Alictin

Det hade gått två veckor nu, två veckor av smygeri och hemliga telefonsamtal. Vad hade Justin i kikaren? Varför hade han blivit så hemlighetsfull? Varje gång han gick förbi tittade han alltid lika oskyldigt på Alicia. Hans skumma beteende var inte det enda som förvirrade Alicia. På senaste tiden hade Justin också tittat på Alicia på ett konstigt vis... Alicia blev inte klok på den där grabben.

När Alicia satt med skolböckerna på skrivbordet, i lugn och tyst miljö, ja, vem trampar in i rummet om inte denna knasiga pojke?

”Justin, what are you-” Alicia hann inte längre. Det sista han såg innan Justin drog upp henne på fötter och satte något slags skynke över hennes ögon så att hon inte längre såg någonting, var hans flin. Åh, han njöt verkligen av det här.

”Where are we going?” Alicia visste inte hur många gånger hon hade frågat nu. Hon hade tappat räkningen. Eftersom att Justin inte gav henne något svar fick hon fortsätta att fråga.

Fortfarande fick Alicia inget svar. Allting runt omkring henne var tyst, förutom ljudet från radion och bilens däck som rullade emot vägen. Att hon var i en bil hade hon förstått för ungefär en timme sedan. Kunde det ha gått en timme? Kunde det ha gått mer tid?

”Alicia.” Alicia ryckte till. Hon måste ha somnat. Förvånad tittade hon sig omkring, och det kanske inte var det smartaste att göra. Hon såg fortfarande ingenting på grund av den dumma ögonbindeln.

”How are you?” Alicia kunde höra skrattet i Justins röst. Bara för att hon inte fick veta vart de skulle, la Alicia irriterat armarna i kors över bröstet och gav Justin en sur blick. Hur sur den där blicken egentligen blev med endast hjälp av Alicias ansiktsuttryck var det bara Justin som visste.

”How do you thinking?” Justin skrattade.

”Oh, you're so cute.” Alicia blev lite ställd, även om hon förstod att Justin fortfarande bara menade orden på ett skämt sätt.

”Are you still mad?” Alicia nickade långsamt. Hon började att vända huvudet mot fönstret samtidigt som hon hörde Justin viska i hennes öra:

”You're beautiful.”

”Justin, come on!” Alicia visste inte hur länge sedan det sista var hon såg. Två, tre timmar? Svårast var det när de skulle gå in i flygplanet. Justins lilla lek började att bli mer än irriterande, och Justin, ja, han njöt som aldrig förr.

”You're so cute when you're angry.” Justin pratade med en överdrivet gullig röst, precis som att Alicia var en liten bebis.

”I'm not a baby, you know. You don't have to talk to me like that” svarade Alicia uttråkad. Kunde han inte sluta med denna leken snart?

”Yes, you are. You're my baby.” Hon tittade generat ut genom fönstret för att inte visa det stora leendet som prydde hennes läppar. Hon kunde känna Justins blickar genom nacken. Hans beröring gjorde henne minst lika nervös och osäker som vanligt i hans närhet.

Alicia vände lugnt på huvudet.

”Please, Justin. Can't you let me see like fore five minutes?”Tystnad, Justin verkade fundera. Det betydde att Alicia hade en chans att få som hon ville, för en gångs skull.

”Okey then” muttrade han. Alicia log nöjt.

”But only in one contidion!” Alicia suckade, men nickade sedan på huvudet.

”What condition?”

”I'll have a hug” sa Justin med sina fina röst i en lugn ton. Alicia skrattade och sträckte ut med armarna.

”Of course!” Justin släppte ögonbindeln och Alicia blinkade genast med ögonen. Det hade aldrig tidigare varit så skönt att se ljuset. Alicia vred på huvudet. Ögonen möttes av det lyxigaste flygplanet Alicia någonsin skådat, men hon hade inte heller förväntat sig någonting annat.

Justin harklade sig bredvid Alicia. Alicia vände blicken emot honom och log mjukt.

”What?” Hans ögon glittrade av bus, ögonen Alicia aldrig kunde få nog av att titta in i.

”The hug?” Alicia skrattade.

”Hug monster.” Justin flinade och gjorde en ansats framåt. Vips så var hans armar i ett hårt tag runt Alicia. En Alicia som njöt av varje sekund. Hon drog in doften av livfullt, men samtidigt lugnt, och allting däremellan. Det var doften av Justin.

Alicia visste inte vad hon hade förväntat sig, men hon hade tidigt förstått att det skulle bli någonting stort. När Justin kommit på någonting var det alltid stort, hade hon fått lära sig.

Det värsta med Justin var helt klart hans envishet. Envist vägrade han att berätta vart dem skulle. Efter att gladeligen fått se i ungefär en timme, vred han envist för ögonbildelen över Alicias ögon igen. Därefter hade Justin inte fått Alicia att le. Ilsket hade hon vänt huvudet mot fönstret. I bakgrunden hade hon hört Justins klingande skratt. Han fick skratta hur mycket han ville, Alicia tänkte ändå inte prata med honom.

Det var inte förrän de skulle gå av planet som Alicia vred på huvudet. Eftersom att hon inte såg någonting kunde hon inte tyda varken Justins reaktion eller om hans änns var kvar i hennes närhet. ”Here.” Alicia kunde känna hur någon rörde vid hennes hand. Tydligen var han kvar. Hon visste att det var Justin just på grund av hans milda röst. Han var alltid så snäll. Alicia hade aldrig mött någon som honom tidigare.

”It's time to go.” Alicia förundrades av hans plötsliga närhet. Hade han flyttat närmare henne? Innan Alicia hann komma att säga emot, drog Justin upp henne i sin famn. Hon log och skrattade som en femårig liten flicka.

”Justin” gnällde hon.

”Let me down.” Som vanligt var hennes försök obetydliga. Mot Justins bestämmelser hade hennes ord ingenting att sätta emot.

”Never.” Alicia kunde höra flinande i hans röst. Åh, hon avskydde verkligen när han retades med henne, och hon visste att han bara njöt ännu mer just för att hon tyckte illa om det.

”I hate you.” Alicia la armarna i kors över bröstet och gav Justin en små trumpen min. Kort därefter fick hon höra Justins mjuka andedräkt mot hennes kind, viskande ord som fick henne att rysa. Viljan att höra orden igen från hans sida, var det inget tvivel om att Alicia kände.

”I love you too, babe.”

”Justin!” Ungefär där släppte Justin äntligen ner Alicia. Bara för att retas - även om han sa retas var det helt klart, enligt Alicia, att han ville visa sig matcho - som Justin inte släppt ner genast efter planavstigningen. Alicia funderade, men kunde inte komma på vem denna personen var som fick Justin på andra tankar. Alicia behövde inte fundera länge till.

”Selena.”

Vad som fick Selena till Justins närvaro borde hon ha förstått. Varför försökte hon hela tiden se undan sanningen? De var tillsammans, och det var inte direkt så att Justin tänkte dumpa Selena bara för att Alicia var lite småkär i honom, nej.

Taxiresan var hemskt. Att till på köpet bara få höra, men inte se, Selena när hon sa gulliga ord till Justin, gjorde Alicia alldeles vansinnig. Vad var det med henne? Hon hade aldrig känt såhär, eller jo. Hon hade känt såhär, i mindre mängd. Dagen efter Alicia hade berättat för Paulina att hon gillade Chase, och Paulina hade kysst honom på munnen mitt framför ögonen på henne, ja, då hade Alicia också varit ursinnig. Paulina hade hon förlåtit, de var tio år liksom så vad skulle hon göra?

Resten av bilturen satt Alicia och lyssnade efter ljudet av kyssar. De kom aldrig. Kanske var det därför hon lyckats stå emot att bryta ihop totalt.

”We're here.” Med Justin bakom sig trodde Alicia att hon skulle känns sig tryggare, det gjorde hon också. Att inte le mot honom kändes helt omöjligt.

”We're here” svarade hon enkelt, för vad skulle hon svara? Hon kunde inte direkt påstå att det var vackert, för det visste hon ju inte. Varför hon inte visste, ja, det historien kan ni.

”Can I see now?” frågade Alicia hoppfullt. Justin tog lång tid på sig att svara, alldeles för lång tid. Alicia var otålig av sig, hade han inte lärt sig det?

”Okey then” mumlade Justin, sur över att Alicia fått som hon ville?

”Yes!” Justin skrattade och drog av ögonbindeln. Alicia var inte sen med att titta sig omkring.

”WOW!” brast hon ut. Om hon inte hade känt Justin ganska väl – ja, för han var ju hennes vän och tvärtom – hade Alicia förmodligen blivit generad över hennes uppträdande. Nu behövde hon inte bli generad, och det kändes bättre än någonsin. Precis som alltid för Alicia skulle stormen vända emot henne när det just såg som klarast ut.

”Justin, are you in there?” Justin vred sig genast om och gav inte Alicia något tillfälle att hans ansiktsuttryck. Hon suckade tyst.

”I'm coming, Selena.”

En Alicia som suttit och tittat ut över den mörka staden förblev inte ensam särskilt länge. Det knackade på dörren och utanför stod Kenny.

”Justin needed to do something.” Alicia nickade lätt utan att säga någonting. Sanningen var den att hon egentligen var utom sig av nyfikenhet. Vart hade Justin tagit vägen? Hade han dragit iväg med Selena till någon flottig restaurang medan Alicia fick sitta här i ensamheten? Ärligt skulle det inte förvåna henne även om hon visste att Justin inte var sådan. Lika mycket som kärleken var blinda, blev man också själv blind utav den.

”He wants you to do a thing.” Alicia höjde ögonbrynet. Jasså?

”And that thing is...?” Kenny log.

”Dress up.” Kenny skrattade. Alicia förstod honom. Hennes min var som vanligt oslagbar.

”Dress up? Really?” Hon drog ut på ordet verkligen så att det började låta som hon fått fram en engelsk accent.

”Really!” härmade Kenny henne, han som bara hade fortsatt att skratta. Alicia gav honom en sur min.

”For what?” frågade hon mystiskt.

”It's a secret.” Åh, Alicia hade hemligheter. Hemligheter förstörde allting. Detta var nästan värre än en hemlighet. Hemligheter Justin höll undan från henne fick bara Alicia ännu mer besvärad.

”Can't you tell me it then?” Kenny skrattade och skakade på huvudet.

”But then it wouldn't bee a secret anymore.” Alicia höll fast vid sin sura min samtidigt som hon utbrast några 'åhh' och 'men'. När Kenny såg ut att börja tröttna åt hennes beteende lutade han sig framåt mot hennes öra. En Alicia som tidigare betett sig som ett småbarn, stannade genast upp och lyssnade noga. Hon ville inget ord missa.

”Justin told me to say this to you. Do it for Justin, okey? He have a suprise for you, girl, and he do not just tro out suprise like that.” Alicia nickade tveksamt och bet sig i läppen. När Kenny lutat sig bakåt tittade hon på honom med en förvirrat blick.

”But for what?” Ja, vad skulle hon klä upp sig för. Kenny såg ut att förstå att hon verkligen behövde veta, så efter några suckar slank ordet ur honom:

”A party.”

Alicia hade aldrig varit någon höjdare på det här med kläder och smink. Vanligtvis var det Jenna som brukade fixa allt som hade med finkläder att göra. Jenna var otroligt begåvad på just detta. Alicia hade haft så tur och varit så bortskämd med en vän som Jenna.

Det är lika bra att sätta igång, tänkte Alicia och hoppade in i duschen. En dusch som bestod av mycket tvålande. När Alicia lämnat värmen bakom sig sprejade hon på parfym, snodde handduken runt midjan och gick för att leta efter det viktigaste – klänningen. Vad i helvete rent ut sagt skulle hon ta? Hon ville ha någonting fint, men inte för fint för det skulle verka som att hon gjort världens grej av det här. Åt andra sidan ville hon heller inte bli för lite fixad. Tänk vad alla skulle säga och tycka. Alicia suckade. Helst av allt ville hon bara skrika högt. Skrika, för att släppa ut alla bekymmer. Nej, det här med kläder var verkligen inte hennes grej.

Tillslut fann hon väl den där 'perfekta klänningen'. Hm, okej, kanske var det inte riktigt så det gick till. Då Alicia kommit på att hon faktiskt inte hade med sig någonting, fick hon panik, och vad gjorde hon då? Jo, Kenny fick ta emot ett stressat samtal. Han hade dock bara skrattat och i lugn takt förklarat att en klänningen låg och väntade på henne på sängkanten,och visst, när Alicia tittat bort mot sängen såg hon den. Den perfekta klänningen.

Den perfekta klänningen hade gjort Alicia alldeles tårögd. Hon hade varit väldigt försiktig med att röra vid tyget. Klänningen var... otrolig - så vacker och så perfekt. I grunden var klänningen svart. På framsidan innehöll den paljett partier i guldfärg, otroligt vackert. Den skulle troligen sluta bara en bit nedanför rumpan. Klänningen blev dock snabbt till en ångestklänning. Tänk om den inte passade. Tänk om den inte alls satt bra på. Alicia hade varit tveksam, men tillslut drog hon på den över sina svarta underkläder med spets. Den satt perfekt.

”Are you ready?” Alicia satt på sig 18 centimeters, svarta klackarna som hon också hade funnit i sängen – de hon först tittat med uppspärrade ögon på och undrat hur i helvete hon skulle lyckas gå i dem. När Kenny sträckte fram sin hand var Alicia inte sen med att ge honom hennes.

Sminket hade som väntat inte blivit det bästa, men det fick duga. Lite ögonskugga och mascara gjorde ändå susen. Förresten var det just ögonskugga och mascara det ändå hon kunde finna i hotellets badrum. Åt Kennys fråga nickade hon.

”I'm ready” svarade hon och klev ut ur rummet för att senare mötas av Justins förväntansfulla ögon.