Alictin

Alicia vaknade upp en annorlunda dag, som att hon plötsligt förstod allting, som att hon vaknade upp ifrån en dröm. Utanför lös solen. Ännu hade höstvädret inte visat sin mörka sida, och vem var inte glad över det? Trots att hon inte hade någon hon kunde lita på, stödja sig emot, att hon inte hade några föräldrar och egentligen var ute och seglade(ja, för vad hade hon egentligen gett sig in på när hon sa ja till att hänga med på en turné med personer hon knappt kände?), så kändes allting bra. Alicia mådde bra, och det var väl det viktigaste?

Dagen fungerade ungefär på samma sätt som tidigare. Justin hade hittills hållit sig på betryggande avstånd. Han tyckte hemskare att få en utskällning än att inte snacka med henne. Alicia orkade faktiskt inte bry sig, i alla fall inte just då. Hon visste att om det var någon som skulle fixa det här så var det hon. Kanske hade de bara inte träffas ännu. Hon hade i alla fall inte sätt honom – eller jo, när han gick iväg tillsammans med Chaz och Ryan. Tydligen skulle de iväg och spela basket. Det kunde Alicia se på grund av deras kläder och basketbollen Justin hade hållit under armen. Där hade han inte sätt henne.

Alicia hade bestämt sig för att låtsas att allting var okej, för det var ju det. Men vad skulle hon svara om Justin undrade? Om varför hon varit så konstig, betet sig så konstigt. Ja, det tåldes att fundera vidare över.

När Alicia lämnat rummet behövde hon inte gå igenom många korridorer innan hon möttes av killarna som satt i en soffa och snackade. Alla verkade uppslukade av Justins telefon. Alla tre killarna tittade upp när Alicia kom. Alicia mötte Justins blick. Av att bara titta in i Justin fina, möjligen förvånande ögon, fick hennes knä att vika sig. Fan.

Inte bli svag, inte bli svag, upprepades i hennes tankar. Kanske lös hennes tankar igenom då hon sträckte på ryggen.

”Hey” sa Justin och gav henne en kram.

”Hey” mumlade Alicia, aningen trött kanske, och besvarade kramen. Inget trubbel. Hittills.

Alicia hälsade på de andra också – eller ja, Chaz åtminstone. Ryan som mumlade hej tittade hon bara surt tillbaka på. Nej, hon gillade inte honom, och han gillade inte henne heller så varför låtsas? Justin skrattade. Kul för honom att han uppfattade spänningen mellan Ryan och Alicia som roande. Det räckte för Alicia att vända blicken ifrån Ryan för att hon skulle må bättre. Han skulle inte få förstöra denna dagen.

Det slutade med att alla fyra satt och stirrade i Justins mobil. Där spelades det upp ett klipp på den irriterade tanten som inte vågade gå över vägen själv. Intressant. Det var dock mycket roligare än vad det lät. Alicia mindes inte sist hon hade skrattat så mycket sedan hennes föräldrars död. Den som Justin fortfarande inte visste om... Oftast hade hon så roligt med honom. Det kom aldrig något bra tillfälle att berätta, och vad skulle hon säga?

”Hey, my parents are dead, just so you know.” Nej, det funkade ju inte. Alltså blev det att dra ut på det, aj.

”Why was you so weird yesterday?” Det var inte förrän när Alicia och Justin var ensamma som frågan hon väntat på kom. Chaz och Ryan hade gått iväg till sitt rum. Medan både Justin och Alicia skulle med till arenan valde dem att stanna hemma. Det var ändå konsert under kvällen. Själva konserter hade de, som även Alicia, insett var mycket bättre än själva genrepet. Men Alicia hade blivit tvungen att hänga med ändå. Inte för att hon inte ville. Det var alltid nyttigt och lärorikt att se lite för mycket än lite för lite. Vad det inte det som han hade hon ville ha någon gång i livet?

När Alicia berättat för Scooter att hon hade scenskräck skrattade han och skakade på huvudet. Han pekade på sin hjärnan och sa:

”It sits in here.” Vare sig Alicia blev låtskrivare eller artist spelade kanske inte störst roll just då. I framtiden ville hon bara bli någonting.

Efter en stumhet ryckte hon på axlarna och viftade med handen.

”We can take it later.” Alicia visste att det inte skulle bli något 'senare', men det behövde inte Justin veta. Han log, verkade nöjd över svaret, och det var ju huvudsaken.

”So you are not mad at me?” envisades han. Alicia suckade och skakade på huvudet.

”No, I'm not.”

”Good, so come and give me a hug. I've miss it” gnällde Justin, gav Alicia en nästan obeskrivlig min som också fick henne att brista ut i skratt. Bara han kunde se så fånigt töntig ut men samtidigt vara så jävla snygg. Alicia steg in i hand famn och kände hur han la armarna om henne. Hon kunde nästan känna att han njöt lika mycket som hon. Även om hon inte ville visa det, gillade hon Justins kramar.

Förmiddagen blev ganska roligt ändå, chilla med Scooter och göra det hon gjorde bäst – skriva låtar. Ah, det blev i alla fall någon hyfsad. Scooter blev typ imponerad om hon lyckades skriva fem meningar som hade samhörighet med varandra, och det kunde tyckas vara lite överdrivet. Egentligen borde Alicia inte bli sådär överdrivet glad av hans beröm – över ett arbete hon satte ihop på ungefär en timme som knappt hade en färdig melodi – men precis som alla andra gillade hon att få beröm. Scooters beröm berodde troligen på Alicias höga arbetskapacitet. Det blev ju bara bättre av att hon jobbade utan lön.

”I'm still alive but I'm barely breathing
Just praying to a God that I don't believe in
'Cause I got time while she got freedom
'Cause when a heart breaks
No
It don't break even.”

”Hey, what's up?” sa Alicia samtidigt som hon slog sig ner bredvid killarna som – tro det eller ej – satt framför tv:n med spel i högsta hugg. Ja, inte så svårt att tro på. Enligt Justin var det typ deras liv, men seriöst, hur kul kunde det vara?

Justin tittade upp på henne och log. Vad de andra två gjorde brydde sig inte Alicia ett dyft om. Justin nickade mot skärmen han sedan vände tillbaka blicken åt. Tydligen var det här spelet så otroligt roligt att det inte gick att slita blicken därifrån. Men där kom någon som tyckte någonting helt annat. Alicia blev uttråkad efter ungefär fem sekunder. Hon suckade och reste sig upp, mumlade någonting om osociala människor. Justin reagerade faktiskt där. Han reste sig upp, sa högt och tydligt till sina kompisar att han skulle hänga lite med Alicia och så följde han efter henne. Alicia kände värmen i kroppen när han slöt upp bredvid henne. Han log stort mot henne och tyvärr trodde Alicia att hon log lika stort tillbaka – alltså inte så vackert. Hon bet sig i kinden för att kanske lyckas hålla tillbaka lite av smilet.

”Shall we eat some ice cream?” Alicia nickade ivrigt. Justin tog tag i hennes hand, inte Alicia emot, och drog med henne mot köket. Precis som att han behövde dra med henne. Hade inte Alicia nämnt för honom oss sitt glassberoende?

Efteråt var både lika mätta. Alltid skulle man ta lite för mycket. Medan Justin orättvist nog lyckades smälta maten på ett bättre sätt än Alicia, låg hon i soffan och jämrade sig. Justin stod vid sidan och skrattade. Om han skrattade åt henne eller henne sura min kunde man fråga sig om.

”You're so cute” skrattade han och lämnade rummet. Inne i köket fanns det disk som behövde plockas undan. Det enda positiva med magvärk var att man slapp hjälpa till med just disk.

Kvällen närmade sig med storsteg. Chaz och Ryan hade tillslut lyckas slita sig från sitt tråkiga spel och avbrutit Alicia och Justin mitt i deras skrattattacken efter ytligare youtubeklippsvisningar. De var typ mästare på att finna dem bästa klippen. Chaz och Ryan såg dock inte det som lika roligt – eller kanske Chaz. Ryan såg mest sur ut. Han blickade surt mot Alicia. Alicia hade lust att slänga åt honom en kommentar som fick honom att sluta glo, men vågade dock inte då Justin var i närheten. Tänk om han skulle bli arg och ställa sig på Ryans sida? Då kunde hon hälsa hem.

Det var inte förrän som Chaz och Justin gick iväg för att hämta godis till deras youtubeklippsmaraton som Alicia blev själv med Ryan. Hon kände fortfarande av glassen och han var uppenbarligen bara lat, eller ville han vara själv med henne? Alicia som låg och tittade på tv i Justins säng var direkt på Ryan när hon kände hans blick.

”What?” Hon spände ögonen i honom. Ryans blick hårdnade lite.

”What what?”

”Why are you looking at me? Look at yourself, asshole.” Man kunde tycka att Alicia tog i lite väl hårt, men man kallade inte henne bitch ostraffat. Ryan verkade inte riktigt beredd över orden, för han reagerade ovanligt sent. Han som varit så snabb i mun tidigare.

”What did you say, your little idiot?”

”You heard me.” Alicias svar var enkelt. Hon reste sig upp på golvet så att hon istället stod framför Ryan. Ryan såg ut som att han andades, andades för att behärska sig själv. Det gjorde så att Alicia flinade, hånflinande. Om inte grabbarna hade dykt upp just då, ja, då ville nog ingen veta vad som hade hänt.

Genom korridoren gick en trött Alicia, gäspande. Ögonen kunde slockna när som helst. Hon hade nyligen varit nere hos gänget – ah, Alfredo och dem. Alfredo verkade lycklig som fick ha henne i sitt knä. Han började kalla henne för sig 'baby', alltså inte på kärleksviset utan mer på barnviset. Han sa att han var hennes låtsaspappa – då hade Alicia bara skrattat fast hon egentligen hade velat att gråta. Han visste inte att han hade trampat på de ömmaste punkterna av dem alla – föräldrar.

Nog om Alfredo - tillbaka till den egentligen trista korridoren.

”You know Alicia...” Alicia stannade upp, reagerade genast vid hennes namn. Nyfikenheten steg. Vem pratade om henne? Var det inte här Justin hade sitt rum? Alicia pressade huvudet mot väggen, men var ändå noga med att inte låta personerna höra henne.

”What is it with her?” Ryans röst. Så mycket som Alicia hade hört hans skrik de senaste dagarna kunde hon känna igen där rösten var som helst.

”I'm kind of like her more than in a friend-thing.” Alicia stelnade till. Det var som att allting stannade till. Alicia kunde inte tänka. I alla fall inte för tillfället. Hon tryckte sig ner mot väggen. I rummet hördes fortfarande inget ljud. Alicia hade kunnat givit vad som helst för att få se deras miner, fast egentligen var det inte det som hon tänkte på. Allting snurrade runt Justin, såklart. Han gillade henne? Precis som att detta om Justin inte var nog, så kom en Chaz plötsligt snubblande förbi. Och vad gör man inte om att skratta när någon snubblar mitt framför ögonen på en? Chaz var som tur var inte sen med att stämma in i skrattet.

”And what was that?” fnissade Alicia och fick hålla dig för magen. Stakars mage som blivit utsatt för både glassförgiftning och bubbliga skrattattacker.

Chaz skrattade, tänkte precis svara lagom till att dörren öppnades. Dörren till Justins rum.

Som att det inte hade varit generat nog att se Ryans min. Varför valde han änns att ta upp det med honom? Med honom av alla människor. Han hatade Alicia, bokstavligen. Hatade. De kände knappt varandra, såg varandra för första gången föregående dag, och hade redan lyckats att bilda hat. Det var ganska otroligt faktiskt. Frågan vad om det var bra eller dålig.

Ryan hade tittat fundersamt på Justin som satt vid sin säng. Justin blick hade letat sig ut genom fönstret men beskådade nu Ryans min. Justin trodde att han skulle vara genera utanpå, men det var han inte. Långt där inne låg det. Det var bra. Han skulle inte vara generat, vilja trycka undan sina känslor för Alicia. Egentligen ville han öppna fönstret och skrika ut det till resten av världen. Han var kär i Alicia Nellie Dawson. Världens finaste Alicia. Och han ville att hela världen skulle veta. Dock fanns det många problem. Förutom Alicia själv fanns Selena. Snälla, fina Selena.

Plötsligt hördes ljud utanför rummet, röster. Inte vems röst som helst. Justin tittade lika förvirrat på Ryan som han tittade på Justin. Därefter reste sig både upp och gick mot dörren.