nöjt.

”But only in one contidion!” Alicia suckade, men nickade sedan på huvudet.

”What condition?”

”I'll have a hug” sa Justin med sina fina röst i en lugn ton. Alicia skrattade och sträckte ut med armarna.

”Of course!” Justin släppte ögonbindeln och Alicia blinkade genast med ögonen. Det hade aldrig tidigare varit så skönt att se ljuset. Alicia vred på huvudet. Ögonen möttes av det lyxigaste flygplanet Alicia någonsin skådat, men hon hade inte heller förväntat sig någonting annat.

Justin harklade sig bredvid Alicia. Alicia vände blicken emot honom och log mjukt.

”What?” Hans ögon glittrade av bus, ögonen Alicia aldrig kunde få nog av att titta in i.

”The hug?” Alicia skrattade.

”Hug monster.” Justin flinade och gjorde en ansats framåt. Vips så var hans armar i ett hårt tag runt Alicia. En Alicia som njöt av varje sekund. Hon drog in doften av livfullt, men samtidigt lugnt, och allting däremellan. Det var doften av Justin.

 

Alicia visste inte vad hon hade förväntat sig, men hon hade tidigt förstått att det skulle bli någonting stort. När Justin kommit på någonting var det alltid stort, hade hon fått lära sig.

Det värsta med Justin var helt klart hans envishet. Envist vägrade han att berätta vart dem skulle. Efter att gladeligen fått se i ungefär en timme, vred han envist för ögonbildelen över Alicias ögon igen. Därefter hade Justin inte fått Alicia att le. Ilsket hade hon vänt huvudet mot fönstret. I bakgrunden hade hon hört Justins klingande skratt. Han fick skratta hur mycket han ville, Alicia tänkte ändå inte prata med honom.

 

Det var inte förrän de skulle gå av planet som Alicia vred på huvudet. Eftersom att hon inte såg någonting kunde hon inte tyda varken Justins reaktion eller om hans änns var kvar i hennes närhet. ”Here.” Alicia kunde känna hur någon rörde vid hennes hand. Tydligen var han kvar. Hon visste att det var Justin just på grund av hans milda röst. Han var alltid så snäll. Alicia hade aldrig mött någon som honom tidigare.

”It's time to go.” Alicia förundrades av hans plötsliga närhet. Hade han flyttat närmare henne? Innan Alicia hann komma att säga emot, drog Justin upp henne i sin famn. Hon log och skrattade som en femårig liten flicka.

”Justin” gnällde hon.

”Let me down.” Som vanligt var hennes försök obetydliga. Mot Justins bestämmelser hade hennes ord ingenting att sätta emot.

”Never.” Alicia kunde höra flinande i hans röst. Åh, hon avskydde verkligen när han retades med henne, och hon visste att han bara njöt ännu mer just för att hon tyckte illa om det.

”I hate you.” Alicia la armarna i kors över bröstet och gav Justin en små trumpen min. Kort därefter fick hon höra Justins mjuka andedräkt mot hennes kind, viskande ord som fick henne att rysa. Viljan att höra orden igen från hans sida, var det inget tvivel om att Alicia kände.

”I love you too, babe.”

 

”Justin!” Ungefär där släppte Justin äntligen ner Alicia. Bara för att retas - även om han sa retas var det helt klart, enligt Alicia, att han ville visa sig matcho - som Justin inte släppt ner genast efter planavstigningen. Alicia funderade, men kunde inte komma på vem denna personen var som fick Justin på andra tankar. Alicia behövde inte fundera länge till.

”Selena.”

 

Vad som fick Selena till Justins närvaro borde hon ha förstått. Varför försökte hon hela tiden se undan sanningen? De var tillsammans, och det var inte direkt så att Justin tänkte dumpa Selena bara för att Alicia var lite småkär i honom, nej.

Taxiresan var hemskt. Att till på köpet bara få höra, men inte se, Selena när hon sa gulliga ord till Justin, gjorde Alicia alldeles vansinnig. Vad var det med henne? Hon hade aldrig känt såhär, eller jo. Hon hade känt såhär, i mindre mängd. Dagen efter Alicia hade berättat för Paulina att hon gillade Chase, och Paulina hade kysst honom på munnen mitt framför ögonen på henne, ja, då hade Alicia också varit ursinnig. Paulina hade hon förlåtit, de var tio år liksom så vad skulle hon göra?

Resten av bilturen satt Alicia och lyssnade efter ljudet av kyssar. De kom aldrig. Kanske var det därför hon lyckats stå emot att bryta ihop totalt.

 

”We're here.” Med Justin bakom sig trodde Alicia att hon skulle känns sig tryggare, det gjorde hon också. Att inte le mot honom kändes helt omöjligt.

”We're here” svarade hon enkelt, för vad skulle hon svara? Hon kunde inte direkt påstå att det var vackert, för det visste hon ju inte. Varför hon inte visste, ja, det historien kan ni.

”Can I see now?” frågade Alicia hoppfullt. Justin tog lång tid på sig att svara, alldeles för lång tid. Alicia var otålig av sig, hade han inte lärt sig det?

”Okey then” mumlade Justin, sur över att Alicia fått som hon ville?

”Yes!” Justin skrattade och drog av ögonbindeln. Alicia var inte sen med att titta sig omkring.

”WOW!” brast hon ut. Om hon inte hade känt Justin ganska väl – ja, för han var ju hennes vän och tvärtom – hade Alicia förmodligen blivit generad över hennes uppträdande. Nu behövde hon inte bli generad, och det kändes bättre än någonsin. Precis som alltid för Alicia skulle stormen vända emot henne när det just såg som klarast ut.

”Justin, are you in there?” Justin vred sig genast om och gav inte Alicia något tillfälle att hans ansiktsuttryck. Hon suckade tyst.

”I'm coming, Selena.”

 

En Alicia som suttit och tittat ut över den mörka staden förblev inte ensam särskilt länge. Det knackade på dörren och utanför stod Kenny.

”Justin needed to do something.” Alicia nickade lätt utan att säga någonting. Sanningen var den att hon egentligen var utom sig av nyfikenhet. Vart hade Justin tagit vägen? Hade han dragit iväg med Selena till någon flottig restaurang medan Alicia fick sitta här i ensamheten? Ärligt skulle det inte förvåna henne även om hon visste att Justin inte var sådan. Lika mycket som kärleken var blinda, blev man också själv blind utav den.

”He wants you to do a thing.” Alicia höjde ögonbrynet. Jasså?

”And that thing is...?” Kenny log.

”Dress up.” Kenny skrattade. Alicia förstod honom. Hennes min var som vanligt oslagbar.

”Dress up? Really?” Hon drog ut på ordet verkligen så att det började låta som hon fått fram en engelsk accent.

”Really!” härmade Kenny henne, han som bara hade fortsatt att skratta. Alicia gav honom en sur min.

”For what?” frågade hon mystiskt.

”It's a secret.” Åh, Alicia hade hemligheter. Hemligheter förstörde allting. Detta var nästan värre än en hemlighet. Hemligheter Justin höll undan från henne fick bara Alicia ännu mer besvärad.

”Can't you tell me it then?” Kenny skrattade och skakade på huvudet.

”But then it wouldn't bee a secret anymore.” Alicia höll fast vid sin sura min samtidigt som hon utbrast några 'åhh' och 'men'. När Kenny såg ut att börja tröttna åt hennes beteende lutade han sig framåt mot hennes öra. En Alicia som tidigare betett sig som ett småbarn, stannade genast upp och lyssnade noga. Hon ville inget ord missa.

”Justin told me to say this to you. Do it for Justin, okey? He have a suprise for you, girl, and he do not just tro out suprise like that.” Alicia nickade tveksamt och bet sig i läppen. När Kenny lutat sig bakåt tittade hon på honom med en förvirrat blick.

”But for what?” Ja, vad skulle hon klä upp sig för. Kenny såg ut att förstå att hon verkligen behövde veta, så efter några suckar slank ordet ur honom:

”A party.”

 

Alicia hade aldrig varit någon höjdare på det här med kläder och smink. Vanligtvis var det Jenna som brukade fixa allt som hade med finkläder att göra. Jenna var otroligt begåvad på just detta. Alicia hade haft så tur och varit så bortskämd med en vän som Jenna.

Det är lika bra att sätta igång, tänkte Alicia och hoppade in i duschen. En dusch som bestod av mycket tvålande. När Alicia lämnat värmen bakom sig sprejade hon på parfym, snodde handduken runt midjan och gick för att leta efter det viktigaste – klänningen. Vad i helvete rent ut sagt skulle hon ta? Hon ville ha någonting fint, men inte för fint för det skulle verka som att hon gjort världens grej av det här. Åt andra sidan ville hon heller inte bli för lite fixad. Tänk vad alla skulle säga och tycka. Alicia suckade. Helst av allt ville hon bara skrika högt. Skrika, för att släppa ut alla bekymmer. Nej, det här med kläder var verkligen inte hennes grej.

 

Tillslut fann hon väl den där 'perfekta klänningen'. Hm, okej, kanske var det inte riktigt så det gick till. Då Alicia kommit på att hon faktiskt inte hade med sig någonting, fick hon panik, och vad gjorde hon då? Jo, Kenny fick ta emot ett stressat samtal. Han hade dock bara skrattat och i lugn takt förklarat att en klänningen låg och väntade på henne på sängkanten,och visst, när Alicia tittat bort mot sängen såg hon den. Den perfekta klänningen.

 

Den perfekta klänningen hade gjort Alicia alldeles tårögd. Hon hade varit väldigt försiktig med att röra vid tyget. Klänningen var... otrolig - så vacker och så perfekt. I grunden var klänningen svart. På framsidan innehöll den paljett partier i guldfärg, otroligt vackert. Den skulle troligen sluta bara en bit nedanför rumpan. Klänningen blev dock snabbt till en ångestklänning. Tänk om den inte passade. Tänk om den inte alls satt bra på. Alicia hade varit tveksam, men tillslut drog hon på den över sina svarta underkläder med spets. Den satt perfekt.

 

”Are you ready?” Alicia satt på sig 18 centimeters, svarta klackarna som hon också hade funnit i sängen – de hon först tittat med uppspärrade ögon på och undrat hur i helvete hon skulle lyckas gå i dem. När Kenny sträckte fram sin hand var Alicia inte sen med att ge honom hennes.

Sminket hade som väntat inte blivit det bästa, men det fick duga. Lite ögonskugga och mascara gjorde ändå susen. Förresten var det just ögonskugga och mascara det ändå hon kunde finna i hotellets badrum. Åt Kennys fråga nickade hon.

”I'm ready” svarade hon och klev ut ur rummet för att senare mötas av Justins förväntansfulla ögon.

Kapitel 12 är på G! Kolla in igen vid nio/tio så är det nog uppe [:

Den personen som för Justin betydde mest, som den han då ville se minst, stod utanför dörren. Justin ville helst sjukna igenom marken. Alicia tittade med tindrande ögon på Justin. Hon var inte långt ifrån ett ytligare skratt som tidigare hade lämnat hennes mun. Munnen Justin så länge dagdrömt om att få kyssa.

 

Justin stod troligen och bara glodde på Alicia och Chaz när de reste sig upp. Det var inte förrän Ryan knuffade till honom som han återfann medvetandet. Justin kliade sig nervöst i nacken. Fan, tänk om Alicia hade hört honom. Tänk om Alicia hade hört hans snack med Ryan. Fan vad pinsamt. Justin var inte den som brukade rodna, men nu gjorde han det. Som tur var var både Alicia och Chaz distraherade av varandra. Och Ryan, ja, han hade som vanligt dragit iväg.

 

När Justin insett att han bara plågades av att stå där, dels fortfarande vara generad men också se Alicia och Chaz skratta tillsammans, utan honom, så gick han iväg. Han behövde ta ett allvarligt snack med Selena. Han hade dragit ut på det på tok för länge. Egentligen hade han velat prata med sina känslor för Alicia face to face först, men i hennes närhet var det som att allt hans självförtroende försvann. Han blev så äckligt svag och han hatade det.

 

Som att allting annat inte var nog. Konserten hela kvällen blev inte direkt inställd bara för att Justin inte var på toppenhumör. En Justin som knappt mindes texterna när han stod bakom scen och gjorde sig redo. Han hade allt för mycket att tänka på.

 

Killen på andra sidan om spegeln såg blek ut. Killen som tittade tillbaka på Justin när han mötte sin spegelbild såg inte alls ut som han brukade. Han såg sliten och trött ut. Det var inte Justin. Justin var glad, framåt och redo för nya äventyr. Vem kunde då killen - han som såg ut precis som Justin – på andra sidan om spegeln vara?

 

”Justin.” Killen som tidigare legat med pannan mot bordet och händerna runt huvudet ryckte till. Den där rösten kunde han känna igen var som helst, när som helst.

”How are you?” Alicia gick närmare honom. Hennes fina leende fastna på Justins hjärna. Han sträckte genast på sig och log ett tappert leende tillbaka.

”Good, just tired.” Alicia nickade förståeligt. Hon förstod.

”Do you want a hug?” frågade hon försiktigt och log. Justin sken genast upp och nickade ivrigt. Alicia fnissade åt hans min och la armarna om popstjärnan. Popstjärnan som mer än gärna la armarna om sin ögonsten. Problemen var bara att ögonstenen egentligen inte var hans, och hon visste inte om hur mycket han gillade henne. Men just då brydde han sig inte. Med Alicia i sin famn och hennes doft i hans lungor spelade ingenting annat någon roll. I Alicias famn var det som att Justins hamnade i en helt annat värld, konstig? Nja, det tyckte inte han. Han tyckte det var skönt, skönt att slippa tänka på alla måsten och världen runt omkring som pressade och stressade honom. Precis som att hennes närhet inte gjorde honom nog berörd, när hon viskade i hans öra rös han över hela kroppen.

”Good luck, break a leg. You're amazing, don't ever forget that.”

 

Justin följde med strömmen. Detta kunde han göra i sömnen. Detta hade han gjort tusen gånger innan och skulle säkert göra det tusen gånger till. Men alltid var det lika speciellt. Alltid var det lika underbart. Adrenalinkikarna kunde han aldrig få nog utan. Varje gång han stod på scen, vare sig om han var hur fokuserad som helst, sprack han alltid upp i ett leende. Att uppträda var så underbart. Han älskade det.

”Los Angeles.” Publiken skrek när de hörde hans röst och jublet bara steg när han åkte upp igenom golvet. Jublet steg - om så möjligt - ännu mer när de såg honom.

”Are you ready for the best night ever?” Publiken fortsatte att skrika. I början av Justins karriär var han nästan lite rädd för sina fans. De var verkligen entusiastiska och starka, kanske lite för mycket. Hans popularitet hade inte direkt minskat genom åren, snarare tvärtom. Men Justin hade förändrats. Han hade lärt sig hur han skulle hantera olika situationer, hur han skulle göra för att bara visa sin bästa sidan, och framför allt hur han skulle göra för att orka att bara visa sin bästa sida.

Första låten sattes igång. Never say never, Justins favorit.

 

Justin, som tidigare hade trott att konserten skulle bli ett fiasko med tanke på hans humör, fick se raka motsatsen. Det blev en succé, och Justin kunde inte göra annat än att tacka Alicia. Hon fick honom alltid på bättre tankar.

När han lämnade scenen drog han genast in en skrattande Alicia i sin famn. Han kunde inte tacka henne nog.

 

Precis som alla andra tonåringar – och människor över huvudtaget – behövde Justin mat. Vad passade då bättre att åka till än självaste favorithamburgarestället McDonald's?

 

Efter stoppet på McDonald's bar det av till hotellet. Dagen efter skulle de resa vidare till nästa stad. Medan Alicia satt och tittade ut genom fönstret, satt Justin och tittade på henne. Killarna – Ryan och Chaz åkte i en annan bil. Justins mamma tyckte att Justin behövde lugn och ro. Tydligen fick han lugn och ro i Alicias närhet.

Justin sträckte försiktigt fram sin hand och la den mjukt över Alicias. Hela tiden tittade han upp på henne. Precis som han hade anat vände hon blicken mot honom – en förvånad blick. Justin log, och visst fick han se ett litet mer avslappnat uttryck i Alicias ansikte!?

Om inte Alicias mobil hade ringt just då, så att hon var tvungen att dra bort handen för att ta upp mobilen från jackan, var Justin säker på att hon skulle ha hållit kvar den. Säkerheten gjorde honom alldeles varm. Tänk om hon gillade honom också.

 

Någon timme efter låg Justin i sin säng och stirrade in i väggen. Han var så trött att han inte kunde somna. Konstig, va!? Han suckade och vred på sig, om och om igen. Ni kan nog ana vad som cirklade runt i hans tankar, och vem som var huvudpersonen. Justin reste sig upp, suckade, för här kunde han ju inte ligga. Han behövde veta, och det var nu, innan han blev helt galen av bara tanken. Gillade Alicia honom eller inte? En ilsken Justin stampade igenom rummet, arg på sig själv över att han var så feg. Varför frågade han inte bara? Eller varför bjöd han inte bara ut henne? Han var rädd för att få ett nej, rädd över att hon skulle glida ifrån honom, bort från hans liv. Han var rädd över att förlora henne.

 

Justin hade aldrig haft sömnproblem, tills Alicia kom och vände upp och ner på hans värld. Justin hade alltid gillat tiden ensam, tills Alicia kom och vände upp och ner på hans värld. Alicia, Alicia, Alicia. Han kunde säga namnet, tänka namnet, skrika namnet hur många gånger som helst och ändå få dessa behagliga rysningar över hela kroppen var eviga gång. Han blev så glad över att bara höra hennes namn. Han blev så alldeles upp över öronen när han blundade och såg henne framför sig. Hennes fina, ljusa lockar som klädde hennes huvud. De stora, mjuka ögonen han skulle kunna göra vad som helst för. Justin var så kär, så äckligt kär att det inte var klokt, men han njöt av varje sekund. Såhär hade han aldrig någonsin känt i hela sitt liv.

 

Med händerna satta på huvudet och ett hårt tag därom, gav ingen större hjälp. Justin var frustrerad. Han slets mellan två val. Det som kunde ses som rätt kunde göra allting så fel. Han kunde inte säga till Alicia att han gillade henne, och om hon då vände sina egna åsikter åt motsatta håll kunde han inte dra tillbaka sina ord. Justin hade möjligen varit alldeles för bekväm av sig, därför fick han skylla sig själv över sin frustration. Han hade velat att Alicia skulle ta första steget. Han hade bortsett från sanningen om och hennes känslor. Hon kanske faktiskt inte kände likadant. Justin hade varit allt för hoppfull, bara sett och hoppats på sannolikheten att Alicia gillade honom, det borde väl vara 50/50? Kanske ännu mer. Alicia hade visat tecken, faktiskt. Hon hade hållit i hans hand, kramat honom lika länge som han kramade henne och så log hon mot henne så underbart att det bara inte fanns. Var det så att Justin inbillade sig, eller log hon inte lite speciellt emot honom jämfört med alla andra?

 

Justin funderande hade tagit honom ett steg längre - han behövde hjälp. Dock fanns det ingen han kunde prata med detta om. Det fanns ingen som förstod. Ryan gilla– oh, förlåt,- hatade Alicia, och Chaz hade aldrig haft en förhållande - i alla fall inget seriöst. Det var ju knappast så att han kunde ringa till Selena och be om tjejråd, ha, nej. Justin tryckte sig bakåt mot väggen. Han måste prata med Selena, det gick inte att hålla på såhär längre, han mådde bara dålig.

 

Någon som han däremot kunde ringa och be om just tjejråd, fann Justin tillslut. Hans kära vän sedan barnsben som till på köpet själv var tjej, kunde det bli bättre? Justin lutade sig mot väggen och tittade ner på mobilen i hans hand. Den lilla teknologiska, överdesignade prylen som egentligen kostade på tok för mycket. Justin hade blivit allt mer beroende av det bästa. Han var tvungen att ha det bästa.

Klockan visade bara elva, så han borde kunna ringa henne. Men kunde hon bortse från deras eget krossade, korta förhållande och hjälpa honom? Det här med om hon hade lusta att hjälpa honom tryckte Justin allt mer undan, och som Justin hade fått höra sedan barnsben: ''Det skadar aldrig att pröva''.

”Hey, Justin” Det tog inte många signaler innan Caitlin svarade. Hennes glada röst smittade som vanligt av sig och fick genast Justin på bättre humör.

”Hey, sweetie.”

 

Det visade sig att lille Christian – en av Justins bästa vänner – som vanligt hade hittat på något dumt. Denna gången drog han tydligen ut på en fest fast hans föräldrar tydligt sagt till honom att låta bli. Justin fick lite skuldkänslor. En gång i tiden var det han som först dragit med Christian ut på förbjudna äventyr. Skuldkänslor var egentligen bara bortslösade. Christian skulle ändå ha hittat sig egen väg, det var Justins säker på.

 

Justin mindes inte senast han skrattat så mycket när Caitlin berättade om Christians alla ''hyss''. Berättelsen blev bara bättre när hon använde ordet 'hyss''.

”Chris miss you...” Justin svalde. Kanske var det en dum idé att ringa och prata med henne ändå? Kunde han verkligen klara av detta samtalet? Ögonen började vattnas. Innan det hann bli tårar rinnande längs pojkens kinder, torkade han bort ögonvätskan kvickt med baksidan av handen.

”I miss him too, but lets talk about something else, or I will cry.” Caitlin skrattade, schysst kompis. Justin log åt sig själv. Han fattade han att hon inte menade någonting illa.

”But... yeah...” Japp, sanningens minut. Justin kliade sig i nacken. Han blev nervösare än vad han trodde att han skulle bli. Händerna klibbade och genereringen stod – där är fördelen med telefoner. Genom telefonen kunde hon inte se Justins pinsamma ansiktsfärg.

”Yes, Justin!?” Justin svalde och tog ett djupt andetag.

Skärp dig, tänkte han. Detta var anledningen till att han ringde henne, just henne och ingen annan, klockan elva på kvällen.

”It's about a girl...” Justin kunde nästan se hur Caitlin, eller han förstod att hon log.

”And you want some help?” Justin nickade med hjärtat i halsgropen. Så här hade hans hjärta aldrig flippat ut innan – bara om man bortsåg ifrån när han stod med armarna kring Alicia, och det bortsåg han ifrån då.

”Yes, please” nästan viskade han. Wow, pojken insåg tillslut att man fortfarande inte kunde se igen telefoner. Det hade inte ändrats sig sedan förra gången Justin tänkte på det. Caitlin hade inte sätt hans nickning sekunderna före.

”Can't you tell me something about her?” Justin log fånigt. Han hade tur att ingen såg honom.

Ja, var skulle han börja? Alicia Nellie Dawson, vart skulle han börja? Han kunde berätta tusen meningar om henne men ändå inte ha kommit till en fjärdedel av det han ville säga, troligen skulle han bara ha dragit det oviktigaste.

”Her name is Alicia and she's 15 years old. She's amazing at writing songs and also singsing them, it's sad that she don't see it.e it.e it.e it.e it.e it.e it.e it. Hm, she has the most beautiful eyes I have ever seen. Her smile makes me... ah, I can't explain it. And she-” Caitlin avbröt honom.

”Justin, I understand!” Justin skrattade.

”You're inlove.” Orden gjorde honom stel. Caitlin gick rakt på sak. Visst, han hade själv sagt och tänk att han var kär i henne, men det blev ett sådant himla större ord när Caitlin använde det. Det var som att Justin bara hade fått ut hälften av ordet när han sa det. Kär...

”Yeah, I guess I'm inlove.”

 

Caitlin hade den perfekta planen. Allting föll på plats i Justins tankar. Detta skulle bli perfekt.

”Thanks for you're help, sis'.” Caitlin fnissade.

”Anytime, bro'.” Justin skrattade. Det var första gången han hörde henne använda ordet ''bro''.

”Chris party would be on two weeks, it that okey.” Justin funderade. Han skulle nog kunna trycka in det i schemat. Med lite extra flygtider – som gav resultatet av en lite tröttare popstjärna – skulle det nog ordna sig.

”I think so. I will talking to Scooter later today.” Japp, idag. Klockan hade slagit över tolv. Shit, tiden gick verkligen fort när man pratade i telefon.

”Good.”

”I talk to you later.” Caitlin mumlade, det lät som att hon började bli trött, och hon var inte den enda. Justin gäspade och möttes av ett skratt.

”Take care of yourself and don't forget to send my regards to Christian!”

”Always and never! Send my regards to Alicia.” Caitlin fnissade. Tjejer alltså...

”HA-HA!”

”Love you, bro'”

”Love you too, sis'.” Där tog samtalet ut, och det kanske var lika bra. Justin var inte lång borta från att slumra till han med. Efter att ha fått i sig ett glas vatten – på grund av denna torra mun man fick efter långa samtal – låg en avslappnad Justin i sin säng, sovande utan bekymmer. Där kändes det som att allting skulle ordna sig.

 

Förlåt att ni fick vänta så länge :( Hade typ inga idéer... Mer idéer finns det som tur är till nästa del - kapitel 12! Och kom gärna med feedback som vanligt ;)

Ojoj vad tiden går fort. Nästan en vecka sedan kapitel 10 kom ut och nu sitter man här med en sida... Hm, kanske får ta mig i kragen och skriva lite i helgen? Hoppas bara att tiden räcker till. Min älskade vän kanske kommer dra med mig på ut eller så stannar vi hos mig. Men det är bara bra att hon kommer hem till mig för då behöver jag inte rida båda hästarna :)

Alicia vaknade upp en annorlunda dag, som att hon plötsligt förstod allting, som att hon vaknade upp ifrån en dröm. Utanför lös solen. Ännu hade höstvädret inte visat sin mörka sida, och vem var inte glad över det? Trots att hon inte hade någon hon kunde lita på, stödja sig emot, att hon inte hade några föräldrar och egentligen var ute och seglade(ja, för vad hade hon egentligen gett sig in på när hon sa ja till att hänga med på en turné med personer hon knappt kände?), så kändes allting bra. Alicia mådde bra, och det var väl det viktigaste?

 

Dagen fungerade ungefär på samma sätt som tidigare. Justin hade hittills hållit sig på betryggande avstånd. Han tyckte hemskare att få en utskällning än att inte snacka med henne. Alicia orkade faktiskt inte bry sig, i alla fall inte just då. Hon visste att om det var någon som skulle fixa det här så var det hon. Kanske hade de bara inte träffas ännu. Hon hade i alla fall inte sätt honom – eller jo, när han gick iväg tillsammans med Chaz och Ryan. Tydligen skulle de iväg och spela basket. Det kunde Alicia se på grund av deras kläder och basketbollen Justin hade hållit under armen. Där hade han inte sätt henne.

 

Alicia hade bestämt sig för att låtsas att allting var okej, för det var ju det. Men vad skulle hon svara om Justin undrade? Om varför hon varit så konstig, betet sig så konstigt. Ja, det tåldes att fundera vidare över.

När Alicia lämnat rummet behövde hon inte gå igenom många korridorer innan hon möttes av killarna som satt i en soffa och snackade. Alla verkade uppslukade av Justins telefon. Alla tre killarna tittade upp när Alicia kom. Alicia mötte Justins blick. Av att bara titta in i Justin fina, möjligen förvånande ögon, fick hennes knä att vika sig. Fan.

Inte bli svag, inte bli svag, upprepades i hennes tankar. Kanske lös hennes tankar igenom då hon sträckte på ryggen.

”Hey” sa Justin och gav henne en kram.

”Hey” mumlade Alicia, aningen trött kanske, och besvarade kramen. Inget trubbel. Hittills.

Alicia hälsade på de andra också – eller ja, Chaz åtminstone. Ryan som mumlade hej tittade hon bara surt tillbaka på. Nej, hon gillade inte honom, och han gillade inte henne heller så varför låtsas? Justin skrattade. Kul för honom att han uppfattade spänningen mellan Ryan och Alicia som roande. Det räckte för Alicia att vända blicken ifrån Ryan för att hon skulle må bättre. Han skulle inte få förstöra denna dagen.

 

Det slutade med att alla fyra satt och stirrade i Justins mobil. Där spelades det upp ett klipp på den irriterade tanten som inte vågade gå över vägen själv. Intressant. Det var dock mycket roligare än vad det lät. Alicia mindes inte sist hon hade skrattat så mycket sedan hennes föräldrars död. Den som Justin fortfarande inte visste om... Oftast hade hon så roligt med honom. Det kom aldrig något bra tillfälle att berätta, och vad skulle hon säga?

”Hey, my parents are dead, just so you know.” Nej, det funkade ju inte. Alltså blev det att dra ut på det, aj.

 

”Why was you so weird yesterday?” Det var inte förrän när Alicia och Justin var ensamma som frågan hon väntat på kom. Chaz och Ryan hade gått iväg till sitt rum. Medan både Justin och Alicia skulle med till arenan valde dem att stanna hemma. Det var ändå konsert under kvällen. Själva konserter hade de, som även Alicia, insett var mycket bättre än själva genrepet. Men Alicia hade blivit tvungen att hänga med ändå. Inte för att hon inte ville. Det var alltid nyttigt och lärorikt att se lite för mycket än lite för lite. Vad det inte det som han hade hon ville ha någon gång i livet?

När Alicia berättat för Scooter att hon hade scenskräck skrattade han och skakade på huvudet. Han pekade på sin hjärnan och sa:

”It sits in here.” Vare sig Alicia blev låtskrivare eller artist spelade kanske inte störst roll just då. I framtiden ville hon bara bli någonting.

Efter en stumhet ryckte hon på axlarna och viftade med handen.

”We can take it later.” Alicia visste att det inte skulle bli något 'senare', men det behövde inte Justin veta. Han log, verkade nöjd över svaret, och det var ju huvudsaken.

”So you are not mad at me?” envisades han. Alicia suckade och skakade på huvudet.

”No, I'm not.”

”Good, so come and give me a hug. I've miss it” gnällde Justin, gav Alicia en nästan obeskrivlig min som också fick henne att brista ut i skratt. Bara han kunde se så fånigt töntig ut men samtidigt vara så jävla snygg. Alicia steg in i hand famn och kände hur han la armarna om henne. Hon kunde nästan känna att han njöt lika mycket som hon. Även om hon inte ville visa det, gillade hon Justins kramar.

Förmiddagen blev ganska roligt ändå, chilla med Scooter och göra det hon gjorde bäst – skriva låtar. Ah, det blev i alla fall någon hyfsad. Scooter blev typ imponerad om hon lyckades skriva fem meningar som hade samhörighet med varandra, och det kunde tyckas vara lite överdrivet. Egentligen borde Alicia inte bli sådär överdrivet glad av hans beröm – över ett arbete hon satte ihop på ungefär en timme som knappt hade en färdig melodi – men precis som alla andra gillade hon att få beröm. Scooters beröm berodde troligen på Alicias höga arbetskapacitet. Det blev ju bara bättre av att hon jobbade utan lön.

”I'm still alive but I'm barely breathing
Just praying to a God that I don't believe in
'Cause I got time while she got freedom
'Cause when a heart breaks
No
It don't break even.”

 

”Hey, what's up?” sa Alicia samtidigt som hon slog sig ner bredvid killarna som – tro det eller ej – satt framför tv:n med spel i högsta hugg. Ja, inte så svårt att tro på. Enligt Justin var det typ deras liv, men seriöst, hur kul kunde det vara?

Justin tittade upp på henne och log. Vad de andra två gjorde brydde sig inte Alicia ett dyft om. Justin nickade mot skärmen han sedan vände tillbaka blicken åt. Tydligen var det här spelet så otroligt roligt att det inte gick att slita blicken därifrån. Men där kom någon som tyckte någonting helt annat. Alicia blev uttråkad efter ungefär fem sekunder. Hon suckade och reste sig upp, mumlade någonting om osociala människor. Justin reagerade faktiskt där. Han reste sig upp, sa högt och tydligt till sina kompisar att han skulle hänga lite med Alicia och så följde han efter henne. Alicia kände värmen i kroppen när han slöt upp bredvid henne. Han log stort mot henne och tyvärr trodde Alicia att hon log lika stort tillbaka – alltså inte så vackert. Hon bet sig i kinden för att kanske lyckas hålla tillbaka lite av smilet.

”Shall we eat some ice cream?” Alicia nickade ivrigt. Justin tog tag i hennes hand, inte Alicia emot, och drog med henne mot köket. Precis som att han behövde dra med henne. Hade inte Alicia nämnt för honom oss sitt glassberoende?

 

Efteråt var både lika mätta. Alltid skulle man ta lite för mycket. Medan Justin orättvist nog lyckades smälta maten på ett bättre sätt än Alicia, låg hon i soffan och jämrade sig. Justin stod vid sidan och skrattade. Om han skrattade åt henne eller henne sura min kunde man fråga sig om.

”You're so cute” skrattade han och lämnade rummet. Inne i köket fanns det disk som behövde plockas undan. Det enda positiva med magvärk var att man slapp hjälpa till med just disk.

 

Kvällen närmade sig med storsteg. Chaz och Ryan hade tillslut lyckas slita sig från sitt tråkiga spel och avbrutit Alicia och Justin mitt i deras skrattattacken efter ytligare youtubeklippsvisningar. De var typ mästare på att finna dem bästa klippen. Chaz och Ryan såg dock inte det som lika roligt – eller kanske Chaz. Ryan såg mest sur ut. Han blickade surt mot Alicia. Alicia hade lust att slänga åt honom en kommentar som fick honom att sluta glo, men vågade dock inte då Justin var i närheten. Tänk om han skulle bli arg och ställa sig på Ryans sida? Då kunde hon hälsa hem.

 

Det var inte förrän som Chaz och Justin gick iväg för att hämta godis till deras youtubeklippsmaraton som Alicia blev själv med Ryan. Hon kände fortfarande av glassen och han var uppenbarligen bara lat, eller ville han vara själv med henne? Alicia som låg och tittade på tv i Justins säng var direkt på Ryan när hon kände hans blick.

”What?” Hon spände ögonen i honom. Ryans blick hårdnade lite.

”What what?”

”Why are you looking at me? Look at yourself, asshole.” Man kunde tycka att Alicia tog i lite väl hårt, men man kallade inte henne bitch ostraffat. Ryan verkade inte riktigt beredd över orden, för han reagerade ovanligt sent. Han som varit så snabb i mun tidigare.

”What did you say, your little idiot?”

”You heard me.” Alicias svar var enkelt. Hon reste sig upp på golvet så att hon istället stod framför Ryan. Ryan såg ut som att han andades, andades för att behärska sig själv. Det gjorde så att Alicia flinade, hånflinande. Om inte grabbarna hade dykt upp just då, ja, då ville nog ingen veta vad som hade hänt.

 

Genom korridoren gick en trött Alicia, gäspande. Ögonen kunde slockna när som helst. Hon hade nyligen varit nere hos gänget – ah, Alfredo och dem. Alfredo verkade lycklig som fick ha henne i sitt knä. Han började kalla henne för sig 'baby', alltså inte på kärleksviset utan mer på barnviset. Han sa att han var hennes låtsaspappa – då hade Alicia bara skrattat fast hon egentligen hade velat att gråta. Han visste inte att han hade trampat på de ömmaste punkterna av dem alla – föräldrar.

Nog om Alfredo - tillbaka till den egentligen trista korridoren.

”You know Alicia...” Alicia stannade upp, reagerade genast vid hennes namn. Nyfikenheten steg. Vem pratade om henne? Var det inte här Justin hade sitt rum? Alicia pressade huvudet mot väggen, men var ändå noga med att inte låta personerna höra henne.

”What is it with her?” Ryans röst. Så mycket som Alicia hade hört hans skrik de senaste dagarna kunde hon känna igen där rösten var som helst.

”I'm kind of like her more than in a friend-thing.” Alicia stelnade till. Det var som att allting stannade till. Alicia kunde inte tänka. I alla fall inte för tillfället. Hon tryckte sig ner mot väggen. I rummet hördes fortfarande inget ljud. Alicia hade kunnat givit vad som helst för att få se deras miner, fast egentligen var det inte det som hon tänkte på. Allting snurrade runt Justin, såklart. Han gillade henne? Precis som att detta om Justin inte var nog, så kom en Chaz plötsligt snubblande förbi. Och vad gör man inte om att skratta när någon snubblar mitt framför ögonen på en? Chaz var som tur var inte sen med att stämma in i skrattet.

”And what was that?” fnissade Alicia och fick hålla dig för magen. Stakars mage som blivit utsatt för både glassförgiftning och bubbliga skrattattacker.

Chaz skrattade, tänkte precis svara lagom till att dörren öppnades. Dörren till Justins rum.

 

Som att det inte hade varit generat nog att se Ryans min. Varför valde han änns att ta upp det med honom? Med honom av alla människor. Han hatade Alicia, bokstavligen. Hatade. De kände knappt varandra, såg varandra för första gången föregående dag, och hade redan lyckats att bilda hat. Det var ganska otroligt faktiskt. Frågan vad om det var bra eller dålig.

Ryan hade tittat fundersamt på Justin som satt vid sin säng. Justin blick hade letat sig ut genom fönstret men beskådade nu Ryans min. Justin trodde att han skulle vara genera utanpå, men det var han inte. Långt där inne låg det. Det var bra. Han skulle inte vara generat, vilja trycka undan sina känslor för Alicia. Egentligen ville han öppna fönstret och skrika ut det till resten av världen. Han var kär i Alicia Nellie Dawson. Världens finaste Alicia. Och han ville att hela världen skulle veta. Dock fanns det många problem. Förutom Alicia själv fanns Selena. Snälla, fina Selena.

 

Plötsligt hördes ljud utanför rummet, röster. Inte vems röst som helst. Justin tittade lika förvirrat på Ryan som han tittade på Justin. Därefter reste sig både upp och gick mot dörren.

Tycker verkligen att ni ska checka denna fina blogg - http://jjustdoitnow.blogg.se/

Nyss skrivit klart kapitel 10, kanska nöjd med tanke på att jag typ inte hade några idéer när jag började att skriva, hehe. Använde dock väldigt mycket "typ", haha xD Den kommer nog imorgon, om jag kommer ihåg det (: Nästa vecka lever man gott. Inga läxor och prov än så länge. Det blir att plugga till älsklingsmatten som jag har prov på veckan efter istället. MVG - here I come!