Alictin

FIXAR BILDER NÄR JAG KAN
Justin hade aldrig känt den här känslan förut. Han vill sparka i väggen bara för att känna smärtan. Den smärtan skulle trycka undan hans andra känslor. Känslorna var tusen gånger värre än smärtan efter att man hade sparkat i väggen.

Han ville skrika utan att någon skulle höra honom. Ingen fick höra honom. Ingen kunde höra honom. Justin var instängd i en bubbla. Han hade aldrig någonsin känt sig mer ensam.

Kanske var det idiotsikt att ligga där i sängen och tycka synd om sig själv. Justin fick fan vara en idiot då. Känslorna och samvetet kämpa mot varandra i popstjärnans kropp. Tankarna fick honom att vilja gråta medan samvetet sa till honom att rycka upp sig. Att rycka upp sig... var det så enkelt? Skulle han bara gå ut där, till världen, fullt lika stark som innan, och låtsas som att allting var okej? Låtsas som att allting var okej medan Chaz kysste Alicia mitt framför ögonen på honom... Justin grymtade och slog näven i huvudkudden. Han var splittrad.

Han förstod varför han kände såhär även om han inte ville förstå. Svartsjuka – han var så jävla avundsjuk på Chaz som fick ligga där och hålla om Alicia. Besvikelse – han var så jävla sårad för att det tydligen inte var någonting mellan honom och Alicia. Argsinthet – han var så jävla arg på sig själv för att han trott på dem två. Sårad – han var så jävla ledsen. För första gången i hela sitt liv förstod han hur människor kunde älska en annan människa så mycket att det gjorde ont i hela kroppen. För första gången i hela sitt liv förstod han hur ont det gjorde när den man älskade hade någon annan.

Justin hade haft många flickvänner, men ingen hade varit som Alicia. Egentligen kunde han inte änns kalla henne flickvän. De kysstes – en gång. Den gången räckte tydligen för Justin. Han hade väl varit allt för upptagen för att kunna se verkligheten. Om han hade haft ögonen öppna kanske han inte skulle ha behövt ligga där och känna sig som världens största idiot.

Efter den segaste natten i hela Justins sjuttonåriga liv, blev det äntligen morgon. En morgon Justin inte hade längtat. Han var ändå nyfiken över att se Alicias reaktion. Skulle hon prata med honom eller bara ignorera honom totalt? Ja, kanske var det värt att dra upp hans tunga kropp från sängen ändå.

Justin stod i badrummet och gäspade mot sin egen spegelbild. Han hade inte sovit såhär dåligt på flera månader. Eftersom att han nästan alltid gick och la sig sent och gick upp tidigt, gällde det att ta vara på timmarna han fick sova. Nu var det helt annorlunda. Justin huvudpunkt på varje dag var inte längre att leva sin dröm. Hans huvudpunkt på varje ny dag var nu Alicia.

Att få titta in i dem där underbara ögonen slog allting, tyckte han. Visst hade han fler synpunkter om hennes utseende, men det var oviktigt. För Justin betydde inte utseendet allt, och det måste ju vara lite komiskt? Var det inte han som alltid var tvungen att se perfekt ut inför intervjuer och konserter?

Så blev det dags. Att lämna hotellrummet var inte det svåra. Det var alltid skönt att komma ut från ett rum han varit instängd i under natten. Den natten kändes det just som att han var instängd, bortdragen från resten av världen. Den känslan var hemsk, men den slog inte känslan som vilade inuti honom. Den slog inte känslan av svek, den var flera mil efter.

Med jeans som som vanligt hängde en bit nedanför hans rumpa och en långärmad, vit tröja, gick Justin genom korridoren. Justin och hans dystra min. Med händerna i fickorna och blicken ner i golvet förflyttade han sig till matsalen. I matsalen fanns det hyfsat mycket folk, men såklart ingen från hans team. Klockan var trots allt bara nio på morgonen. Justin skrev några autografer och log ett fejkat leende åt ungarnas mammor som fotograferade. Han älskade sina fans, därför ställde han upp i även dem svåraste situationerna. Han försökte se glad ut så gott det gick, och dem flesta gick faktiskt på det, inte alla.

”Justin, why are you sad?” Justin som nyss tittat ner på pappret och skrivit ner ytligare en autograf, tittade förvånat upp. Ledsen? Nej, han var inte ledsen, inte alls.

Det var fler än den lilla tjejen som märkt Justins reaktion och som nu stod och stirrade på Justin. Inuti var han livrädd, livrädd för att dem skulle märka någonting. Utanpå var han lugn och log.

”I'm not sad” svarade han lugnt och alla såg ut att slappna av, utom den lilla flickan. Hon tittade fundersamt vidare på Justin men sa inget mer. Justin var oerhört tacksam över att inte behöva använda fler bortförklaringar.

När fansen fått sin bild och påskrivna papper, fick idolen äntligen ta sin frukost. Dock var han inte alls hungrig, och det var jättekonstigt. Justin brukade alltid vara hungrig. Om han inte var hungrig, blev han alltid det när han väl såg maten. När han stod där, tittade ner över de skivade, ljusa brödet, allt dessa pålägg och bacon, blev han inte hungrig. Livet var allt bra konstigt. Allting kändes plötsligt  värdelöst. Skulle det vara såhär? Så fort han inte fick det han ville ha, skulle det bli såhär då?

Justin och hans lilla smörgås hade gömt utan sig i ett hörn. Med luva över huvudet och intryckt i hörnet kunde man tycka att ingen skulle komma och störa honom. Där tyckte han fel.

”Hey, Justin.” Justin borde ha blivit irriterad, men det blev han inte. Han kände igen den där rösten. Den där rösten tillhörde Alicia.

Justin visste inte vart han skulle ta vägen. Han vill fly, men samtidigt inte. Han vill titta upp och möta de vackraste ögonen i hela världen, men samtidigt inte. Han kanske blev sårad igen. Det var en risk han egentligen inte ville ta. Vem vann - viljan att se henne eller vetandet om att han inte skulle må bra av att se henne?

”Hey, Alicia” svarade han mjukt och tittade upp. Viljan vann. Alicia log tillbaka, men inte lika fantastiskt som vanligt. Någonting var förändrat. Denna gången var det hennes tur att vara förändrad. Justin kunde inte låta bli att bli nervös. Alicia satte sig ner och tittade på Justins ensamma macka. Justin hade inte rört den efter att han satt ner den på bordet.

”How is it with Selena?” När Alicia öppnat munnen trodde Justin att hon skulle fråga om han inte skulle äta, och det hade inte Justin velat höra. Hennes fråga fick honom helt stel, säkerligen syntes det utanpå också. Den där frågan om mat kanske inte hade varit så dum ändå...

”We're done” sa han, och var noga med att tala tydligt. Han behöll blicken uppe. Om han tittade ner i bordet och mumlade fram svaret skulle det vara som att han var ledsen över att det var slut mellan honom och Selena. Han var inte ledsen över det. Hans hjärta tillhörde någon annan.

”Really?” Justin fick svårt att se Alicias reaktion eftersom att hon envist hade blicken åt alla andra håll än åt honom. Han ville se ett leende från Alicias sida, bara för att se att hon gillade honom. Tyckte hon att deras kyss var ett misstag? Justin kunde inte låta bli att undra.

Justin nickade och pillade samtidigt på bordskanten.

”Really.”

Spänningen mellan Justin och Alicia blev inte bättre av att självaste huvudpersonen han själv kom in. Med ett leende över läpparna kramade han Alicia och vände sedan blicken mot Justin, Justin som kände sig alldeles tokig. Han vill slå till någonting. Han ville få Chaz äckliga leende att försvinna. Istället hälsade han tillbaka mot Chaz och gjorde deras vanliga handslag. Alicia och Justins bästa vän... Justin kunde inte låta bli att undra, men att fråga dem, det vågade han inte.

Chaz var den enda som betedde sig någorlunda normalt, och det var komiskt med tanke på hur oerhört normal han var. Justin förstod att han behövde göra någonting. Detta funkade inte. Han petade på sitt bröd och kikade på Alicia genom luggen. Hon verkade helt inne i sina egna tankar. Justin ville veta hennes tankar. Han ville veta vad hon fundera över.

”Alicia.” Justin reste sig upp men behöll blicken på Alicia – ni vet, hon med det ljuvliga håret som Justin för första gången fick se uppsatt. Hon var faktiskt söt i det, fast hon var alltid söt. Söt kanske inte var det rätta ordet. Vacker, möjligtvis, men Justin tyckte att han hade utnyttjat det ordet. Alicia var speciell, och speciella människor krävde speciella ord. Ordet vacker använde alla åt allt möjligt. Justin ville att Alicia skulle få ett eget ord med samma innebörd.

Alicia lyfte blicken då Justin rest sig upp.

”Can I talk to you? Face to face?” Hon nickade och reste sig upp. Justin gick före henne ut ur matsalen. Eftersom att klockan tickat iväg hade det kommit mer människor in i matsalen. Det betydde att det fanns fler som glodde på honom. Som tur var kom ingen fram. De tisslade och tasslade på avstånd. Just då gillade Justin sina blyga fans.

Justin stannade en bit utanför salen med ryggen mot väggen. Blicken hade han på Alicia - Alicia som tittade en aning förvirrad på honom.

”What do you what to talk about?” frågade hon mjukt. Hon var alltid så snäll... Justin visste egentligen inte vad han ville prata om. Han ville nog bara prata med henne. Det hade varit så kallt mellan dem, och det var det sista han ville. Han visste, men ville inte veta varför det hade varit så. Det var hans eget fel, för Alicia var väl inte arg på honom?

”I don't know” sa han och suckade.

”I just wanna know why it is so cold between us.” Alicia nickade svagt och bet ihop. Hon ryckte sedan på axlarna och log smått.

”I don't know.” Justin tittade eftertänksamt på henne. Det var någonting hon dolde för honom...

”So... it's okey?” Justin visste inte vad han menade med den meningen. Det var en sådan där typiskt mening som kom ut innan man egentligen hann granska den. Alicia verkade ändå förstå vad han menade, då hon åter igen nickade.

”Yeah, it's okey.” Hennes flinande smittade av sig på Justin, så nu stod båda två, flinade mot varandra, i en korridor på väg till en matsal. Antagligen såg de ut som idioter båda två.

”Last time I check, I didn't get any morning hug.” Alicia skrattade och skakade på huvudet.

”That's right” sa hon och log. Justin var inte sen med att lägga armarna runt sin förälskelse. Han höll henne hårt, men var samtidigt noga med att inte hålla henne för hårt. Om han skulle skada henne skulle han aldrig förlåta sig själv.

”You're beautiful today” viskade han i henne öra. Alicia verkade uppskatta komplimangen, då hon fnissade och vred sig om i hans famn.

”I know” fnissade hon. Justin log. Han gillade när hon tog för sig. Han gillade när han fick se hennes riktiga jag. Alicia försökte dra sig tillbaka, men Justin höll kvar henne sin sin famn.

”Just one more second” gnällde han och gosade in sin panna i Alicias huvud. Alicia skrattade, men gjorde inga fler försök till att rymma.

Justin visste inte vad han skulle tycka. Han borde vara glad. Med Alicia i sin famn – skrattande åt någonting Chaz sagt – borde han vara lycklig. Det var ju detta han ville ha. Det var detta han hade drömt om så många nätter. Nu när det blev verklighet kändes det fel. Det var någonting med Alicia, Justin kunde inte sätta fingret på det, men någonting var det allt. Det var någonting med henne som han inte förstod.

Då Justin varit som mest fast i sina tankar, stampade Ryan fram till dem. Han såg inte ut som jordens gladaste, men det brukade han inte göra. Särskilt inte vid denna tiden på morgonen.

Han nickade mot alla, eller ja – Justin och Chaz. Alicia tittade han inte änns mot. Det förvånade Justin hur de hade kunnat bli så ovänner från första början. Berodde det på att de var som olika? Olikheter brukade dras till varandra... Man sa att det är bra att vara olika. I Ryan och Alicias fall var detta helt uteslutet. Att de hatade varandra kunde man se på långa vägar.

Från ingenstans kom ett samtal om favoriträtten upp, och man förstod genast vem det var som startat det – Chaz. Justin hade aldrig mött någon mer matkär, men det gjorde bara Chaz ännu mer speciell.

Justin satt på en stol med sin underbara tjej i sitt knä med armarna runt hennes mage och kramade henne hårt, precis som att han trodde att någon skulle ta henne ifrån honom. Alicia verkade inte ogilla hans beröring i alla fall, och det var ju huvudsaken... typ.

”I really like chips. How can you don't like them? They are like-” Ryan avbröt matvraket till Chaz.

”I know that! That's the only thing you're talking about!”

Egentligen var varken Alicia eller Justin särskilt delaktiga i samtalet, i alla fall inte just då. Alicia fnissade i Justins famn, och det var inte av Ryans ord. Justin fingrar tryck i midjan kunde göra få vem som helst att fnissa. Ryan verkade dock tro annorlunda, då han kastade en ilsken blick åt Alicia.

”And what do you laughing at, bitch?” Justin visste inte vad som var hemskast – att någon vågade kalla hans Alicia för sådana fräcka ord, eller att just Ryan Butler - Justin så kallade bästa vän – tilltalade Alicia med sådana ord.

Alicia sa ingenting. Hon tittade ner i sitt knä... sårad. Vänta, vänta. Varför sa hon inte emot som tidigare? Ryan satt flinande mitt framför näsan på henne och hon gjorde ingenting åt det!? Det var definitivt någonting som inte stod rätt till här. Ryan hade övertaget, och han visste det. Hur han nu lyckades trycka ner Alicia Nellie Dawson såhär hade Justin ingen aning om. Det Justin hade aning om, var att trycka ner miss Dawson inte var det lättaste. En sådan envis, självstark tjej som Alicia må inte vara lätt att göra svag. Tydligen var det en som hade lyckas, och han njöt verkligen utav det. Om inte Alicia tänkte göra någonting åt saken, tänkte allt Justin ta saken i egna händer.

”A what?” Ryan ryckte till och tittade på Justin. Hans ögon ändrades genast. Nu njöt han inte längre. Nu blev det Justins tur att njuta.

”A bitch!? Really, Ryan, really?” Ryan förstod att Justin var arg. Arg var bara förnamnet. Ryan muttrade någonting, någonting ohörbart, och rörde på sig i stolen. Det märktes att han var obekväm. Justin orkade inte fråga vad det var han hade sagt. Justin var för irriterad för att änns orka att bry sig.

”You're the bitch here.” Ryan svarade inte, men han tittade upp, verkade förvånad av Justins hårda ord.

”Sorry” mumlade han. Det märktes att han inte ville bråka med Justin, men Justin hade inga som helst tankar på att förlåta honom.

”Excuse me, I didn't here you!”

”Sorry” sa Ryan lite högre, denna gången utan mummel i rösten.

”I'm not the one you should say sorry to.” Justin tittade ner på Alicia i sin famn. Hon hade i alla fall tittat upp nu. Ryan stönade, och det skulle han inte ha gjort. Justin spände genast ögonen i honom och han svalde hårt. Ingen bråkade med Justins Alicia. Det borde Ryan ha förstått.

Ryan tittade på Alicia, lite mindre hatfullt än vanligt och sa snabbt förlåt. Alicia svarade honom inte och Justin förstod henne. Han skulle inte heller velat svara i hennes situation. Vad skulle hon säga? Tack? Skulle inte tro det.

Justin lutade sig lite framåt och viskade i Alicias öra:

”You're the beautiful girl in the world.” Visst var det ett leende han såg över henne läppar!? Justin lutade sig sedan tillbaka till den tysta samlingen.

”Good” sa Justin tillslut, som för att bruka tystnaden. Chaz åt och tittade ner på sin macka. Såhär tyst hade han inte varit på flera timmar. Han vart väl inte änns såhär tyst när han sov. Om Justin mindes rätt pratade han i sömnen, lite roande faktiskt. Justin mindes en gång när han hade sovit över med Chaz och vaknat mitt i natten av att han ropat att banditerna anfaller. Justin hade inte skrattat så mycket på år. Hur som helst, det var inte huvudämnet just nu.

Justin reste sig upp och automatiskt blev det så att Alicia också gjorde det eftersom att hon suttit i hans knä.

”Goodbye.” Justin fattade hennes hand och började gå ut från matsalen med tunga steg.

”I need to change clothes” sa Alicia och Justin nickade. Hon förstod att det var dags att göra någonting. Justin gillade verkligen att umgås med Alicia. Hon var så lätt att förstå, och framför allt hade hon så lätt för sig att förstå andra.

Justin bestämde sig för att följa Alicia till hennes rum. Han behövde ändå ta en sväng förbi sitt egna. Väl utanför flickans rum, tog han tag i hennes arm och vände henne mot honom.

”Alicia” mumlade han, nästan lite drömmande.

”I really like you.” Alicia fnittrade och tittade generat ner i marken.

”I know.” Hon petade med foten på mattan. Justin lyfte hennes haka med sin hand och tog ett steg närmare henne. Nu var det bara några centimeter mellan dem. Justin älskade hennes närhet. Om han fick bestämma ville han alltid ha Alicia nära.

Försiktigt smekte han hennes kind och tog upp en ögonkontakt. Ögontakt med Alicia var så... så magiskt. Han kunde se allt fast han egentligen inte såg någonting. Att se sorg och glädje, framgång och besvikelse på samma gång var inte någonting man gjorde varje dag. Alicias ögon var så magiska.

Om det inte hade varit så att Justin stod i en korridor, utanför Alicias hotellrum mitt i en stor stad, omringad av både fans och fotografer, hade Justin skrikit av lycka. Inombords skrek han högt. Inombords var han ensam vid en stor äng mitt ute i ingenstans, men det gjorde ingenting. Hans känslor följde med honom överallt och hans känslor för Alicia var oövervinnerliga.

”I just wanted to make sure that you know that.” Justin lutade sig framåt och mötte Alicia i en passionerad kyss. Först var hon förvånad och stel, men sedan slappnade hon av och besvarade kyssen. När Justin lutade sig tillbaka skrek hans kropp efter mer. Han släppte Alicia och såg henne vända sig om, öppna dörren, vända sig om igen och le mot Justin, innan hon stängde dörren bakom sig. Justin suckade lyckligt. En sekund mindre tills han fick se henne igen...

Äntligen fick ja internet att fungera - på brorsans dator. Fixar bilder när han inte tittar på... hehe.
Denna delen var enligt mig konstig... Kommenta gärna din åsikt :]
Btw, Gott nytt (: